Patric Rylander

Välkommen till Geronten - min nya blogg!

2008-05-11T20:01:00.002+02:00

Efter ett långt upphåll har jag börjat blogga igen på ny plats. Välkommen till Geronten - Patric Rylander!

Artikeln som aldrig borde ha behövt skrivas

2007-02-03T22:22:00.000+01:00

Ett av dagens stora samtalsämnen i korridorerna i kongresshallen i Linköping var dagens DN-debattare om "abortturism" från sju kristdemokratiska ex-riksdagsledamöter. Bra eller dåligt? Uppfattningarna gick starkt isär. Själv beklagar jag att artikeln över huvud taget behövde skrivas. Med bästa vilja i världen är det svårt att säga att kristdemokraterna i regeringsställning ens har varit i närheten att fullfölja den linje som så sent som förra året uttrycktes i en riksdagsmotion:

1) Socialstyrelsens föreskrifter kring abort kommer inte att kunna följas med abortturism,
2) de utländska kvinnornas eftervård kan inte garanteras,
3) risken är att vi för första gången får en vinstdrivande abortindustri i Sverige och
4) respekten för våra grannländers lagstiftning raseras.

Det har till och med varit lätt att få intryck att socialministern tycker att det är bra att utländska kvinnor får göra abort i Sverige. Därför var dagans debattare nödvändig och kan förhoppningsvis bli en väckarklocka. Abortfrågan är kanske ingen valvinnare. Men det är fullt möjligt att förlora val på att handskas allt för vårdslöst med kärnväljarna och politiska sakfrågor som utgör barometrar över kristdemokraternas ideologiska tillstånd.

Fler aborter i ensamhet med "abortturism"

2007-02-01T12:15:00.000+01:00

Abortturism är kontroversiellt. Inte minst själva ordet. Det har tydligt framkommit under de senaste månadernas debatt, främst i den kristna pressen. Att utländska kvinnor ska kunna genomgå abort i Sverige ses av vissa som ett självklart uttryck för den fria rörligheten inom EU. Andra upprörs över att begreppet triviliserar vad det handlar om. Må hända kan ligga något i detta. Men oavsett vilken etikett man sätter är själva grundfrågan mycket allvarlig.

Dessvärre har hela debatten hamnat snett från början genom brösttoner från dem som kallar abort för en mänsklig rättighet. Att släcka ett litet liv kan aldrig vara en rättighet. I så fall lägger man en helt annan innebörd i begreppet än vad fäder till FN-deklarationer och andra högtidliga dokument har avsett.

En aspekt som saknas i diskussionen gäller vad som händer med kvinnorna efter aborten. En abort är inget lätt ingrepp. Hur ser möjligheten ut att få stöd, hjälp och vägledning efter ingreppet? Blir det att ta bussen till Polen-färjan så snart graviditeten är avslutad? I så fall bidrar "abortturismen" ytterligare till att anonymisera och individualisera aborterna - och det är knappast det som behövs.

Vad som behövs är däremot fler män som tar sitt ansvar, ett samhälle som vågar tala om att det rör sig om två skyddsvärda individer, ett bättre förebyggande arbete och hjälp för kvinnor som funderat på eller redan genomfört en abort.

Edvin Rylander...

2006-11-26T02:04:00.000+01:00

I omloppsbana på Söder

2006-11-23T21:35:00.000+01:00

30 minuter tog det idag att hitta parkeringsplats vid Södersjukhuset. 30 minuter av meningslöst körande. 30 minuter av onödiga avgasutsläpp på Södermalm.

Mellan irritationsattackerna kom jag ihåg det första kd-mötet som jag besökte. Det var i Umeå och bör ha varit 1984. Medverkade gjorde miljökämpen Björn Gillberg. Själv var jag inte ens medlem i partiet. Men Gillbergs upprördhet över avstägningar, enkelriktningar och underdimensionerade parkeringar minns jag mycket väl. Han förfasade sig över situationen i centrala Umeå och påtalade de negativa miljökonsekvenserna när man måste köra omvägar och det tar onödigt lång tid att förflytta sig från a till b.

En trafik som flyter och rimlig tillgång till parkeringsplatser är inte ett hot mot miljön, utan snarare en förutsättning. Fler parkeringsplatser skulle ha besparat Södermalm utsläppen från min och hundratals andra bilar som varje dygn gått i omloppsbana kring Södersjukhuset.

Recept för en trovärdigare miljörörelse

2006-11-22T23:23:00.000+01:00

Klimatet och miljön har blivit en av höstens stora debattfrågor. På ena sidan står miljörörelsen som är djupt förälskad i paroller och slagord. Högtidligt formulerade målsättningar och internationella överenskommelser prisas och det blir lätt något verklighetsfrämmande över det hela. När en demonstration i klimatfrågan nyligen drog genom Stockholms gator löd parollen: "vad ska vi göra, sluta köra". Det är det lätt att tycka om man bor i innerstan med cykelavstånd till jobbet.

Att miljöfrågan åter är på agendan är naturligtvis bra. Det tror jag däremot inte att det är att klimatet diskuteras i alarmistiska termer. Det blir något av domedag över det hela. Och ställd inför frågan om miljön är viktig torde väl knappast någon svara nej. Det är ungefär som att välja mellan att vara rik och frisk eller fattig och sjuk.

Klart att alla hellre är välmående fysiskt och ekonomiskt och det är klart att alla vill ha frisk luft och rent vatten. Det kinkiga blir när det kokar ner till konkreta förslag. Högre elpriser och dyra miljöbilar svider, utom för de mest övertygade.

Vill miljörörelsen vara trovärdig gäller det att komma ner från molnen och inse vilken verklighet som människor faktiskt lever i. Det finns ett liv utanför Stockholms innerstad.

Utmaningen är tvåfaldig: dels att bli konkreta och begripliga. Tala på ett sätt som är förenligt med folks vardagsliv och som inte kräver att man ska göra om hela sin livsstil. Dels krävs det en satsning på morötter istället för piskor. I ett land med världens högsta skattetryck är det inte vettigt att bara höja skatter och avgifter.

Miljöbilspremien som regeringen har aviserat är helt rätt sätt att gå tillväga. Och hittills måste jag säga att miljöminister Andreas Carlgren har överraskat positivt. Han har visat på en positiv syn på företagande och tillväxt och slagit an en ton som visar att det finns hopp för en borgerlig miljöpolitik som inte kör i samma hjulspår som exempelvis miljöpartiet.

En till Rylander

2006-11-22T22:43:00.000+01:00

Knappt hade jag bloggat färdigt det förra inlägget förrän hustrun meddelade att vattnet hade gått. Vid sju tiden på torsdagmorgonen var vi på Södra BB. Efter en dag av väntan, godisätande och tidningsbläddrande körde det igång på allvar runt 15. 18,10 föddes lille Edvin som inte är så liten: 4010 gram och 54 cm. Ett litet underverk som knappt öppnat ögonen. Ligger mest vid mammas bröst och sover. Storasyster är mäkta nyfiken och vill hjälpa till.

Tyvärr har vi inte fått digitalkameran att funka riktigt än så jag har inga bilder att visa upp. Återkommer med det.

Barbariskt tramsigt, Reinfeldt!

2006-11-15T23:20:00.000+01:00

"Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån." Det sa statsminister Fredrik Reinfeldt efter att idag ha besökt invandrartäta Ronna i Södertälje.

Uttalandet blottar ett problem som Reinfeldt stundom har. Det händer då och då att det våta fingret sträcks lite väl högt i luften. Om han verkligen är korrekt citerad känns det som ett ganska fånigt och billigt försök att göra sig populär i ett område som domineras av utrikes födda.

Det skulle också vara intressant att höra exakt vad som är så barbariskt. Hur definierar Reinfeldt ursvenskhet? Jag har hittills inte hört någon som lyckats göra det på ett vettigt sätt. Sanningen är väl snarare att det mesta är synteser av ett slags teser och anti-teser, för att tala med gamle Hegel. Impulser utifrån, eller inifrån, påverkar förhållanden, attityder och omständigheter av äldre datum och som i sin tur är resultat av samma historiens växelspel. Så skapas något nytt som känns väldigt svenskt. Kåldolmarna till exempel. Känns numera "ursvenska" men är det ingalunda. Det är möjligen lingonen som äts till.

Det skulle också vara spännande att höra Reinfeldt utveckla varför allt "svenskt" per definition är dåligt medan allt "importerat" är bra. Det är ungefär lika osmart som att vända på kuttingen och påstå att allt är bra bara för att det har svensk ursprungsmärkning.

Rektorer som inte vågar låta barnen sjunga den blomstertid nu kommer, svenskar som skamset tittar åt sidan när de ser en folkdräkt och inte vågar tänka tanken att en litteraturkanon faktiskt kan tänkas ge en fingervisning om vårt kulturarv. Pust och suck! Men man hade åtminstone hoppats att slippa höra "barbariska" uttalanden från Sveriges statsminister och ledaren för det som en gång var Sveriges konservativa parti.

Svenska modellen undermineras

2006-11-13T20:39:00.000+01:00

Tänk vad förskräckligt! Just nu gör regeringen något som vi inte är vana vid i Sverige: genomför den politik som man gick till val på. Förändringarna i a-kassan och omläggningen av arbetsmarknadspolitken var väl känd före valet och ingick i det paket som väljarna med god marginal röstade fram till regeringsmakten. Facket rasar och är i sin fulla rätt att bilda opinion.

Men när Syndikalisterna manar till strejk är en gräns passerad. Politiska strejker underminerar förtroendent för fackföreningsrörelsen och för hela den svenska modellen med kollektivavtal istället för lagstiftning.

Nystart - igen!

2006-11-12T23:55:00.000+01:00

Tre månader har gått sedan jag bloggade förra gången - och det har sannerligen varit tre intensiva månader. Först spurtade valrörelsen. Så fort rösterna var räknade var det dags för majoritetsförhandlingar i Stadshuset, som omedelbart följdes av budgetarbetet. I onsdags presenterade den nya Stadshusmajoriteten sin budget "Ett friare Stockholm". Därmed är grunden lagd för de kommande fyra åren och den politiska vardagen kan ta vid.

För mig personligen innebär det att jag numera kan titulera mig borgarrådssekreterare vid äldreroteln. På hemmaplan i Tyresö kommer jag inom kort väljas till vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Stora förtroenden som det gäller att förvalta.

Erkännas ska att det har varit en tid av synnerligen kluvna känslor. Att så tydligt vinna valet och samtidigt förlora kräver en hel del analys och eftertanke. Kristdemokraterna gjorde en stark valrörelse och våra frågor dominerade. Ändå backade vi. Varför? Jag tror att många valde att rösta borgerligt på grund av exempelvis vårdnadsbidraget och fastighetsskatten men när valrörelsen utvecklades till ett "presidentval" mellan Persson och Reinfeldt valde många med kd-sympatier ändå att rösta på Alliansens lagledare. Jag får säkert anledning att återkomma om hur jag tror att detta kommer att påverka det borgerliga samarbetet i framtiden.

Anledningen till att jag över huvud taget tänker tanken att blogga vidare när arbetsuppgifterna blir fler och mer spännande samtidigt som familjen till veckan väntar tillökning är att jag tror att det behövs fler idéorienterade borgerliga röster i bloggosfären, i spalterna och i etern.

Borgerligheten måste under de kommande åren sträcka på sig och leverera - inte försöka kopiera socialdemokraterna. Som vanligt kommer jag försöka att vara outspoken... Med glädje noterar jag att Svenskans ledarsida håller fanan högt.

Läs PJ:s ledare härom söndagen och håll med om att regeringen kommer att behöva en blåslampa riktad mot ädlare delar.

"Tyresö i spetsen för hemomsorg"

2006-08-14T14:43:00.000+02:00

Tidningen Världen Idag har idag en stor intervju med mig och en artikel om vad som sker i bland annat Tyresö för att öka valfriheten och flexibiliteten för familjerna. Här hittar du artiklarna:

Klicka här för att läsa intervjun med mig.

Och här för att läsa om Tyresö.

Låt kyrkorna sköta religionen

2006-07-30T23:13:00.000+02:00

"Moderaterna gör inte så mycket. Och kristdemokraterna motverkar, man säger nej till i stort sett varenda reform", säger RFSL-ordförande Sören Andersson med anledning av en granskning av partiernas insatser på det så kallade hbt-området som organisationen har genomfört.

Ja, kräver man att barn ska berövas en av sina biologiska föräldrar genom homosexuella adoptioner eller att kyrkorna ska styras från RFSL-högkvarteret, i stället för av de troende själva i enlighet med religionsfriheten kan inte "reformerna" bemötas med annat än ett nej.

Som Jan Guillou sa i Stockholms City i fredags: låt de kristna sköta sin religion själva.

Bra med könsroller

2006-07-27T14:51:00.000+02:00

Förskolan främjar gamla könsroller bland barn. Det hävdar en statlig utredning idag.

"Forskning på området visar att förskolan i stället för att motverka traditionella könsroller och könsmönster ofta stärker dessa. Trots goda intentioner är det vanligt att flickor och pojkar bedöms, bemöts och behandlas olika på grund av personalens föreställningar om vad flickor och pojkar bör göra och hur de bör vara", skriver utredaren och Saco-ordföranden Anna Ekström på Dagens Nyheters debattsida.

Om man ska tro de som svarat på webbfrågan på en av de stora tidningarnas hemsidor var det alldeles nyligen närmare 45 procent som svarade "Ja, men det är naturligt" på frågan om förskolan förstärker könsrollerna. Jag sticker ut hakan och är beredd att med ett antal reservationer hålla med.

Frågan är vad man menar med könsroller och vilka konsekvenser som de ska få. Det är inte alldeles enkelt. Det är det däremot att göra sig lustig över att flickorna på dagis får vara prinsessor medan killarna leker med bilar. Ungefär som att det skulle vara det hemskaste som hänt i modern tid - vid sidan av att barnen får baka muffins när någon fyller år. För det är ju inte heller tillåtet numera. Faktum är att barnen över huvud taget inte får komma in i dagisköket med EU:s nya livsmedelslagstiftning . De kan ju hosta och sprida otäckheter. Det pedagogiska lärandet och upptäckarglädjen i bakning och matlagning är ingenting som barn får vara med om.

Infantila vuxna och övergivna barn
Problemet är inte att barn "indoktrineras" . Problemet är att barn och ungdomar lämnas alldeles för ensamma på vägen till vuxenlivet. Som Carl Hamilton beskrivit i boken "Det infantila samhället" vill vi hålla oss kvar vid tonåringens livsstil så länge som möjligt, helst en bra bit efter att vi fyllt 30. Samtidigt behandlas barn som vuxna alldeles för tidigt. De förutsätts kunna ta ansvar och göra bedömningar som de inte har en chans att klara av. Resultatet blir vilsenhet och rotlöshet.

Jämför med debatten om konfessionella för- och friskolor. Det bärande argumentet från kritikerna är att barn inte ska påverkas utan få bestämma själva. Vad man säger är egentligen två saker: föräldrarna ska inte få välja en skolgång som går i takt med familjens värderingar. Det är politikernas värderingar som gäller, inte familjens. Det innebär att allt ska likriktas och alla tycka likadant.

För det andra blir konsekvensen att all uppfostran är något fult. Uppfostran handlar just om påverkan, att lära sig om vad som är rätt och fel. För det kan väl inte bara vara religion som en treåring anses vara mogen att fatta helt egna beslut om? Är påverkan på kristen grund fult bör det i konsekvensens namn också gälla annan påverkan. Den som nyss lärt sig använda potta ska nu själv få upptäcka hur världen fungerar.

Skillnad på tjejer och killar
Också kommer då Anna Ekström... barnen ska inte styras - men det är suspekt att killar tycker att "killiga" saker är kul och att tjejer dras till det som är "tjejigt".

Är det verkligen vettigt? Jag är mycket tveksam. Barn och ungdomar behöver värderingar, identitet och vägledning. Det är skillnad på tjejer och killar. Det är bra och berikande. Det är något som vi ska ta vara på. Tänk vad tråkigt om alla var lika eller om inte kön spelade någon som helst roll. Då skulle mycket av spänningen och dynamiken i samhället och med att vara människa försvinna.

Könsroller är bra som vägledning och utgångspunkt, men ska inte drivas till ytterlighet eller absurditet. Människan utvecklas i ett sammanhang, i samspel med andra och utifrån vissa förutsättningar - kön är en sådan. Då går det inte att resonera som om vi var isolerade öar omgivna av vacuum.

Kd bilvänligaste parti

2006-07-26T15:14:00.000+02:00

En granskning som organisationen Bilfront presenterar idag visar att kristdemokraterna är det bilvänligaste partiet. Kul! Bilen är en frihetsfråga.

"Klarast ställning för folkbilismen tar kristdemokraterna. Svaren som återberättade partilinjen var i genomsnitt de allra mest positiva för bilismen. Många individuella kristdemokrater som avlämnade personliga svar utanför gällande partilinje var dessutom mer långtgående i positiv riktning, inte minst gällande själva bilskatterna", heter det i Bilfronts granskning.

Utvisa sossarna - inte Israels ambassadör

2006-07-26T12:13:00.000+02:00

Nio sossar kräver idag att Israels Sverigeambassadör ska utvisas ur Sverige som en markering mot kriget. Mitt förslag är ett annat: utvisa sossarna i stället, om inte ur riket så åtminstone från makten.

Kriget i Mellanöstern är naturligtvis en katastrof. Men Israel måste ha rätt att försvara sig. Kriget gäller inte bara de kidnappade soldaterna. Då skulle våldet givetvis ha varit oproportionerligt. Det gäller också att få slut på de raketbeskjutningar och attentat som har till enda syfte att skada och döda civila i Mellanösterns enda verkliga demokrati.

Libanons regering har med stöd från Syrien gett fritt spelrum åt Hizbollah och den palestinska myndigheten har inte klarat att stoppa övergreppen. Kanske inte heller så konstigt när de palestinska områdena numera styrs av terrororganisationen Hamas.

Israels misstag har varit att dra sig ur södra Libanon år 2000 och ur Gaza utan att ha fått verkliga garantier för att raketbeskjutningar och attentat mot civila ska upphöra. Samtidigt har det visat på en god, om än aningen naiv, vilja från Israels sida.

Allt Israel gör under kriget går naturligtvis inte att försvara - och det gör inte ens israelerna själva. Men det är svårt att föra krig mot en motpart som inte drar sig för att använda civila som mänskliga sköldar och placera sina högkvarter i vanliga hyreshus. Mönstret är detsamma i Gaza som i Libanon.

Bilden visar en avskjutningsanordning för Katusha-raketer i södra Libanon strax innan den blir förstörd av det israeliska flygvapnet.

Slut på semestern

2006-07-24T11:26:00.000+02:00

Tillbaka i Stadshuset efter tre veckors semester. Känns skönt att börja jobba med valrörelsen på heltid igen. Valet närmar sig ju med stormsteg. Har dessutom upptäckt att jag nog är lite för rastlös för att ha riktigt långa sammanhängande semestrar.

Igår kampanjade vi ett gäng från Tyresö, Nacka och Skarpnäck på Flatenbadet. Sommartidningar och framför allt badbollar blev en succé. Tidigare i sommar har det mest varit kd-flygblad om fastighetsskatten som delats ut.

Kommunister och landsförrädare...

2006-07-19T10:17:00.000+02:00

... förenen eder - i vänsterpartiet. Storspionen Stig Bergling blir medlem i vänsterpartiet.

Han blir säkert en tillgång i Lars Ohlys försök att profilera partiet.

Staten ska hålla fingrarna borta

2006-07-18T22:13:00.000+02:00

Nyamko Sabuni, riksdagsledamot för folkpartiet "liberalerna", vill ha obligatoriska gynekologkontroller av högstadietjejer för att komma åt könsstympningen. Folkpartiet tänker visst fiska i grumliga vatten även den här valrörelsen. I år ska Sabuni göra jobbet. 2002 var det Mauricio Rojas.

Staten ska alltså kontrollera könsorganen på alla högstadietjejer. Det om något är en kränkning - av alla unga tjejer, oavsett om de löper risk att drabbas av könsstympning eller inte. Utan att ha aktuell statistik tror jag faktiskt inte att det är ett jätteproblem bland den svenskdominerande befolkningen i mitt radhusområde. Men med fp-politik a la Sabuni skulle ändå tonårstjejerna snällt få dra ner trosorna.

Eller är det bara vissa underliv som Sabuni tycker att staten ska gräva i? Vilka i så fall? Ska månne en ny myndighet skapas för att avgöra vilka tjejer som ska granskas? Somalia....mmm...låt se: misstänkt. Det vet man ju hur det brukar vara där... Jemen, ja fy... de är riktigt otäcka. Som upplagt för institutionaliserad rasism.

Sabunis utspel är verkligen höjden, eller rättare sagt botten. Hur är det möjligt? Partier bör ha högt i tak. Men när någon så totalt fjärmar sig från det som borde vara partiets grundvärderingar känns det olustigt.

Systemfel i svensk fotboll

2006-07-18T21:46:00.000+02:00

I går kväll kom jag äntligen iväg till Söderstadion. Bajen mötte bottengänget Öster. Men det blev ändå en rätt hyfsad match. Bajen tog inte direkt ut sig men var ändå överlägsna. Samtidigt kom beskedet att Henke Larsson slutar i landslaget. Kvällen blev en påminnelse om en reflektion som jag gjorde under fotbolls-VM: svensk fotboll har ett systemfel.

Bajen och Henke i all ära, de är på sätt och vis, åtminstone i sina bästa stunder, undantagen som bekräftar regeln. Men handen på hjärtat: hur många fotbollsspelare har det funnits i Sverige under de senaste 15-20 åren som verkligen kunnat skjuta? Eller direktpassa? Eller ta emot en passning utan att behöva dribbla med sig själv, göra en runda mot eget mål och passa någon helt annanstans än mot motståndarmålet?

Min beundran för det spel som tyskarna presterade under flera VM-matcher är oreserverad. Rak, enkel, skottglad (vågar man knappt säga när tyskar är inblandade :)). På mål, högt tempo... Kanske inte så mycket dribblingar och finesser, men det behövs inte. När fotboll spelas som tyskarna gjorde första halvtimmen mot Sverige blir det kul ändå.

Fler landslagslirare borde följa Henkes exempel. Och framförallt borde man våga satsa på en förbundskapten som vågar något. Klinsmann kanske är väl dyr, liksom Svennis. Men kanske Peter Antoinne, eller Anders Linderoth?

Bilden: Förbundskapten Lagerbäck - dags för nytt jobb

Stockholmarna kräver lägre bensinskatt

2006-07-13T23:13:00.000+02:00

68 procent av stockholmarna vill sänka bensinskatten, enligt en ny Sifo-mätning.

Det rekordhöga priset ska inte främst skyllas på världsmarknadspriser och oljeshejker. Huvuddelen av bensinpriset är skatter. Det är dags att rulla tillbaka även den här skattestenen.

För väldigt många betyder bilen frihet och möjlighet att få ihop vardagspusslet.

Mp dubbelspelar om vårdnadsbidraget

2006-07-12T14:23:00.000+02:00

Att vara miljöpartist är tydligen att vara kluven, väldigt kluven. Marie Åkesdotter och mp i Tyresö har utmärkt sig som hårda kritiker mot möjligheten att vara dagbarnvårdare åt enbart eget barn, det så kallade kommunala vårdnadsbidraget. De har dessutom gjort det i ordalag som tydligt visar att invändningarna handlar om principer snarare än teknik.

På andra sidan kommungränserna ser det annorlunda ut. I Nacka gick mp i höstas samman med de borgerliga partierna för att göra det möjligt att vara dagbarnvårdare åt enbart eget/egna barn. I Stockholm lägger de gröna gemensamma motioner med kristdemokraterna om bland annat just genomförandet av ett kommunalt vårdnadsbidrag. I riksdagen driver miljöpartisterna också på för valfrihet i barnomsorgen.

Nu senast beslutade miljöpartiets kongress i Borås att ”samhällets stöd till barnomsorgen ska komma alla föräldrar till del”. Det innebär ett tydligt ställningstagande för något slags kommunalt vårdnadsbidrag. Men i Tyresö säger mp under ledning av Marie Åkesdotter nej, nej. Politikerna ska bestämma och föräldrarna inte ha något val. Det är tråkigt att miljöpartiet i vår kommun mer och mer har blivit en dålig kopia av vänsterpartiet.

Med bara några få månader kvar till valet är det dags att ge besked om vad en röst på miljöpartiet egentligen innebär. Tänker Åkesdotter och hennes gröna kamrater strunta i sitt eget partis kongressbeslut? Eller tänker de göra helt om och göra gemensam sak med kristdemokraterna för en politik som satsar på förskolan och samtidigt gör det praktiskt möjligt att vara hemma med barnen som alternativ eller komplement till annan barnomsorg?

Tyresöväljarna har rätt att få veta. Mp-språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand vill nog också ha besked.

Sveriges billigaste soppa?

2006-07-11T02:14:00.000+02:00

Hemma igen efter en vecka i Skåne. 9,96 kostar 95 oktanigt på Hydro i Höganäs. 9,94 på Statoil i Örebro. Billigast i Sverige?

Över sju spänn per liter är skatt. Det är orimligt.

Skola - inte diversehandel

2006-07-08T22:01:00.000+02:00

Alliansen satsar på kunskaper och "plugg" i skolan. Läser i Sydsvenskan att sossarna i Trelleborg vill att alla gymnasister ska få ta kökort gratis - på skoltid. Kan det bli mycket mer feltänkt. Skattebetalarna ska alltså stå för körkorten. Det är pengar som kunde använts till fler lärare, bättre stödundervisning, bättre äldreomsorg eller kanske till och med lägre skatt.

Värst är ändå att Skånesossarna vill trycka in mer saker på schemat som egentligen inte har med skolan att göra. Undervisningstid ska alltså avsättas för körlektioner. Så skapas knappast världens bästa skola.

Låt skolan vara skola - inte en diversehandel för allehanda trevligheter.

Bildlöst på bloggen

2006-07-06T09:06:00.000+02:00

Bildhantering är inte riktigt min grej. Behöver nog kompetensutveckla mig där en aning :) Men så här i sommartider blir det ovanligt bildlöst här på bloggen. Anledningen är att det inte funkar med den upploggning jag har där jag är nu ett tag under sommaren. Ska försöka bättra mig senare.

Vilseledande om fastighetsskatten

2006-07-06T09:02:00.000+02:00

I Mitt i Tyresö vecka 27 menar ”Lyckligt lottad bostadsägare” att man inte ska lita på ”skattelögnerna”. Skribenten påstår att det inte är fastighetsskatten som ökat, utan taxeringsvärdena som stigit till följd av en instabil bostadsmarknad.

Problemet är bara att det inte går att göra en sådan uppdelning. Fastighetsskatten är kopplad till taxeringsvärdena just därför att socialdemokratiska regeringar har insett att det är ett praktiskt sätt att öka skatteuttaget på i förstahand småhusägarna, men också på alla andra boendeformer. Över tid stiger de flesta hus i värde, i synnerhet i vår del av landet. Då ökar också den summa som husägare får betala i fastighetsskatt. Därför är det riktigt att säga att fastighetsskatten ökar, även om den fortfarande är en procent av taxeringsvärdet.

Hela konstruktionen är absurd. Du får betala högre skatt om grannen renoverar eller lyckas sälja sitt hus till ett bra pris, eller till och med om du själv gör farbror staten glad och gör miljöförbättrande åtgärder genom att byta från tvåglas till treglasfönster.

Kristdemokraterna har fått med sig de andra partierna i Allians för Sverige på en uppgörelse om att avskaffa fastighetsskatten vid en borgerlig valseger i höst. I stället vill kristdemokraterna införa en låg kommunal avgift, där man vet vad pengarna går till,
på maximalt 2 800 kronor per år. För vårt måttligt renoverade radhus i Krusboda skulle det innebära en sänkning på ungefär en tusenlapp i månaden.

Enighet om fastighetsskatten - nu väntar familjepolitiken

2006-07-04T20:55:00.000+02:00

Alliansen är överens om fastighetsskatten. Moderaterna, folkpartiet och centern har i princip anslutit sig till kristdemokraternas förslag om att avskaffa fastighetsskatten och ersätta den med en låg kommunal avgift. Beskedet är välkommet och innebär att skattebördan lättas på ett tydligt och konkret sätt. En av de orättfärdigaste och mest obegripliga skatterna försvinner. Efter 2008 ska vi inte längre behöva straffas för grannarnas renoveringar och lyckade husförsäljningar.

Med dagens besked har Alliansen definitivt återtagit initiativet från vänsterkartellen. Hägglund, Reinfeldt, Leijonborg och Olofsson har visat att de kan komma överens i svåra knäckfrågor. Moderatledaren har samtidigt börjat återfå lite av sin profil som skattesänkare från att för inte så länge sedan låtit som en sosse i fastighetskattefrågan. Allt annat var viktigare än att lätta boskattebördan.

Nu väntar vi på nästa steg. Går det att komma överens om fastighetsskatten borde det inte vara omöjligt att ge tydligt besked om att familjepolitiken läggs om efter valet. Familjerna ska bestämma och förskola vara en möjlighet, inte en skyldighet som det har blivit i dag. För att öka flexibiliteten och göra det möjligt att vara hemma längre som komplement eller alternativ till annan barnomsorg ska det finnas kommunala vårdnadsbidrag.

Kd hade bästa lösningen om fastighetsskatten. Det har nu de andra allianspartierna bekräftat. Sätt er vid förhandlingsbordet så ska ni se att kristdemokraterna även har den bästa modellen för en ny familjepolitik

Inte en krona till borgerligt ja

2006-07-03T21:53:00.000+02:00

Nätverket borgerligt ja till trängselskatten får sina pengar från miljöpartiet och vänsterpartiet. Från kristdemokraterna får de inte en krona. Kd satsar i stället pengar i en ny kampanjorganisation för ett nej. Att enskilda kristdemokratiska förtroendevalda i strid med demokratiskt fattade beslut inom partiet engagerat sig för ett ja förändrar inte detta. Kristdemokraterna stöder givetvis bara organisationer som delar partiets uppfattning. Allt annat skulle vara ett svek mot medlemmarna och väljarna.

Varför blogga om detta? På senare tid har jag flera gånger, som kanslichef för kd:s Stadshuskansli, fått frågan om borgerligt ja har fått pengar från oss. Någon verkar sprida det ryktet och enligt de personer jag pratat med kommer uppgiften direkt från företrädare för borgerligt ja, i så fall antagligen i ett försök att göra organisationen borgerligare än vad den är. Kampanjande med pengar från v och mp är besvärande för en organisation som påstår sig vara borgerlig.

Kristdemokraterna kommer att arbeta för ett nej i höstens folkomröstning. Nya skatter på en redan hårt beskattad region löser inga problem. Det skapar bara nya. Satsningar på nya trafikleder och bättre kollektivtrafik är vettigare än att slänga ut nära fyra miljarder på ett halvårslångt försök.

"Liket" lever - ett tag till i alla fall :)

2006-07-02T22:09:00.000+02:00

Efter att ett tag ha tvivlat på bloggens framtid har jag bestämt mig för att göra ett seriöst försök att komma igång igen. Det är inte lätt att hinna med, men jag tror att det behövs fler, inte färre röster, som driver på för en ny regering med starkt kristdemokratiskt inflytande, och som inom kd argumenterar för en kristdemokrati som sträcker på sig och lyfter fram partiets särart i borgerlig och värdekonservativ anda.

Den som vill höra internt partiskvaller kommer nog inte att hitta så mycket läsbart här. Helt enkelt för att jag tycker att det är ganska ointressant. Däremot hoppas jag kunna bidra med vassa argument och skarpa kommentarer... vi får se hur det går :)

Lyssna inte på Wijkman

2006-07-02T21:12:00.000+02:00

I dagarna tre har jag tillsammans med 700 kristdemokrater debatterat, viftat med röstkort och minglat på kristdemokraternas kongress. För mig var det första gången som jag var med på ett riksting med det här upplägget. Sedan några år tillbaka är det bara vartannat år som tinget behandlar förslag från medlemmarna (motioner). Övriga år är det partistyrelsens förslag som står i fokus. Så var det alltså i år.

Program om storstäder, ett hederligare Sverige och landsbygden antogs. Men det kan inte hjälpas: på något sätt gillar jag inte det här upplägget. Det känns som ett halvt riksting. Debatterna blir inte riktigt lika passionerade. Men psykologiskt och socialt är det alltid värdefullt att samlas, särskilt ett valår.

Politiskt gläds jag åt att tinget sa tydligt nej till kommunal polis. Vad Sverige behöver är fler synliga poliser, inte en ny stor polisreform. Det skulle bara ta kraft och resurser från det som polisen verkligen bör syssla med. Är det något som staten verkligen ska syssla med så är det inre (polis) och yttre (militär) försvar.

Rikstingets bottennapp stod Anders Wijkman för. Sin vana trogen har han svårt att öppna munnen utan att såga, kritisera och komma med nya förslag som skulle innebära ytterligare pålagor och krångligheter för ett av världens redan högst beskattade länder.

Kristdemokraterna och Alliansen har ingen anledning att lyssna på Wijkman. Miljöfrågan behöver inte drivas hårdare, bara annorlunda. Utmaningen gäller att hitta en mänsklig miljöpolitik som är realistisk och praktisk och som inte innebär att folk måste ställa hela sin livsstil på huvudet. Det kommer aldrig fungera.

Själv källsorterar jag gärna om det inte innebär att jag måste inrätta halva min vakna tid efter var jag hittar återvinningsstationer och försöka förstå de bristfälliga instruktionerna om vad som ska i vilken behållare. Jag skaffar gärna miljöbil om det inte innebär att jag måste betala 50-75 000 mer än för en bil av samma modell som går på vanlig bensin. Jag byter gärna från tvåglas till treglasfönster om det inte betyder att jag får högre fastighetsskatt. Och är villkoren de rätta köper jag gärna luftvärmepump, men att bara piska oss med direktverkande el med högre elpriser är korkat och verklighetsfrämmande. Storhandla måste också vara möjligt utan att drabbas av stolliga biltullar som slår hårdast mot ensamstående som inte kan släpa kassar och barnvagn på buss och tunnelbana.

Miljöfrågan är för viktigt för att överlåtas åt experter och extremister. Vad som behövs är mer sunt förnuft, inte mer av Anders Wijkman.

Dåligt bloggande

2006-05-19T20:26:00.000+02:00

Statssekreterare Lars Danielsson tar time out. Det var ett klokt beslut som han borde ha fattat för länge sedan. Turerna kring dagens besked har dock visat bloggandet när det är som allra sämst.

Bloggandet är ett nytt, kul och viktigt sätt att kommunicera. Men där finns också risken som med allt chattande och internetanvändning också för den delen. Ibland går det för fort, blir för oreflekterat och grovt.

Alliansen måste visa ryggrad

2006-05-19T20:12:00.000+02:00

Idag samlades Allians för Sverige till konvent på Söder. Bra, intressant och trevligt. Men Alliansen måste ta sig i kragen. Det finns flera viktiga frågor där man ännu inte har presenterat en tydlig reformagenda. Om detta skrev jag i veckan i Världen Idag och i lördags i Svenska Dagbladet tillsammans med Tyresös moderata kommunalråd Mats Fält.

Här kommer länken till en artikel ur tidningen Kristdemokraten häromveckan där jag bland annat menar att en regering som vill ha kd:s stöd måste förbinda sig att reformera familjepolitiken snarast efter valet.

Israel bör bojkotta Sverige

2006-05-05T10:57:00.000+02:00

Folkpartisten Birgitta Ohlsson tillhör inte direkt mina politiska favoriter. Men idag är hon klockren: Regeringens Mellanösternpolitik har havererat skriver hon med anledning av att en Hamasterrorist beviljats visum till Sverige.

I ett krystat försök att försvara sig hävdar Sveriges generalkonsul i Jerusalem att visumet beviljats en person och inte en organisation. Må så vara, men hur många organisationer är det som spränger sig själva i bussar mitt i den israeliska rusningstrafiken. Det är enskilda individer som i sin tur är organiserade i exempelvis Hamas. Den aktuelle terroristen gör dessutom resan i egenskap av just företrädare för sin våldsorganisation. Han kommer inte direkt till Sverige för att plocka vitsippor.

Beslutet att bevilja visum legitimerar terrorism och besinningslöst våld mot civila. Lika lite som företrädare för ETA, IRA, Al Qaida eller insomnade Baader Meinhoff eller italienska röda brigaderna ska eller skulle ha släppts in i landet ska palestinska terrorister göra det.

Israel bör fundera på att bojkotta Sverige.

Det här händer med "vårdnadsbidraget" i Tyresö

2006-04-21T13:48:00.000+02:00

Tyresös införande av möjligheten att vara dagbarnvårdare åt enbart eget barn ("Nackamodellen") engagerar. På Tyresö debattforum har en lokal miljöpartist ställt frågor som härmed besvaras. Även om de inte är ställda till mig personligen så har kristdemokraterna varit drivande bakom reformen. Inlägget är självklart också skickat till Tyresö debattforum men har ännu inte blivit publicerat där.

Vårdnadsbidrag för rättvisa och flexibilitet
Politik är det möjligas konst, sa Olof Palme. Kristdemokraterna har varit drivande bakom införandet av ”vårdnadsbidraget” (eller rättare sagt möjligheten att vara dagbarnvårdare åt enbart eget/egna barn) i Tyresö för att skapa större flexibilitet för familjerna och för att börja rätta till en oacceptabel orättvisa. Hittills har de som väljer dagis fått tiotusentals kronor i skattesubventioner medan de som vill ta hand om sina egna barn på hel- eller deltid inte har fått en krona från kommunen.

Dagis är jättebra, men det passar inte för alla hela tiden. Det ska vara en möjlighet och inte praktiskt taget en skyldighet som det har blivit med socialdemokraternas familjepolitik där andra alternativ motarbetas ekonomiskt och/eller juridiskt.

Familjerna har olika situationer och önskemål och från kristdemokraternas sida är vi övertygade om att föräldrarna är utmärkt kompetenta att ta hand om sina egna barn. Införandet av ”Nackamodellen” i Tyresö är ett viktigt steg för att skapa en flexiblare barnomsorg som är bättre anpassad efter föräldrarnas önskemål. Nästa steg blir att höja ersättningsnivåerna. Nu är de alldeles för låga men ändå mer än de noll kronor som hemmaföräldrar fick tidigare.

Angående Liedens övriga frågor så har länsrätten visserligen sagt sitt. Men domen är också överklagad. Därför är det fel att säga att ”Nackamodellen” är olaglig. Juridisk prövning pågår. Vi som har läst domen kan konstatera att:

1. Tyresö fattade till skillnad från Nacka beslutet i kommunfullmäktige och inte bara i barn- och utbildningsnämnden. Det var en av huvudpunkterna i länsrättens dom.
2. Länsrätten hänvisar till ett antal domar från början av 1990-talet. Dessa gällde dock en helt annan konstruktion och bör därför inte vara tillämpliga i det här fallet.

Men som sagt: den juridiska prövningen är inte avklarad. Det är viktigt och bra att domen överklagades – främst för de föräldrar som vill ha mer tid för barnen och ser det här som en möjlighet.

Turerna kring ”Nackamodellen” visar framför allt att Sverige behöver en helt ny familjepolitik som myndigförklarar familjerna. Från kristdemokraterna kommer vi arbeta för att verkliga kommunala vårdnadsbidrag införs i samtliga landets kommuner.

För övrigt kan noteras att Åsne Liedens miljöpartistiska kamrater i Nacka faktiskt röstade för Nackamodellen när den infördes. Synd att inte miljöpartiet i Tyresö vågar ta samma tydliga ställning för föräldrarna och en rättvis barnomsorg.

Patric Rylander (kd)
Ledamot i barn- och utbildningsnämnden

Missa inte Per Ericsons blogg

2006-04-20T22:39:00.000+02:00

Svenskans Per Ericson har börjat blogga eller rättare sagt skriva veckobrev på nätet. Välkommen! Första numret bådar gott. En uppgörelse med lärarfackets angrepp på religionsfriheten och föräldrarnas rätt att ge barnen en uppfostran i enlighet med familjens värderingar.

Redan för ett år sedan bloggade jag om ett tidigare angrepp på de konfessionella friskolorna. Frågan är vad som är farligast: skolor som ärligt deklarerar vilka värderingar som gäller och vad som påverkar eleverna? Eller skolor som påstår sig vara objektiva och i själva verket indoktrinerar i sekulärfundamentalism?

Spana förresten in Per Ericsons länkar. Inte Sveriges längsta lista, men antagligen en av de bästa. Dessvärre verkar min bloggmall ha ofullkomligheten att det inte går att göra länklistor. Eller är det bara månne jag själv som brister i teknikkunskap. Skulle i och för sig inte förvåna...

Duktig kille tar över

2006-03-27T11:29:00.000+02:00

Pust... Bosses inhopp blev tack och lov inte särskilt långvarigt. Jan Eliasson tar över som utrikesmninster och om honom kan inte sägas annat än att det är en duktig kille. Lång erfarenhet, kunnig, möjligen lite grå men på det hela taget är Persson att gratulera till en klok satsning på ett säkert kort.

Bosse tar över

2006-03-21T09:03:00.000+01:00

Laila Freivalds avgår och efterträds av Bosse Ringholm, känd som regeringens solstråle och främsta sociala begåvning. Blotta tanken på Bosse på ett cocktailparty är inte helt enkel...

Låt oss bara hoppas att han lärt sig att lägga på luren. Annars kan det bli ett riktigt intressant halvår fram till valet. Det är en sak att såga journalister och politiska motståndare. Värre blir det om Merkel, Bush eller Berlusconi får sig några "sanningens" ord från Bosse.

Bandyfest på Studenternas

2006-03-18T22:34:00.000+01:00

I morgon är det dags för årets största idrottshändelse, OS och fotbolls-VM inräknat, nämligen bandyfinalen på Studenternas. Som vanligt är vi ett gäng som tidigt samlas vid Sten Haases spis för att värma glögg (inte för länge!) och fylla termosar.

Därefter styr bilarna mot Uppsala. Nytt för i år är bandyfrukost på Suttungs krog. Max kladdburgare får stå tillbaka. Förhoppningsvis ett lyckat försök att ändra i det traditionstyngda programmet.

I fjol bangade jag finalen för första året på länge. Faktum är att jag inte såg en enda bandymatch förra säsongen. Finalförlusten 2004 blev för mycket. När matchen blåstes av och Bajen hade torskat efter att ha haft ledningen med 5-2 och bränt en straff slängde jag Bajenkepsen och tog time out en säsong. Lika bra det. Bajen åkte ut redan i kvarten i fjol.

Efter en knagglig allsvenska i år gick det bättre i elitserien. Nu ser det riktigt stabilt ut. Men Edsbyn är inte lätt att tas med. Ett kanongäng som spelar schysst och inte har någon Fosshaug i laget.

Det är bara att titta djupt i termosen, dra ner kepsen över öronen och hoppas. Forza Bajen!

Skissen visar Studenternas. Från unt.se

Tomt efter Gustâv

2006-03-17T23:05:00.000+01:00

I eftermiddags kom beskedet att moderaternas starke man i Solna, Anders Gustâv, avlidit på ett flygplan på väg till Frankfurt. Med honom förlorar moderaterna sin färgstarkaste kommunpolitiker i Stockholmsregionen. Politiken kommer att bli tråkigare och mindre intressant. Därmed är också Gustâvs död en förlust för demokratin. Tyvärr har jag inte hittat det på nätet men ABC läste upp en mycket träffande och fin kommentar från Annika Billström.

Gustâv var en politiker som hade en tydlig agenda. Han hade idéer som han brann för och slet hårt för sin övertygelse. Han tog debatten och kunde peka med hela handen när det behövdes. Såna politiker behövs det fler av. Folkvalda som inte brutits ner av systemet och som inte nöjer sig med om kommunen fungerar. Kommunalgrå tjänstemannapolitiker finns det för många av. Färgstarka idépolitiker behövs det däremot fler av.

Beskedet om Gustâvs död väcker också tankar om det egna livets bräcklighet och om det sätt att leva som det innebär att vara politiskt aktiv. Stress, stillasittande, konstiga matvanor, sena kvällar och lite motion blir det alldeles för mycket av - åtminstone för mig. Dags att skärpa sig!

Gomorron, Skatteverket!

2006-03-16T22:57:00.000+01:00

Efter månader av spekulationer och mer eller mindre politiska utspel från Skatteverket kom så äntligen beskedet förra veckan:

- Nej, föräldrar som är dagbarnvårdare åt enbart egna barn enligt "Nackamodellen" får inte f-skattsedel. Ett märkligt beslut... men det intressanta är att Skatteverket samtidigt säger:

- Ja, modellen är laglig. Grönt ljus alltså, under förutsättning att föräldrarna anställs av ett bolag som dagbarnvårdare åt enbart egna barn och...

- Nej, hur man än vrider och vänder på saken riskerar inte föräldrarna att drabbas av någon skattesmäll som tidningsrubrikerna skrämts med under vintern.

Beskedet är naturligtvis en seger. Inte bara för oss som envist tjatat om betydelsen av rättvisa och valfrihet i barnomsorgen och hela tiden hävdat att Nackamodellen är laglig. Det är framför allt en seger för de föräldrar som gärna är hemma lite längre med sina barn. Dagis är bra, men inte för alla hela tiden. Det måste finnas valfrihet och flexibilitet.

Kristdemokraterna vill gå flera steg längre. Nivåerna för dagbarnvådare för egna barn är alldeles för låga. I Tyresö kommer vi arbeta för en höjning under året. Efter en borgerlig valseger vill vi också öppna dörren för verkliga kommunala vårdnadsbidrag, i alla kommuner.

Hårdnackat kd-nej till trängselskatt

2006-03-10T13:28:00.000+01:00

I dag presenterar Stockholm City resultatet av en Skopundersökning om trängselskatten. Fler tycker att trängselskatten är bra. 46 procent mot 27 i december. Mot detta ska i och för sig ställas den analys som Temos Niclas Källebring gör i DN. Ja-sidan knappar in något, men läget är mycket stabilt.

47 procent av invånarna i Stockholms stad skulle rösta nej om folkomröstningen gjordes nu, enligt DN/Temo, och 44 procent ja. Siffrorna kan jämföras med DN/Temos förra mätning i oktober 2004: 50 procent nej, 43 procent ja. En Temomätning beställd av Stockholmspartiet, som gjordes en månad före DN/Temo och som redovisades på torsdagens DN Debatt, gav ett liknande resultat: 51-43 i nej-sidans favör.

"Det är väldigt blygsamma förändringar, säger Nicklas Källebring, som lett DN/Temoundersökningen.- Eftersom det skett så lite från hösten 2004 fram till i dag är det svårt att tro att den tid som återstår av försöket kommer att påverka opinionen i någon större utsträckning. "

Några lappkast i opinionen ser det alltså inte ut att vara fråga om, åtminstone inte för den som ställt samma fråga under längre tid.

Med tanke på gårdagens utspel från bland annat ett par kristdemokrater är det mest intressanta med Citys Skopundersökning att de över 75 år och kristdemokrater mest hårdnackat säger nej. Wijkman och Ekelund har sagt nej i åratal. De har ingalunda vänt kappan efter vinden. Det har inte heller kd:s gräsrötter gjort. Där finns ett massivt stöd för ett nej.

Däremot är det nog fler aktiva än sympatisörer som gillar biltullar. Ska man tala om höger och vänster är en inte alltför vågad gissning att kristdemokraternas väljare, åtminstone i Stockholmsregionen, generellt står till höger om de som valt att också bli aktiva och tacka ja till förtroendeuppdrag.

Krystat "borgerligt" trängsel-ja

2006-03-09T09:47:00.000+01:00

"Ett ja till trängselavgiften bäddar för borgerlig valseger", hävdar företrädare för det nystartade nätverket Borgerligt ja till trängselavgifter i dag på DN:s debattsida. Bland undertecknarna återfinns stockholmspartister, folkpartister och kristdemokrater. De sistnämnda är Nina Ekelund, ersättare i fullmäktige i Stockholm och mångårig förespråkare för biltullar, och Anders Wijkman som inte direkt gjort sig känd för att ha någon imponerande förankring varken i svensk politik eller i det parti som han just nu representerar.

Bara namnet på nätverket är smått vilseledande. Vad frågan gäller är inte trängselavgifter, utan en statlig skatt där pengarna går in i statskassan. Stockholm får snällt stå med mössan i hand och be om att få tillbaka några smulor till regionen. Det är det här som nätverket vill att vi ska rösta ja till.

Nätverket tycker också att stockholmarna ska säga ja till ett av de största valsveken i Stockholms politiska historia. Ett ja kommer ofrånkomligen uppfattas som grönt ljus för politiker som går till val på en sak och sedan glatt gör något helt annat. Ett ja skulle i förlängningen få förödande konsekvenser för demokratin. Även bortsett från Billströms svek borde en folkomröstningen i hela länet ha genomförts innan de 3,8 miljarderna spenderades.

Mest motbjudande i argumentationen i dagens DN är nästan ändå att 15 procent sossar som kanske, möjligen, eventuellt kan tänka sig att lägga sin röst på borgerligheten skulle väga tyngre än den massiva borgerliga opinion som säger nej till trängselskatten. Kristdemokraterna var till och med i en undersökning ett av de partier som hade absolut flest nej-sägare bland sina sympatisörer.

Men det är klart: kanske 25 procent av sosseväljarna skulle kunna tänka sig att rösta borgerligt om man släppte kraven på valfrihet och sänkta skatter. Låt Temo fråga och det är säkert 15-20 procent av s-väljarna som skulle tänka sig att ta kd-sedeln om man slutade tala om behovet av kristen etik och om kommunala vårdnadsbidrag och mer tid för barnen. Eller 5-10 av vänsterpartisterna om kd slutade hävda livets okränkbara värde från konceptionen till den naturliga döden och applåderade könsneutrala äktenskap.

Den som säljer sin själ och luddar till sin politik kan säkert få applåder från motståndarsidan. Men röster... nja, ett fåtal i så fall.

Sosse-tystnad kd:s bästa vän?

2006-03-03T16:11:00.000+01:00

Sossarna tänker tiga ihjäl kristdemokraterna. Det framgår av dokumentet Valseger 2006 som s-partiets försteombudsmän har begåvats med. Taktiken är inte ny och kommer knappast som någon överraskning. Hur smart den är kan diskuteras.

1998 provades något liknande - och då landade kd på 11,8 procent. Det var partiets bästa notering hittills. Det riktigt intressanta är att opinionsuppgången kom först i slutet av augusti. Det sammanföll nästan på dagen med att s och m presenterade sina valmanifest, och om jag minns rätt även en av TV:s partiledardebatter.

Sossarna hade bestämt sig för att tiga ihjäl kristdemokraterna men lyfte samtidigt fram familjepolitiken i sin egen valrörelse. Moderaterna flörtade också med barnfamiljerna. Och i TV-debatten var Göran Persson ovanligt tydlig och deklararade att "hemmafruarna" är en belastning för samhället.

Väljarna är inte dumma i huvudet. För många förknippades givetvis familjepolitiken som sådan med det parti som längst och mest envist tjatat om valfrihet och rättvisa för familjerna och möjlighet till mer tid för barnen. Det räckte med att familjepolitik debatterades för att det skulle gynna kd. Väljarna saknar varken minne eller egen slutledningsförmåga.

Inte blev det sämre opinionsmässigt för kd av att 1990-talets andra hälft präglades av något av en vit våg i samhället. Många var trötta på fusk, fiffel och politiker och företagsledare som var mest var intresserade av att sko sig själva. Kristdemokraterna uppfattades som ett parti som stod för hederlighet.

Väljer sossarna även i år att passa när kd gör utspel och inte ta debatten, samtidigt som familjepolitiken får en framträdande plats på regeringspartiets valagenda ger det ett intressant läge för kristdemokraterna. Väljarna har kvar sitt minne och för tillräckligt många är familjepolitik en kd-fråga. Fortsätter dessutom debatten om smutsiga valrörelsemetoder och upprördheten mot verkligt eller påstått maktfullkomliga folkvalda och bonusprogram i näringslivet kan det bli riktigt spännande. Situationen har många likheter med 1998.

Rekommenderar förresten Per Ericssons tänkvärda ledare i Svenskan.

Carlshamre går - grattis fp

2006-03-02T09:34:00.000+01:00

Maria Carlshamre lämnar folkpartiet för Feministiskt initativ, men EU-parlamentsplatsen och den trevliga lönen behåller hon givetvis. Carshamre är en politikens prinsessan på ärten.

En folkvald som blir dömd för ett brott måste givetvis vara beredd att kliva åt sidan, åtminstone tills eventuella överklaganden är klara. För en utomstående är det svårt att se att folkpartiet skulle ha gjort något fel. Möjligen skulle det i så fall vara att man, liksom mitt eget parti, ibland har en lite väl stor tilltro till kändisar - och att kändisar kanske inte alltid inser att politiker granskas extra hårt och att partiarbete är ett lagarbete. Ibland mördande tråkigt, och ibland slår det över i grå kollektivism. Men man kan inte förvänta sig särbehandling bara för att man är känd.

Kommentarerna kring avhoppet är intressanta och talar till folkpartiets fördel. I Nyhetsmorgon alldels nyss debatterade Carlshamre med Birgitta Ohlsson. Där framkom att de diskuterat tidigare och gemensamt oroat sig över feminismens ställning inom folkpartiet. Om Birgitta Ohlsson och Maria Carlshamre gör det är det ett glatt besked till alla som tycker att politikerna ska nöja sig med att stödja, inte styra, familjernas val av barnomsorg. För alla oss som inte gillar kvoterad föräldraförsäkring utan tror att mammor och pappor klarar att göra den uppdelning själva utan direktiv från riksdag och regering.

I så fall: grattis folkpartiet. Mindre feminsim och mer valfrihet och sunt förnuft är bra för fp - och för den borgerliga alliansen.

Dags att vända om

2006-03-01T16:01:00.000+01:00

"Omvänd er och tro evangelium", säger prästen när han idag på askonsdagen ritar askkors i pannan på församlingen. Fastans fyrtio dagar är en tid när vi får börja om. Då vi konkret får avstå från saker för något som betyder mer och är viktigare. Då vi får tänka mer på medmänniskorna och på Gud än på oss själva. Fastan gör tron konkret. Det handlar inte i första hand om principer utan om vardagen och de tusentals val vi gör dagligen.

"Bara i öknen kan vi höra Gud tala", skriver katolska kyrkans biskop i Sverige, Anders Arborelius, i sitt så kallade herdabrev. Det rekommenderas.

Bilden visar biskop Anders

Kandidat Rylander

2006-02-27T18:28:00.000+01:00

Nu börjar listorna till höstens val vara klara. Här i Tyresö fastställdes kommunlistan av årsmötet förra veckan. Den toppas även i år av Leif Kennerberg, kristdemokraternas mångårige ordförande och starke man i kommunen. Leif står för kontinuiteten och erfarenheten.

Själv återfinns jag på andra plats, och borde ha goda chanser att komma in i fullmäktige. Jag är relativt ny i kommunen, flyttade hit hösten 2004, men har en relativt lång politisk erfarenhet från bland annat KDU, Västerbotten och Stockholm där jag till vardags jobbar som politisk sekreterare i Stadshuset. Innan flytten till Tyresö satt jag också med i idrottsnämnden och jagade på för fler hallar åt Stockholmsidrotten, boulebanor och för att rädda Projekt Supporter som sossarna la ner en sväng. Tack vare envis kamp från kd och mp svängde sossarna och nu kan Janne Grönqvist fortsätta att hjälpa ungdomar på glid.

De frågor som jag brinner för är naturligtvis först och främst en politik som myndigförklarar familjerna och ger rättvisa mellan olika barnomsorgsformer. Därför har det varit särskilt kul att som ledamot i barn- och utbildningsnämnden kunna driva på så att Tyresö blir den tredje kommunen i landet som genomför Nackamodellen, som gör det möjligt att vara dagbarnvårdare åt enbart egna barn.

Skolan är självklart också en käpphäst. Där kommer jag kämpa hårt för friskolornas rättigheter och som komplement och konkurrenter till den kommunala skolan. Ordning och arbetsro är förutsättningar för att det ska vara möjligt att nå högt satta kunskapsmål. Flexibel skolstart och tidigare kunskapskontroller och betyg är självklarheter.

Att kunna leva på sin lön är en tredje hjärtefråga. Skattetrycket måste pressas ner. Nationellt handlar det inte minst om att slopa den orättvisa och orättfärdiga fastighetsskatten. Här i Tyresö behövs det nya tag för att vända på slantarna. Målsättningen måste vara att så snart som möjligt sänka skatten. Höga kommunalskatter slår hårt mot medel- och låginkomsttagare.

Förutom andra platsen på kommunlistan var länets nomineringsstämma snällare mot mig än nomineringskommittén och placerade mig på en femtonde plats på riksdagslistan. Valberedarna hade inte alls med mig. Kul att finnas med, med det behövs nog en hel massa kryss för att jag ska ha chans att komma in. Så Mats Odell, Inger Davidson och Ingvar Svensson kan nog känna sig lugna ;)

Frimärket i högra hörnet ska föreställa mig :)

Slag mot sossig gyttjebrottning

2006-02-24T09:24:00.000+01:00

Moderaterna kommer att fullfölja polisanmälan mot den person i sosseborgen på Sveavägen som drivit en förtalskampanj mot Fredrik Reinfeldt. Det är bra. En polisundersökning kan förhoppningsvis klargöra den exakta omfattningen och hur välorganiserad smutskastningen har varit. Överspänd knäppgök eller anförtrodd medarbetare spelar ganska stor roll.

Reinfeldt säger att han är chockad över avslöjandena. Det är artigt av honom. Sättet och omfattningen att sprida dynga, liksom att det har gjorts av en figur nära s-toppen, ger anledning att höja på ögonbrynen. Men mest av allt bekräftar den nu aktuella skandalen ett mönster.

Alla partier och de flesta partiaktiva gör sig då och då skyldiga till övertramp i stridens hetta. Ett förhastat omdöme, något väl hårt ord och en medveten feltolkning. Jag är säkert inte oskyldig jag heller. Men vad gäller omfattning och systematik är sossarna sedan länge experter på negative campaigning. Moderaterna återfinns på en avlägsen andra plats.

Det verkar finnas en kultur hos sossarna som säger att makten tillhör oss, allt annat är otänkbart. För Marita Ulvskog som idag är partisekreterare framstod en borgerlig valseger som något av en statskupp. Allt för långt maktinnehav skapar en osund inställning till uppdrag, väljare och politiska motståndare. Givetvis gäller inte detta alla sossar. Många är förträffliga människor. Men det finns en kultur som lätt smittar ner även den bäste.

I tidigare valrörelser har smutskastningsmejl med anonym avsändare även spridits om kristdemokrater. Jag har själv sett hur socialdemokratiska valarbetare systematiskt rivit ner motståndarpartiers valaffischer. På ett äldreboende i Västerbotten i slutet av åttiotalet bevittnade jag hur en sosse mot lag och regler stoppade "rätt" valsedel i åldringars valkuvert. Efter förra valet dömdes ett par s-aktivister i Stockholm för valfusk. För att inte nämna de fejkade affischer och liknande som diverse sosseorganisationer producerat för att ge intryck att kristdemokraterna sitter i knät på Livets ord och Ulf Ekman. Vill till och med minnas att någon (osäker på vem) jämförde Knutby med kristdemokraternas Sverige.

I bästa fall kan den aktuella skandalen sätta stopp för systematiska övertramp. Kanske kan det också hjälpåa oss andra att vakta tungan en aningen bättre.

Stort Tyresö-intresse för valfrihet i barnomsorgen

2006-02-23T15:21:00.000+01:00

Nästa vecka sparkar Tyresö igång med Nackamodellen som gör det möjligt att vara dagbarnvårdare åt enbart egna barn. Det är ett viktigt steg mot valfrihet och rättvisa i barnomsorgen. Det är orimligt att de som väljer dagis ska få tiotusentals kronor i subventioner medan de som hellre vill vara hemma lite längre inte får någon ersättning alls från kommunen. Det har Tyresö, Nacka och Sollentuna nu börjat ändra på. För kristdemokraterna i Tyresö är det en stor framgång.

I går var jag och Agnes som vanligt på onsdagar på öppna förskolan. Där berättade en mamma som var där för första gången för en annan mamma om att hon hade tänkt använda sig av möjligheten till Nackamodellen. Hon hade ingen aning om vem jag är och jag avbröt inte heller samtalet. Men så mycket förstod jag att hon inte var någon hemmafru eller lyxhustru, som sossarna kallar alla som vill ha mer tid med sina barn. Hon var en helt vanlig mamma som hade ett barn som var infektionskänsligt. Vanligt dagis funkade helt enkelt inte. Hon förtjänar respekt för sitt val och förståelse för sin knepiga situation. Hon ska inte behöva bli hånad som på sosseoppositionsrådet Anders Bergerus blogg.

Nyfiken som jag är slog jag igår eftermiddag en signal till barn- och utbildningsförvaltningen för att kolla hur det ser ut med intresset. Trots att informationen knappt nått ut ringer mammor och pappor varje dag som är intresserade och vill veta mer. En person har redan till och med fått besök och grönt ljus från förvaltningens sida för att sparka igång som dagbarnvårdare åt enbart eget barn.

Om det blir fem eller 500 som hakar på Nackamodellen i Tyresö är inte det väsentliga. Det viktiga är att det ökar valfriheten och ger föräldrar möjlighet till mer tid för sina barn. Dagis är bra, men inte alltid för alla. Det måste sossar och kommunister lära sig förstå.

Billström gör en Reinfeldt

2006-02-23T14:36:00.000+01:00

Vad är det egentligen som händer med Annika Billström, sossarnas finansborgarråd i Stockholm? I höstas gjorde hon helt om efter att ha förbjudit de borgerliga partierna att motivera sitt eget nej på nej-valsedeln i höstens folkomröstning om biltullarna och efter att under åratal blivit fullständigt rasande om någon pekat på det demokratiska svek det innebär att säga en sak i en valrörelse och sedan göra något helt annat. Den som över huvud taget knystade om att folkomröstningen borde genomförts innan fyra skattemiljarder plöjdes ner i ett halvårslångt försök kunde räkna med skäll och ovett från Billström.

Plötsligt började Billström själv prata om ett demokratisvek, men givetvis inte av henne själv utan av Göran persson och miljöpartiet. Låt vara att det ligger något i det. Men likväl var det Billström som stod i Vasaparken och lovade att tullarna aldrig skulle genomföras. Det är också hon som blivit tullarnas främsta förespråkare.

Plötsligt bröt hon också samarbetet med v och mp om valsedlarna. Nu fick inte bara borgerligheten skriva vad de vill på valsedeln. Varje parti ska ha sin egen sedel: så demokratiskt som möjligt. Den finstilta sanningen är att hon i annat fall hade blivit överkörd av kd, m och fp i allians med mp. Nu hänger frågan fortfarande i luften.

Häromveckan kom nästa omsvängning: nu kan sossarna tänka sig att öppna för omvandling till bostadsrätter i ytterstaden. I sak ett välkommet besked. Men som Claes Arvidsson påpekar i Svenskan i dag har Annika Billström inte ens sitt eget parti med sig. I åratal har Billström drivit på för lagar och tricksat med stiftelser och jättekooperativ för att hindra de boende att själva välja. Varför ändrar hon sig nu?

Arvidsson har en hel del intressanta resonemang. För egen del tror jag dock att Billström försöker göra en Reinfeldt. Inför öppen ridå vill hon förändra bilden av i första hand sig själv. Reinfeldt kämpade med att göra om moderaternas image. Billström har däremot anledning att vara orolig över bilden av det egna ledarskapet. Hon har mer och mer kommit att framstå som maktfullkomlig, grinig och ointresserad av att lyssna. Med ett antal lappkast hoppas hon ändra på detta. Omprövningarna skulle åtminstone hypotetiskt kunna visa på att Billström vågar tänka nytt och höja sig över käbbel och partiegoism, sådant som brukar känneteckna ett gott ledarskap.

Billströms har säkert lyssnat, men mer på sin nya kommunikationschef Eva Franchell än på väljarna och det egna partiet. Framför allt är hon för sent ute. Reinfeldts nybygge har gått för långt, men har ändå något slags trovärdighet. Det har inte Billströms. Ju fler omprövningar desto mer desperat verkar Billström vara.

Nog med "Allians"

2006-02-22T12:52:00.000+01:00

Inför det borgerliga allianskonventet i morgon lanserar folkpartiledaren Lars Leijonborg idén om gemensamma valsedlar för de fyra partierna. Beteckningen skulle vara "Allians för Sverige". Samma tanke har tidigare förts fram av Svenska Dagbladets ledarsida.

Utspelet är smått komiskt och luktar faktiskt - partiegoism. Folkpartiet brukar nämligen vara det borgerliga parti som har lättast för att tänka på sig själv. Nu ser det ut som att Leijonborg vill vända de vikande siffrorna genom att framstå som den som är allra mest vänligt inställd till alliansen. Jag tar mig friheten att tvivla på hans uppriktighet. Leijonborg får trösta sig med att han i alla fall fick det mediala utrymme som han så gärna ville ha.

Alliansen har spelat en viss roll under de gångna åren. Nu finns det två tydliga alternativ som står mot varandra. För dem som högst av allt prioriterar ett maktskifte är det givetvis värdefullt. Opinionsmässigt tror jag dock att moderaternas ombyggnation har spelat större roll än alliansen som sådan.

I övrigt kan man undra:

Om nu enighet är det största av alla ting, varför då inte slå samman de fyra borgerliga partierna?

Lockas verkligen väljarna av färdigtuggade budskap, där man i praktiken inte kan påverka om tyngdpunkten ska ligga på fortsatt politikerstyre av barnomsorgen ( i första hand fp) eller den frihet och rättvisa som kristdemokraterna arbetar för?

Själv tycker jag att kompromisser och uppgörelser i första hand ska ske efter ett val när väljarna fått säga sitt. Politik handlar om idéer och påverkan. Därför måste också olikheter, även mellan de borgerliga partierna, få komma fram i debatten. Annars blir politik olidligt tråkig.

Nystart för bloggen

2006-02-22T12:38:00.000+01:00

I dag sparkar jag igång bloggen igen, efter några månaders vinteride. Därför tänkte jag att det kunde passa bra att köra en favorit i repris. Här kommer det allra första inlägg som jag skrev här på bloggen i mars förra året. Det är en programförklaring som håller än.

--------------
Varför en blogg? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Visserligen använder jag ofta och gärna internet, men de riktigt intressanta samtalen och mötena sker alltid när människor träffas. Den som mejlat flitigt vet hur lätt det är att missförstå, förenkla och använda ett aningen för högt tonläge. Samma risk tror jag finns med en blogg. Samtidigt kan jag inte hålla mitt klåfingriga tangentbord borta från möjligheten att få tycka ocensurerat. Visserligen är jag politiker, och kommer att skriva en hel del om samhällsfrågor. Men under tiden som ledarskribent la jag mig till med ovanan att försöka tänka fritt utan att fråga partiprogram. Ofta sammanfaller mina åsikter med kristdemokraternas, men inte alltid, och jag kommer inte dra mig för att varna borgerligheten för att bli urvattnad. Jag tror att det finns ett värde i att visa att politiker är mer än programskrifter och partimegafoner. Först och främst är vi människor som har ett engagemang, som brinner för något som vi tror på. Vi påverkas också som alla andra av vår bakgrund, vår uppväxt, vår omgivning och människor som vi möter. Därför gillar jag inte den stereotypa bild som en del försöker ge av politiker. Å andra sidan är det inte helt orättvist. Politiker gör sig ibland dummare än vad de egentligen är... Politiker är människor av kött och blod och det måste få synas. Det måste få finnas åsiktsskillnader mellan och inom partierna, annars blir politiken dötrist. Jag kommer att skriva om allt mellan himmel och jord, bokstavligt talat. Exakt vad och hur det blir återstår att se, men några saker tänker jag inte be om ursäkt för:

Jag tror inte att familjen är död. För de flesta lever till och med kärnfamiljen, åtminstone som ett ideal.

Jag tycker inte om politiker som vill styra familjerna. Politiken ska stödja, inte styra och därmed många gånger stjälpa, familjelivet. Jag tror att barn har rätt till både en mamma och en pappa. Insemination för lesbiska kommer aldrig att få mitt stöd.

Jag är inte feminist. Ingen ska diskrimineras och lika lön för likvärdigt arbete är en självklarhet. Men kön är mer än en social konstruktion. Man och kvinna ska komplettera, inte kopiera, varandra.

Jag tror på Gud och är katolik. Tron är en självklar del av min vardag.

Jag är svensk. Det råkade bara bli så. Förankring i historia, kultur och tradition tror jag är ett av de effektivaste vaccinen mot främlingsfientlighet, det ger en grundtrygghet att möta andra kulturer och att våga vidga vyerna.

Jag tycker att det ska vara möjligt att leva på sin lön. Skatterna är på tok för höga. Höga skatter passiviserar medborgarna och ger politikerna alldeles för mycket resurser att "leka med".

Jag tycker att privat drift och ideellt engagemang har mervärden som det behövs mer av.

Jag gillar inte när polis, rättsväsende och försvar blir budgettekniska mjölkkossor. Statens hårda kärna kan bara skötas av staten, och då måste det göras bra och genomtänkt. Har jag redan retat upp dig? Vänta bara... :)

Bevara äktenskapet

2006-02-22T12:06:00.000+01:00

Missa inte dagens Brännpunkt-artikel i Svenskan. Bland det mest läsvärda på länge och notera den bredd som undertecknarna representerar.

"En rörmokare diskrimineras inte därför att hon inte får jobba som läkare. En man är inte diskriminerad därför att han inte kan få barn.Föreningen man-man och kvinna-kvinna är inte identisk med föreningen man-kvinna. Bara i den senare kan barn bli till. Det är därför inte diskriminering att enbart föreningen mellan en man och en kvinna kallas äktenskap och får ett särskilt skydd."

Skriv gärna under uppropet. Hemsidan kommer upp under dagen:

www.bevaraaktenskapet.nu

Med fokus i den lilla världen

2006-02-22T11:45:00.000+01:00

Hjälp vad tiden går fort. Nu har jag snart varit pappaledig i tre månader och det har börjat bli dags att gå tillbaka till Stadshuset. Under de här månaderna har det verkligen hänt massor. Och då tänker jag inte i första hand på att vi lyckats införa Nackamodellen för rättvis barnomsorg i Tyresö. Inte heller på KU-utfrågningarna om tsunamin eller den första partiledardebatten under året. Mina världshändelser har helt och hållet utspelat sig i den lilla världen. Agnes har fyllt ett år. Hon har börjat gå på allvar och har snart hela munnen full med tänder. Dessutom har hon börjat pussas :)

Då och då har jag fått frågor om när jag ska börja blogga igen. Andra har undrat varför jag inte kan vara med på kommunpolitiska beredningar och verksamhetsbesök på dagtid. För mig har det varit en fråga om vilket fokus jag har under de här tre månaderna. Den här tiden har varit unik, den kommer aldrig igen. Agnes växer bara upp en gång. Jag skulle gärna vara hemma mycket längre. Redan att jag bara är hemma i tre månader är en kompromiss med arbete och politik som svider.

Ändå har jag inställningen att det mesta går att göra när man har barn, men det blir lite mer komplicerat. Agnes har redan varit på en distriktsstämma. Kyrkan är ett annat exempel. Jag har bekanta som turas om att gå i mässan för att inte ta med sig barnen dit. Själv gör jag precis tvärtom. Agnes får följa med på vardagarna också. Visst blir det stökigt och lite svårare att koncentrera sig. Men att inte ta med henne till kyrkan skulle kännas fel. Att gå i mässan är en viktig del av livet i hennes familj, och barn är en naturlig del av livet. Låt vara att en del barn är stökigare än andra... men mycket är nog också en fråga om bekvämlighet och inställning hos föräldrarna.

Hallå där i Svenskan

2005-12-10T10:18:00.000+01:00

I dagens Svenskan intervjuas jag med anledning av att Tyresö likt Nacka och Sollentuna kommer att ge föräldrarna möjlighet att vara dagbarnvårdare åt enbart sina egna barn. I webbversionen har det tyvärr fallit bort att det är jag som blir intervjuad. I papperstidningen är det bättre med bild och allt :)

Tyresö myndigförklarar familjerna med Nacka-modellen

2005-12-09T12:15:00.000+01:00

Först beslutade Nacka och Sollentuna att göra det möjligt för föräldrar att starta familjedaghem för enbart egna barn. Nu följer Tyresö efter. Den borgerliga majoriteten har enats om att genomföra förändringen från den 1 mars 2006. På onsdag fattar barn- och utbildningsnämnden beslut i frågan.

Från kristdemokraternas sida har vi jobbat hårt för det här och är naturligtvis mycket glada. Det är ett viktigt steg mot en politik som myndigförklarar familjerna och skapar rättvisa mellan olika former av barnomsorg. Det ökar flexibiliteten och ger föräldrarna möjlighet att få mer tid för barnen.

Det är också ett steg bort från den orättvisa som hittills inneburit att den som väljer kommunal heltidsbarnomsorg får tiotusentals kronor i subventioner från skattebetalarna medan de som väljer att själv ta hand om barnen inte får en krona från kommunen.

I praktiken är det här så pass nära ett kommunalt vårdnadsbidrag som det går att komma med nuvarande lagstiftning. Socialdemokraterna har stiftat lagar och skapat regelverk som gör det svårt för föräldrar som vill ta hand om barnen själva. Därför är också konstruktionen inte alldeles enkel.

Precis som i Nacka och Sollentuna innebär modellen här i Tyresö att kravet slopas på att enskilda dagbarnvårdare måste ha andra barn än sina egna i verksamheten. Det räcker alltså med egna barn. Kravet är att föräldrarna bildar företag, ansöker om f-skattsedel och auktoriseras av kommunen som dagbarnvårdare. I Tyresö blir ersättningen samma som enskilda dagbarnvårdare får för egna barn.

Pappaledig

2005-12-08T10:53:00.000+01:00

Nu har jag varit pappaledig i en vecka. Tillbaka i Stadshuset ska jag vara först den 1 mars nästa år. Tre månader som heltidspappa. Egentligen alldeles för kort tid. Efter valet nästa höst hoppas jag kunna vara "ledig" några ytterligare månader. Ledig är annars det minsta man är. Det enda som hänt är att jag bytt kommunala handlingar och partimöten mot blöjor och öppna förskolan. Dagarna springer iväg och det är inte direkt några problem att sysselsätta sig.

Öppna förskolan ja. På Rakels rekommendationer har jag nu varit där två gånger med Agnes. Det är kul för henne att träffa andra barn under lediga former. Nästan lika kuligt är det för pappa att träffa andra föräldrar. I måndags rapporterade nyheterna om en katastrofal minskning av antalet öppna förskolor. Nu finns endast 400 i hela landet, mot 1600 gör några år sedan. Kommunala besparingar kan vara en del av förklaringen, men ännu tydligare torde vara sossarnas motvilja mot all omsorg som inte är kommunal heltidsbarnomsorg. I Stockholm har öppna förskolan haft det mycket kärvt ett antal år.

I Tyresö är efterfrågan stor. Kommunen har en öppen förskola på halvtid. Det räcker inte långt och skulle behöva utökas. Samtidigt har Svenska kyrkan faktiskt hela tre öppna förskolor. Så sammantaget är ändå Tyresö relativt lyckligt lottat på det här området.

För bloggen återstår det att se hur det blir under de kommande månaderna. Hörde Annika Billström berätta om sin blogg på radion igår. Hon var ganska nöjd med uppdateringsfrekvensen. Det senaste inlägg hon gjorde var i septemebr. Bättre än så lovar jag att vara med mitt skrivande. Men mer än så vågar jag inte säga. Blogga är kul, men Agnes är viktigare...

Demokratins dödgrävare

2005-11-28T15:42:00.000+01:00

Annika Billström avbryter samarbetet med v och mp om valsedlarna till folkomröstningen nästa höst. I stället vill hon att alla partier ska få formulera sina egna valsedlar i folkomröstningen. Det skulle alltså kunna bli hela sex valsedlar. Men eftersom nej-sidan är enig om hur vi vill göra visar Billströms utspel mest på den totala splittring och brist på samarbete som råder inom Stadshusets vänsterkartell.

Om inte Billström sviker fler löften och ändrar sig igen torde det åtminstone innebära att det blir tre valsedlar. Och det känns obehagligt bekant. Scenariot ser mer och mer ut att bli detsamma som vid kärnkraftsomröstningen 1980. Sossarna manipulerar och saboterar, och väljarna får ingen chans att ge ett tydligt medskick. Med Billström vid rodret kommer Stockholms trafikpolitik att bli som energipolitiken har varit under de gångna 25 åren: otydlig, ryckig och i avsaknad av långsiktighet.

Billströms krumbukter understryker att hon helt enkelt inte vågar möta väljarna med raka ja- och nej-alternativ. Billström borde avgå i förtid.

Inte alls synd om FI

2005-11-21T11:24:00.000+01:00

Det är synd om Feministiskt initiativ som utsatts för stygga journalisters elaka granskning. Det är kontentan i den Brännpunkt-artikel som Petra Ulmanen och Gertrud Åström skriver idag. Junilistan har medierna däremot gullat med, hävdar skribenterna.

Är det så? Knappast. Vad som hänt feminismen under det senaste året är att den drabbats av samma granskning som alla andra. Tiden i gräddfilen är förbi. Nu kan man inte längre säga vilka dumheter som helst och oemotsagt torgföra ytterlighetsuppfattningar bara för att man kallar sig feminist, genusteoretiker eller något annat politiskt korrekt.

Det måste vara en obehaglig upplevelse för professorer och elitfeminister som kvoterats och prioriterats både vad gäller ekonomiska anslag och politisk välvilja.

Att Junilistan inte tvingas löpa gatlopp kan helt enkelt bero på att Nils Lundgren inte är Tiina Rosenberg. Han uttrycker sig inte på samma sätt och har inte samma extrema uppfattningar.

FI och partiets svans på universitet och kultursidor är jämställdhetens värsta fiender.

Ta mätningarna med stor nypa salt

2005-11-17T11:16:00.000+01:00

Idag presenterar City en Skop-mätning som visar allt annat än roliga siffror för kristdemokraterna i Stockholms stad. Enligt Skop/City har vi nu 2,7 procent mot 4,4 i valet 2002. Siffrorna visar hur viktigt det är att vi tar nya tag och försöker att synas ännu mer, i media självklart, men minst lika viktigt är fotarbetet runt om i staden.

Under sommaren och hösten har vi kommit ut ganska bra i media, om bland annat fastighetsskatten och vår politik för barn och äldre. Många har sett att vi finns och har vettiga idéer men för att folk verkligen ska ta steget och bli sympatisörer krävs även personliga möten med kristdemokrater.

Allvaret i Skop-siffrorna ska ingalunda bortförklaras men några intressanta fakta kan vara:

* 1219 personer har tillfrågats i Stockholms län

* Av dessa bor cirka 500 i Stockholms stad (står ej i tidningen, men jag har pratat med City)

* Med den angivna sversfrekvensen på 79 procent innebär det att 395 personer i Stockholms stad har svarat på vilka partisympatier de har.

* 2,7 procent av dessa 395 personer innebär alltså att Skop lyckats lokalisera hela 11 kristdemokrater.

* På ett så litet urval och med så få individer blir naturligtvis felmarginalen betydande. Det hade bara behövts sex personer till (sammanlagt 17) för att vi skulle komma upp i valresultatet på 4,4 procent.

Således: läget i opinionen är inte lysande men man ska inte ta undersökningarna på alltför stort allvar.

Nya skandalturer om biltullarna

2005-11-15T15:33:00.000+01:00

Stadshusbudget och biltullar har varit de värsta fienderna för min blogg de senaste veckorna. Uppslag har ingalunda saknats, men det har däremot tiden gjort. Nu är budgeten klar och jag ska försöka bättra mig.

Tänkte börja med att göra det genom att presentera den borgerliga reservationen i kommunstyrelsen i Stockholms stad med anledning av att ja-sidan censurerade nej-sidans valsedel förra veckan. Punkten som ströks gäller just demokratin och att stockholmarna självfallet borde ha fått rösta innan försöket genomfördes. Just den punkt som kd slogs för att få med. Av texten nedan framgår vad som med en renhåriga majoritetet borde ha stått på nej-sidans baksida:

"Trots att 78 procent av stockholmarna röstade på partier som sade nej till trängselskatten så skall biltullar införas i Stockholm stad. Det är ett historiskt valsvek som nu genomförs av den socialdemokratiska, vänster- och miljöpartistiska majoriteten i stadshuset.

Att en folkomröstning borde ha genomförts innan biltullarna införs är att betrakta som ett demokratiskt minimikrav. Vi testade inte euron innan vi röstade. Vi prövade inte att vara medlemmar i EU innan folket fick säga sitt. Inte är biltullar en så mycket svårare fråga än dessa att stockholmarna måste få känna hur det känns innan de kan avgöra vad de tycker?

Nej, sanningen är att biltullsförespråkarna vet att de står ensamma i sin kamp för att tvinga på Stockholms bilister ökade pålagor, och att en folkomröstning innan försöket genomförs skulle förloras stort.

Trängselskatten ska avgöras i hela regionen
Det är ett demokratiskt grundkrav att de som påverkas av ett beslut också får vara med och fatta det. Tiotusentals människor pendlar varje dag in till Stockholm från kommuner runt om i länet. För dessa människor kommer trängselskattens effekter för såväl biltrafik som kollektivtrafik bli lika kännbara som för Stockholms stads invånare. Självklart måste även dessa människor få säga sitt i en folkomröstning.

Det är för oss oacceptabelt att enbart medborgare i Stockholms kommun får vara med och rösta om frågan ifall Stockholmsregionen ska införa trängselskatter. Detta är i högsta grad en fråga för medborgarna i hela stockholmsregionen.

I flera länskommuner förbereds nu lokala folkomröstningar om trängselskatt som ska genomföras den 17 september 2006. Stockholms stad ska tydligt anföra för riksdagen som sin åsikt att samtliga angivna röster ska räknas in i slutresultatet som avgör biltullarnas framtid.

Finansiering
Det är mycket angeläget att den information kring folkomröstningen där Stockholms stad står som avsändare hålls strikt neutral. De 20 miljoner kronor som reserverats i budget får inte användas till ensidiga kampanjinsatser från staden liknande de reklamkampanjer för försöket som genomförts under 2005. Stadens informationsinsatser måste begränsas till de särskilda insatser som valnämnden bedömer krävs för att upplysa om att en folkomröstning äger rum och de strikt praktiska frågorna kring själva valet.

Rak och tydlig valsedel
Försöket med trängselskatt i Stockholm är starkt färgat av den politiska majoritet som drivit igenom tullarna. Skattefinansierade informationskampanjer om försöket har snarare varit illa dold politisk propaganda. Den valsedel som nu föreslås är inget undantag. Ledande statsvetare har följdriktigt uttalat kritik mot de politiskt vinklade formuleringarna som talar om ”utbyggd kollektivtrafik”.

Den valsedel som används i folkomröstningen om biltullar bör vara utformad som en rak och tydlig fråga. ”Anser du att miljöavgifter/trängselskatt skall användas i Stockholms stad?” På detta sätt ges väljarna möjlighet att svara ja eller nej på en tydlig frågeställning utan vidare argumentation.

Vi ser heller ingen anledning till en baksidestext med kampanjbudskap på valsedlarna. Risken är uppenbar att en sådan text blir tendentiös och kampanjinriktad, vilket knappast kan vara syftet med själva valsedeln. Denna typ av argumentation bör skötas av partier och organisationer under valrörelsen, och hållas borta från själva valet.

Mot bakgrund av detta förordar vi nedanstående utformning av valsedeln.

På röstsedlarna skall finnas
1. Rubriken ”Lokal folkomröstning i Stockholm om miljöavgifter/trängselskatt i Stockholms stad”.
2. Frågan ”Anser du att miljöavgifter/trängselskatt skall användas i Stockholms stad?”
3. Något av svarsalternativen ”Ja” eller ”Nej”.

På de blanka röstsedlarna skall förutom rubriken endast finnas orden ”Blank röstsedel”.

Baksidestext på nej-valsedeln

Vi vill i sammanhanget påpeka att det är ytterst märkligt och demokratiskt tvivelaktigt att den styrande majoriteten dikterar villkoren för nej-valsedelns baksidestext. Mot bakgrund av att majoriteten i borgarrådsberedningen beslutat om att valsedlarna ska ha en baksidestext samt utformningen av dessa texter, vill vi även reservera oss till förmån för följande skrivning på baksidestexten på ”nej-valsedeln”.

• Lösningen på Stockholms trafikproblem är kringfartsleder och förbättring av kollektivtrafiken.
• Trängselskatten, som hittills kostat 3,8 miljarder, löser inte trafikproblemen men ökar trycket på den hårt belastade kollektivtrafiken.
• Trängselskatten innebär en ytterligare beskattning av stockholmarna om cirka 10 000 kr per person och år.
• Att stockholmarna får säga sin mening först efter att försöket genomförts är djupt odemokratiskt."

Abortturism som social imperialism

2005-11-08T15:40:00.000+01:00

"Den föreslagna lagändringen i Sverige ger medborgarna en möjlighet att kringgå sitt eget lands lagar i ett annat land. Det verkar mycket medvetet. Vi är mycket förvånade eftersom det i det här fallet inte handlar om något så simpelt som försäljning av grönsaker, utan om mänskligt liv". det säger Pawel Trzcinski som är presschef hos polske hälsoministern till tidningen Dagen med anledning av det svenska utredningsförslaget att öppna för abortturism.

Sällan har en utredning varit så styrd i sitt arbete och resultatet varit så lätt att förutse. I ett tidigt skede verkade utredaren, folkpartisten Eva Eriksson, egentligen ganska tveksam till att öppna för abortturism. Men nu har alltså partipiskorna gjort sitt. I Sverige är abort en mänsklig rättighet, och nu ska det också bli det för polacker är det tänkt - hur absurt det än kan verka. Varje abort är en tragedi för kvinnan, mannen (som ofta är alltför frånvarande) men framför allt för det spirande liv som släcks. Oavsett omständigheterna kan det aldrig vara en mänsklig rättighet att släcka ett annat liv.

Sverige, landet som alltid förväntar sig obegränsad förståelse och som kräver mängder med förbehåll för allt från snus till EMU, nöjer sig inte längre med att gå egna vägar. Nu ska också den egna politiska korrektheten exporteras till andra länder. Det är ingenting annat än social imperialism.

Att Sverige tycker att det är rätt att 13-åringar får göra abort utan föräldrarnas vetskap är illa nog. Men Polen har tack och lov har andra värderingar och traditioner. Det bör vi respektera. Annars har Polen lika stor rätt att hävda att den svenska abortlagen ändras...

Välkommen till verkligheten, Blåvitt!

2005-11-04T14:17:00.000+01:00

Klubbdirektören anhållen och IFK Göteborg hotas av degradering. Skatteaffärerna börjar mer och mer anta katastrofala proportioner för en av Sveriges mest meriterade föreningar.

Det mest förvånande är ändå fräckheten och proportionerna, inte skatteaffärerna som sådana. Blåvitt är knappast ensamma. Snarare finns anledning att misstänka att mer eller mindre förtäckt skattefiffel är regel bland elitklubbarna - och inte bara där förresten. Fråga Bosse Ringholm...

Det är aningen paradoxalt. I Sverige är det fult att tjäna pengar på hårt arbete. Numera belönas långa studier nästan lika ofta med arbetslöshet som med trygga och välbetalda anställningar. Den som ändå lyckas få en rejäl hacka från arbetsgivaren varje månad får snällt räkna med att skattmasen tar huvuddelen. Värnskatten är exempel på en ren straffbeskattning av höga löner.

Fint är det, förutom att delta i dokusåpor, att vinna pengar eller tjäna på annat än vanligt hederligt arbete. Att artister tjänar ohemult med stålar verkar ingen höja på ögonbrynen över, inte heller att Peter Forsberg och hans idrottskompisar får mångmiljonbelopp för att ställa ut grillorna på isen och göra konster. Ursäkta om jag uttrycker mig nedlåtande. Men det finns en skevhet i värderingen av hårt arbete som är oacceptabel.

Alltså: egentligen borde det inte främst vara idrotten och underhållningsindustrin som letar luckor och möjligheter att komma förbi skattmasen. Det borde vara vanligt folk. Många försöker förvisso men har inte alls samma möjligheter och kompetens (?) som exempelvis IFK Göteborg.

Blåvitt hälsas härmed välkomna till verkligheten. Så här ser den ut för oss alla. Alla sitter vi fast i samma sosseträsk av höga skatter. I grund och botten behöver hela skattepolitiken förändras så att det först och främst är möjligt att leva på sin lön. Studier och hårt arbete måste alltid löna sig. I andra hand måste det givetvis också gå att hitta vägar att ge elitidrottare ersättning på vit väg.

Dilemmat är väl bara att idrotten har kommersialiserats och summorna blivit så pass höga. Och i sossarnas Sverige innebär det givetvis också att man ska betala mer till staten.

Fördelen med nuvarande skattepolitik (jag ryser av att över huvud taget antyda att det kan finnas en sådan) är måhända att den kan bromsa utvecklingen från idrott till business. Spännande bara att upp- och nedflyttning allt oftare verkar avgöras av skattekontor och revisorer än av färdigheter på planer och rinkar.

Hjälp att leva - inte att dö

2005-11-03T13:26:00.000+01:00

Missa inte Gunnel Larssons och Mikael Oscarssons (kd) debattare i dagens Aftonbladet om dödsjälp och varför det är fel väg att gå. Bland annat skriver de:

"I början är dödshjälpen frivillig, sker utan påtryckningar, reserveras för de ”allvarligaste” fallen och så vidare. Inom bara några år är den alltmer ofrivillig, omgiven av påtryckningar, alltför flitigt använd. Detta visar flera oberoende, kritiska granskningar av situationen i Nederländerna."

Fler borde göra som skolborgarrådet

2005-11-02T11:44:00.000+01:00

Stockholms skolborgarråd Erik Nilsson (s) lämnar politiken efter valet nästa höst. Det lät han meddela i måndags. "Politiken blir allt mer förytligad och samspelet mellan medierna och politiken blir huvudfrågan", kommenterade han i Radio Stockholm. I en annan intervju framhöll han svårigheten att kombinera ett politiskt toppjobb med att vara småbarnsförälder.

Med Erik Nilsson tappar Stockholms-sossarna ett av få borgarråd som kan tänkas vara en tillgång för partiet. Ofta håller jag inte alls med honom, och minst lika ofta kritiseras Nilsson för att älska strukturer och system. Men han har ändå lyskraft och borde ha varit den självklara kronprinsen till Annika Billström.

Jag får erkänna att jag känner förståelse för motiven till avhoppet. Det är svårt att vara småbarnsförälder och politiskt aktiv över huvud taget. Sammanträden på kvällar och aktiviteter på helgerna är inte direkt familjevänligt. Dessutom finns det ofta en pratkultur som gör sammanträdenas antal onödigt stort och stundom också alltför långa. Det är förvisso sällan ett problem i Stockholmspolitiken. I Tyresö är det värre. Där är det betydligt mer snack än verkstad. I Stockholm utbyts det mest förslag till beslut och reservationer. Däreftre klubbas det. Undantaget är givetvis fullmäktige och vad jag förstått även en del stadsdelsnämnder.

För det andra politikens villkor. Handen på hjärtat: kan någon som har erfarenhet av politiskt arbete eller journalistik eller ännu hellre båda delerna som undertecknad, med rent samvete säga att han inte har rätt? Politiker vill synas i media för att vinna väljare och media jagar nyheter och säljbara rubriker. Men allt är inte nytt i politiken. Allt kan inte hela tiden vara nytt. Då blir det infantilisering och snuttifiering av alltihop. Och politikerna måste lära sig att det finns en verklighet utanför tidningsspalterna. Sossar kan ha rätt och partikamrater fel. Det erkänner man givetvis inte så ofta. Men så är det.

Politiken och journalistiken skulle må bra av ett par kalla duschar och lite mer reflektion. Erik Nilssons avhopp är en påminnelse om att det måste gå att vara människa i politiken, om inte är det bara att kliva åt sidan. Det borde fler göra när frågan ställs på sin spets.

Ridå för en borgerlig familjepolitik

2005-10-27T16:00:00.000+02:00

Avgiftsfri förskola från tre år och skolstart vid fem. Så ser moderaternas nya politik ut. Fantastiskt. Jag är glad att min dotter hann födas innan hon blev inskriven i pedagogisk verksamhet och fick sig tilldelad en utvecklingsplan av någon annan än sina föräldrar. Snart är det väl dags för oss mammor och pappor att stämpla ut för gott och lämna över ansvaret till de som är utbildade och har politikernas förtroende, för vi verkar då inte ha det.

Många gånger har det funnits anledning att höja på ögonbrynen över moderaternas (eller är det mest Reinfeldts) omprövningar. Men detta tar nog ändå priset. Folkpartiet som knappast kan beskyllas för att älska familjer och verklig valfrihet i familjepolitiken talar om m-förslaget som supermaxtaxa. Ett av de partier som var allra mest tveksamma till maxtaxan har nu inte bara accepterat den motvilligt. Moderaterna vill dessutom utöka den och därigenom förstärka orättvisan mellan dem som väljer förskola och de som i stället försöker snåla och kämpa för att kunna vara hemma några månader extra.

Här i Stadshuset presenterade de borgerliga partierna sina budgetar häromdagen. På det här området accepterar moderaterna sossarnas förskolesatsning på 262 nya miljoner och lägger samtidigt i sin välvilja hela 14 miljoner på föräldrar som vill vara dagbarnvårdare åt sina egna barn. 262 nya miljoner samtidigt som flera stadsdelar har överskott på förskolan.

Kristdemokraterna säger: sure, det behövs mer pengar till förskolan för att minska barngrupperna. Men inte så mycket och ska rättvisa och flexibilitet kunna skapas behövs det ett nytänkande och en omfördelning. Därför köper vi att 150 miljoner satsas på förskolan i Stockholms stad. Men samtidigt lägger vi 165 miljoner på föräldrar som vill vara dagbarnvårdare åt enbart sina egna barn, enligt Nacka/Sollentuna-modellen. En "mer tid för barnen"-reform.

Ska det inte bara bli pannkaka behövs mer än 14 miljoner. Erfarenheten från vårdnadsbidragets dagar och en rad opinionsundersökningar tyder på att det skulle kunna bli en populär reform. I tisdags försökte jag ändå se det positiva och gladde mig åt att moderaterna gläntar på dörren en aning för ett slags kommunalt vårdnadsbidrag.

Nu är frågan snarare vad som händer med Stockholmsmoderaternas 14 miljoner när kalaset för den avgiftsfria förskolan ska betalas. I ljuset av Reinfeldts DN-artikel är det tydligt var moderaterna har prioriteringarna och hjärtat i familjepolitiken. För de nya moderaterna väger tydligen valfriheten och rättvisan lätt.

Ridå för moderaterna. Ridå för förhoppningen att en borgerlig regering snabbt ska lägga om kursen mot en borgerlig familjepolitik.

Rensa i genusträsket!

2005-10-10T11:38:00.000+02:00

Tomas Idergard slår huvudet på spiken när han i dagens Svenskan sågar genushysterin. Frågan är bara om en ny borgerlig regering vågar trampa på bromsen. Även i alliansen finns kompisar till Tiina Rosenberg och Eva Lundgren, om än inte lika frispråkiga... möjligen med Birgitta Olsson (fp) undantagen.

Låt AD jobba!

2005-10-07T10:31:00.000+02:00

Arbetsdomstolen är en institution som då och då ifrågasätts. Nu finns två konkreta fall från Stockholm som definitivt bör bli fall för AD-granskning. Det gäller naturligtvis konflikten på Connex, som kör tunnelbanan på uppdrag av SL.

Dels är det ett måste att pröva uppsägningen av fackordföranden Per Johansson. Blotta misstanken att han sagts upp på grund av att han tufft tog striden för arbetsmiljön gör en granskning nödvändig. Det är inte acceptabelt om fackliga förtroende män sägs upp eller skräms till tystnad för att de gör vad de är valda för, slår vakt om medlemmarnas intressen och arbetssituation. Facklig verksamhet är en självklarhet för en social marknadsekonomi. I en demokrati som dessutom har meddelarskydd är är det en rättighet att få prata med media, även om det inte alltid är i smickrande ordalag för arbetsgivaren.

Dels måste den vilda strejken i går morse prövas. Lagar och avtal måste följas, annars kommer hela den svenska kollektivavtalsmodellen att undergrävas. Pöbelfasoner är det effektivaste sättet att gräva fackets egen grav. Fackklubbar och enskilda fackanslutna ska inte kunna göra vad som helst utan att det centrala facket drabbas av skadestånd. I det här fallet är det uppenbart att Seko egentligen applåderar den vilda strejken, men utåt tar man halvhjärtat avstånd för att inte solklart bli fälld i AD. Konsekvensen kan bli anarki på arbetsmarknaden.

Så låt AD göra sitt jobb. Skrämmer Connex anställda till tystnad måste SL ta en funderare till om företagaget verkligen ska få fortsätta att sköta tunnelbanetrafiken. Var strejken i går morse å andra sidan avtalsvidrig i ordets formella bemärkelse måste straffet bli kännbart, för de inblandade och för facket.

Mygel i fastighetsskattens spår

2005-10-06T14:41:00.000+02:00

Tidningen Kristdemokraten brukar ju då och då ha vänligheten att publicera mina bloggtexter. Den här gången tänkte jag göra tvärtom. Den här artikeln är skriven för veckans nummer av kristdemokraten och skildrar fastighetsskatteeländet ur mitt perspektiv:
--------------
Fastighetsskatten leder till mygel

För i dagarna ett år sedan blev familjen Rylander husägare. Det har varit ett lärorikt år. Nu vet jag att jag inte bara är otålig och pedantisk. Jag är även hushypokondriker med ett utvecklat kontrollbehov - en ganska jobbig kombination.

Det gångna året har också gett fördjupade insikter i den skattepolitiska stollighet som präglar det här landet. Tack och lov finns fortfarande ett parti som driver en borgerlig politik på fastighetsskatteområdet. Moderaterna har lagt krokben på sig själva och bluddrat till det på ett obegripligt sätt. När Reinfeldt närmar sig fastighetsskatten låter det nästan som när sossarna tar till orda. Det finns alltid saker som väger tyngre än att sluta beskatta tillgångar som egentligen bara finns på papperet och i en mer eller mindre avlägsen framtid.

Fenomenet taxeringsvärde
Spaltmil har redan skrivits om fenomenet taxeringsvärden. Själv har jag upptäckt att vårt hus har bland de högsta på gatan. Låt vara att vi har bastu, och braskamin, men de är ingalunda nya och det finns betydligt fräschare hus som bidrar mindre till Per Nuders kassa. Antagligen har tidigare ägare varit ärliga, medan grannarna mörkat sina renoveringar.

Gör som farbror staten vill
En annan trolig förklaring är Rot-avdraget. Den som snällt och lydigt gör som farbror staten vill får en allmosa i form av tillfällig skattereduktion, men kan räkna med höjt taxeringsvärde. Gör som politikerna säger och du får en slant tillbaka ett år - men måste i stället betala flera tusen extra varje år så länge du bor kvar. Ett lysande system.

Härom veckan blev snickaren klar. Tvåglasfönstren är borta och vi har äntligen energisparfönster på husets ena sida. Väggen är tilläggsisolerad och den nya, fräscha lockpanelen väntar bara på att målas. Det borde betraktas som en hjälteinsats av oss med direktverkande el. Och visst: fönstren och bytet av dessa får vi göra avdrag för, men inte tilläggsisoleringen - om jag nu tolkat blanketterna och virriga skattehandläggare rätt. Det är inte bara ologiskt, vi kan också räkna med rejält höjt taxeringsvärde. Staten ger med ena handen och tar tillbaka dubbelt med den andra.

Inte lika korkade
Resultatet? Alla är inte lika korkade som jag som vänder andra kinden till, tar emot skattereduktionen och belönas med högre husskatt. Många struntar högaktningsfullt i skatte- och energipolitikens nycker. De biter ihop och föredrar att betala mer till Vattenfall än till skattmasen. Ännu fler renoverar svart, struntar i bidraget och bryr sig aldrig om att redovisa förändringar när taxeringsunderlaget ska in. Rot-avdraget och fastighetsskatten bidrar till att odla en mygelkultur.

Gör om och gör nytt
Lösningen? Gör om, gör nytt och gör bättre! Slopa fastighetsskatten. Låt oss själva bestämma hur och när vi vill renovera. Det ger större frihet åt husägare, mindre ryckighet för hantverkare och bidrar till att bromsa skattemoralens förfall.

--------

Ps I går kom "taxeringsförslaget" för vår fastighet, 123 kvadrat från 1972: en höjning från 1 073 000 till 1 331 000. Pust!

LO bara för sossar?

2005-10-06T14:31:00.000+02:00

Saxat från TT. LO - fackförening för arbetare eller propagandainstitut för sossarna?
-----
LO gav kd-medlem sparken

När det uppdagades att Sakarias Winberg var medlem i kristdemokraterna fick han sparken av LO.

I ett öppet brev till LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin kräver nu kd-ledaren Göran Hägglund en förklaring. Han vill veta om LO:s agerande är förenligt med svensk arbetsrätt. Hägglund vill också svar på om man måste ha en viss partibok för att jobba hos LO. Winberg anställdes av distriktet i Dalarna.

Hägglund uppger att en uppgörelse träffats, där Winberg har fått löfte om ekonomisk kompensation.

Good luck, Junilistan!

2005-10-04T14:26:00.000+02:00

Så har då Junilistan bestämt sig för att ställa upp i riksdagsvalet. Good luck, säger jag. Konkurrens är bra, inte minst inom politiken. Med några årtionden i backspegeln är det knappast för många partier som har begåvat svensk politik med sin närvaro, snarare tvärt om. Nu har det blivit lite av en ketchupeffekt.

Risken är att de etablerade partierna svarar med att satsa ännu mer på att vräka ut pressmeddelanden och hitta på nya cirkusartarde utspel. Men den risken finns alltid när val närmar sig, oavsett om vi bara har två eller 25 partier som kandiderar till riksdagen. Fördelen är att de etablerade partierna måste ta sig i kragen, lyssna lite mer på gräsrötterna och vårda det partiunika lite bättre.

Är det något som präglat det politiska landskapet det senaste året är det just en flykt från kärnfrågorna och kända positioner. Moderaterna är det tydligaste exemplet, men även folkpartiet har genomgått ett rejält förvandlingsnummer sedan förra mandatperioden. Torbjörn Fälldins eftetänksamma, jordnära och värdekonservativa centerparti är numera tillhåll för Timbroliberalerna. Vänsterpartiet har återupptäck k:et och sossarna har helt tappat ryggraden. Miljöpartiet känner man däremot igen, liksom kristdemokraterna. Problemet är bara att man så sällan ser något av kd över huvd taget. Det är en utmaning för oss all partiaktiva.

Med Junilistans flås i nacken blir det kanske mer av back to basics, vilket jag inte direkt skulle beklaga. Partier är för mig i första hand bärare av värderingar och idéer inte röstmaskiner som ska maximera med dagliga utspel och mediala omprövningar.

Marita Ulvskog jämför Junilistan med kristdemokraterna. Den jämförelsen gör hon med allt hon tycker är ont och dåligt. Stormen Gudrun, påven, liktornar och punkteringar. Allt är givetvis kd:s fel. Själv tror jag att hon och andra kraxande korpar har fel som tror att Junilistan blir kristdemokraternas död. En och annan kommer säkert att lockas, men det är i så fall väljare av det mer flyktiga slaget som antingen redan lämnat partiet eller som ändå skulle ha gjort det inom kort.

Själv kan jag känna sympati för delar av Junilistans EU-kritik, men som de flesta kristdemokrater tycker jag att mer tid för barnen och gammal hederlig etik och moral är fundamental för partivalet. EU-frågan är viktig men toppar inte de kristdemokratiska väljarnas agenda, och är över huvud taget ganska off som politiskt spörsmål just nu. Därför tror jag också att Junilistan kommer att ha svårt att lyckas.

Mycket utspel kommer det att bli, men med tiden bli det antagligen ett elitparti som kastar loss från sina väljare, eller så kommer Junilistan likt Ny demokrati att falla sönder i sina beståndsdelar. Var finns ideologin, den genomtänkta människosynen och allt sådant som fungerar som ett sammahållande kitt? Det räcker inte med ett antal sakfrågor för att förena folk från vänster till höger. Det blocköverskridande har både kd och mp provat och det blev pannkaka. På sikt är det svårt att inte landa i blockpolitiken, även om man har dimensioner som går på tvärs med höger-vänstertänkandet.

Siewert till riksdagen

2005-09-30T14:33:00.000+02:00

Siewert Öholm kom trea i kristdemokraternas provval i Jönköping. Endast Göran Hägglund och Maria Larsson kom före. Grattis!

Det är trångt i Jönköping, men Siewert behövs. Han är orädd, vågar ta ut svängarna, är svår att få tyst på och har en lång och framgångsrik karriär utanför politiken. Siewert har just det civilkurage som borde avkrävas varje riksdagsledamot.

Inte heller skadar det att han har annat än partiprogram, valplaner och taktiska överväganden för ögonen och i skallen. Det behövs färre broliers i politiken, och fler som sett annat än väggar på partikanslier.

Stå på dig! Och framförallt: kandidera! Om det blir i Jönköping eller någon annanstans är inte så noga. Huvudsaken är att Siewert ställer upp!

Stoppa mopedhuliganismen i Krusboda!

2005-09-29T11:39:00.000+02:00

I våras blev det stopp för sopbilar på gångarna i Krusboda. Droppen blev en incident där det var nära att ett litet barn blev påkört. Det var ett klokt beslut. Gatorna är smala och trånga och lämpar sig inte för biltrafik över huvud taget, allra minst för lastbilar. Där ska barn kunna leka och sprida ut sina leksaker utan att riskera att bli påkörda.

Sopbilarna är alltså borta men under våren och sommaren har i stället mopedproblemet ökat. I Krusboda är det förbjudet att köra moped men det finns det alltför många alltför unga som högaktningsfullt struntar i.

Den stora frågan är: var finns föräldrarna? Bryr de sig inte om att det är en tidsfråga innan små barn eller gamla blir påkörda och allvarligt skadade? Som mamma eller pappa går det inte att se mellan fingrarna när omyndiga riskerar andras hälsa och, i värsta fall, till och med liv.

Eftersom situationen är som den är måste även samfälligheten fundera ett varv till på vad som kan göras. En del har redan gjorts, men det räcker tydligen inte. Kanske är det dags att utöka väktarbolagens närvaro i Krusboda, åtminstone på helgkvällar under de varma månaderna?

Även kommunen kan dra sitt strå till stacken för att skapa tryggare gator i området. Vad som behövs är ett åtgärdspaket som klarar ut vem som ansvarar för vad och som försöker hitta nya kreativa idéer för Krusboda och andra delar av kommunen som hemsöks av mopedhuliganer.

Nästa sommar måste det bli bättre än i år.

Massaker på sossarnas familjepolitik

2005-09-28T09:28:00.000+02:00

Gårdagens Debatt i SVT artade sig till en ren massaker på sossarnas familjepolitik. Förskoleminister Lena Hallengren tappade humöret och hamnade på defensiven redan i programmets inledning. Lotten Sunna från feministiskt initiativ gjorde ändå ett försök att sakligt argumentera för en ordning som innebär att alla barn ska tvingas in i samma fålla, oavsett barnets utveckling och familjens helhetssituation.

Egentligen ganska avslöjande. Sossarnas främsta vänner på familjepolitikens område är extermfeministerna inom fi som vill detaljstyra uttaget av föräldraförsäkringen (det som på nyspråk brukar kallas individualisering) och fördjupa orättvisan mellan de som väljer olika omsorgsformer.

Föräldraupprorets två representanter gjorde tillsammans med s-debattören Per Kågeson lysande insatser för att visa på behovet av flexibilitet. Att föräldrarna vill ha mer tid för sina barn och har huvudansvaret inte minst under de tre första åren är så självklart att det egentligen inte borde behöva sägas. Men i socialdemokraternas Sverige är det tydligen nödvändigt.

Tvååringar behöver i första hand närhet och kärlek, inte pedagogik. Och min fasta övertygelse är att föräldrarna är bättre på det än aldrig så välutbildade förskollärare. För en del går det utmärkt att kombinera närheten och anknytningen till föräldrarna med pedagogik även då barnet är litet. Men föräldrarna ska inte behöva stå med mössan i handen och be stat och kommun om nåd att få ta hand om sina egna barn. Ansvaret och bestämmanderätten är föräldrarnas. Stat och kommun ska hjälpa familjen, inte styra och stjälpa.

Förskolan ska vara bra och barngrupperna på en nivå som gör att dagistiden inte bara blir förvaring, men det passar inte för alla. Och tro det eller ej: vi är ganska många som klarat oss hyfsat i livet utan en barndom som styrts av hämtnings- och lämningstider och läroplaner för förskolan.

Ridå för försvaret!

2005-09-22T09:24:00.000+02:00

Så har det då formaliserats. Vänsterns kommunister och miljöpartiets pacifister har fått veto över den svenska försvarspolitiken. I praktiken är det ingen större förändring mot tidigare. Vänsteralliansens ekonomiska samarbete innebär att v och mp länge har haft ett oaccepteabelt stort inflytande över försvar och säkerhet. Ändå är vetorätten ett trendbrott. Extremister släpps in i försvarspolitikens verkliga finrum och regeringen blir mer och mer beroende av partier som har ytterlighetsuppfattningar och representerar minoriteter i synen på försvaret.

Glöm att försvaret kommer att få arbetsro den närmaste tiden och glöm alla funderingar om att försvaret konsekvent ska kunna ställa om till den nya hotbilden. Försvaret får räkna med att ännu tydligare bli budgetteknisk mjölkkossa. Nya spännande projekt kommer att tvingas på försvarsmakten och hbt-frågorna lär snart bli viktigare än att Sverige kan försvara sig och dra sitt strå till den gemensamma europeiska säkerhetspolitiken.

Vem vet. Snart kanske försvarsministern heter Lars Ohly - eller Gudrun Schyman. Det är dags att låta ridån gå ner för s-styret innan den definitivt går ned för det svenska försvaret.

Heja Ringholm!

2005-09-20T10:32:00.000+02:00

Bravo Bosse, fortsätt så här så har vi snart en ny regering. Sossarna och deras vänner är sina egna värsta fiender. På annat sätt är det svårt att se Bosse Ringholms polisutspel igår. Det var knappast en kolerisk och tillfälligt uppretad vice statsminister som avfärdade polisen som slöa idioter. Snarare var det Bosse som öppnade sig för en nära medarbetare. "Vad hjärtat är fullt av talar munnen" brukar man ju säga och så var det säkert igår.

Bosse höll en lång och analyserande monolog, något som knappast brukar känneteckna grodor som hoppar i stridens hetta. Bosse gillar helt enkelt inte polisen, så är det. Det kan inga ursäkter i världen ändra på och skadan är redan skedd.

Om jag var Göran Persson skulle jag ögonaböj omplacera Bosse till någon lämplig ambassad eller landshövdingepost, alltså där avdankade sossar brukar landa. Problemet för Göran är att det inte räcker med att sparka Bosse. Han själv är ju ett ännu större problem för s-partiet. Engagemanget och glöden tog slut för länge sedan, liksom visionerna och idéerna.

Nu är jag tack och lov inte Göran Persson och faktum är att Bosses uttalanden delvis bekräftar tillståndet inom polisen, just det som borgerligheten brukar påtala och regeringen förneka. Polisen har inte möjlighet att göra det den ska. Men slöhet beror det inte på, snarare felaktiga politiska prioriteringar och bristande resurser.

Radarparet Göran och Bosse är en säker garant för maktskifte nästa höst - Annika i Stockholm drar också sitt strå till stacken. Fortsätt! Mera! Heja! Det blir bara tydligare och tydligare att det inte räcker att byta ut enstaka personer. Vad som behövs är helt nya regeringar i Sverige - och i Stockholm.

Billström bluffar

2005-09-15T12:09:00.000+02:00

Tidningen Stockholms City publicerar idag en intressant genomgång av de 99 löften som sossarna i Stockholms stad gick till val på förra gången. "Socialdemokraterna bluffar om vallöften" är rubriken.

Ingen nyhet direkt. Men ändå intressant att det fästs på pränt. Den tydligaste bluffen nämns dock inte över huvud taget. Sossarna har nämligen ändrat i de 99 punkterna. Före valet slogs det tydligt fast att det inte skulle bli några biltullar. Nu låter det annorlunda. Billström är till och med dess främsta förespråkare.

City får det till att sossarna klarat 57 av 99 punkter. Det är en snäll tolkning. Flera punkter som socialdemokraterna tillskrivs genomfördes redan under förra mandatperioden. En del andra går det verkligen att diskutera. Ett exempel är bara att City menar att sossarna levt upp till löfte nummer 6:

"Likvärdiga och rättvisa ekonomiska villkor för kommunala och fristående skolor".

Sanningen är snarare att s har försämrat villkoren för friskolorna, exempelvis genom att försöka förhindra nyetablering av nya friskolor och genom att minska ersättningen till fristående skolor och gett de kommunala skolorna sänkta hyror som inte de fristående kan få av sina hyresvärdar".

De borgerliga partierna i Stadshuset har gjort en egen sammanställning av statusen på Billströms 99 punkter och det bekräftar bluffandet. Men i stället för 57 ja, är resultatet
9 ja, 21 nja och 69 nej. Det torde vara med sanningen ganska överensstämmande. Ska bli spännande att se vilka fler genomgångar av s löftesbrott som kommer att publiceras så här ett år före valet.

Nacka och Sollentuna visar vägen

2005-09-09T08:44:00.000+02:00

Det är skillnad på kommunpolitiker och kommunpolitiker. En del har blivit tjänstemän som mest ägnar sig åt att administrera. De vågar inte tänka nytt och allt som luktar åsikter, politik och värderingar skyr man för att det också kan innebära ett risktagande. Bland dessa kommunpolitiker är pragmatism det vackraste av alla ord och de hörs ofta beklaga sig över hur dyrt, svårt eller olagligt saker kan tänkas vara.

Och så finns det en annan kategori: de som ser möjligheter, gärna tänker nytt och tänjer gränser, allt för att nå resultat och förbättra för kommuninvånarna.

Vilken av de båda kategorierna Sverige behöver fler av är ganska lätt att svara på. Den som tycker att Sverige har tillräckligt med valfrihet, myndigförklarade föräldrar och ett skattetryck på acceptabel nivå föredrar tjänstemannapolitiker. Vi andra väljer politiker med idéer, visioner och engagemang. För oss är bland andra Nackas kommunalråd Mats Gerdau (m) och Sollentunas Maria Stockhaus (m) förebilder.

I Svenska Dagbladet idag presenterar de en modell som skulle innebära en valfrihetsrevolution för familjerna. Av politiska och juridiska skäl vill de inte kalla det kommunalt vårdnadsbidrag, och i ordets egentliga bemärkelse är det inte det heller. Men det är ganska nära. Tekniken är inte heller det viktigaste. Det överordnade är att hitta en lösning som skapar rättvisa inom barnomsorgen, som ger föräldrarna mer tid för barnen och rättar till den obalans som ger gigantiska subventioner åt de familjer som gör som politikerna vill (anlitar kommunal barnomsorg) medan de andra straffas och i princip inte får någonting utöver barnbidrag och föräldrapeng.

Jag och min fru kommer att försöka vara hemma med Agnes tills hon fyller två år. Vi vill ha tid för henne och tror att hon mår bäst tillsammans med oss under den tiden. Det är familjer i vår situation som skulle ha störst nytta av ett system som gör det möjligt att vara dagbarnvårdare för egna barn. Inte i första hand som ett alternativ till dagis, utan för att vinna några månader tillsammans. Det är tid som aldrig kommer tillbaka. Med Nacka/Sollentuna-modellen blir det möjligt att kombinera mer tid för barnen och dagis.

Nu återstår det att se vad länets övriga borgerligt styrda kommuner hittar på. I Tyresö verkar utredningen om ett kommunalt vårdnadsbidrag ha kört fast i den kommunala byråkratin. En snabb blick över kommungränsen, eller i dagens Svenska Dagbladet, kanske skulle ändra på den saken...

Initiativ utan trovärdighet

2005-09-06T15:30:00.000+02:00

Gudrun och hennes medsystrar vill få kongressa i fred. Inga stygga medier är välkomna till årsmötet när beslutet ska fattas om att formellt bilda ett parti.

Hemlighetsfulla kotterier, ryggdunkningar och bastuuppgörelser brukar tillskrivas mansdominerade miljöer inom framförallt näringsliv och politik. Nu har feminismen fått sin egen motsvarighet. Vad är Schyman rädd för? Att det ska bli rörigare än miljöpartiets kongresser och därmed bekräfta nidbilden av kvinnligt beslutsfattande?

Särskilt förtroendeingivande är det inte. Ett parti som vill bidra med en ny dimension (själv skulle jag snarare vilja säga uttjatad) kan inte födas bakom lyckta dörrar. Politik handlar om att vinna väljarnas förtroende för att åstadkomma något. Partier som inte tål att synas, analyseras och dissikeras är inte uppriktiga mot väljarna och kan bara räkna med stöd från de närmast sörjande.

På plats i Stadshuset

2005-09-06T10:31:00.000+02:00

Efter tio år som glad student, ledarskribent och informations- och pressansvarig har det blivit dags att ta steget fullt ut och gå tillbaka till politiken på heltid. Från och med igår jobbar jag som politisk sekreterare och pressansvarig för kristdemokraterna i Stockholms stadshus.

Jag har haft gott om tid att hämta krafterna sedan jag 1995 slutade som förbundssekreterare för KDU och åren har gett mig en hel del nyttig erfarenhet och värdefulla perspektiv som jag tror kan komma till nytta.

Augusti 2003 till februari 2004 gjorde jag ett kort gästspel här i Stadshuset så jag vet ganska väl vad jobbet går ut på. Det ska bli kul att jobba med alla entusiastiska kristdemokrater som lägger ner själ och hjärta i sitt engagemang.

Politiken har givetvis en baksida. Om den har det sagts och skrivit mycket så jag hoppas att jag tvärtom kan bidra till att visa att man inte behöver synkronisera sin hjärna med partiprogram och lägga all vaken till på politiken bara för att man har ett engagemang. Det ska vara möjligt att kombinera familj och politiskt arbete.

Den som fruktar för min blogg tror jag att jag kan lugna. Jag kommer försöka att ha samma självständiga linje på kristdemokratisk grund som hittills. Tycker jag inte som mitt parti eller "allianskamraterna" kommer jag skriva det. Misslyckas jag är det bara att säga till.

Har du vägarna förbi Stadshuset är du välkommen att titta förbi på en kopp kaffe.

Nya moderater med gammal (s)katteretorik

2005-08-26T09:02:00.000+02:00

De gamla moderaterna behövde reformeras. Men Reinfeldts reformer luddar inte bara till profilen för det största oppositionspartiet. Det bidrar också till att cementera orättvisor och märkligheter i det socialdemokratiska samhällsbygget.

Omsvängningen i skattefrågan har nog aldrig uttryckts så tydligt som när Reinfeldt i går uppmanade ombuden att tänka på att varje krona i sänkt fastighetsskatt också är en krona mindre för att amortera statsskulden, sänka inkomstskatten eller förbättra skolan. En del måste stå tillbaka.

På något sätt känns argumentationen bekant, alldeles för bekant, men från ett något större och rödare parti på andra sidan blockgränsen. Det finns alltid hål att stoppa skattebetalarnas pengar i. Det finns alltid saker som väger tyngre än att rulla tillbaka skattestenen och ge medborgarna större möjlighet att leva på sin lön.

Varför fullföljer inte Reinfeldt argumentationlinjen: om vi höjer fastighetsskatten och skippar att sänka inkomstskatten kan vi amortera ännu snabbare på statsskulden och använda mer pengar till att flytta mellan offenliga inrättningar.

Kontentan av Reinfeldts tal kan sägas vara att moderaterna inte längre är beredda att ta kampen mot den orättvisa fastighetsskatten. Kristdemokraterna står numera ensamma om att kavla upp ärmarna och vilja avskaffa boskatten. Skattesänkningar verkar över huvud taget väga ganska lätt i de nya moderaternas politik.

Att m-ledaren ställer sänkt fastighetsskatt mot förbättringar i skolan går dessutom att tolka som att skolan med automatik blir bättre bara den får mer pengar. Kvalitet i offentlig verksamhet blir alltså ytterst en fråga om hur mycket pengar den disponerar. Därmed trampar han verkligen i skatteklaveret och spelar samma tröttsamma melodi som sossarna när de motiverar höjd skatt med att vården, skolan och omsorgen behöver förbättras.

Ekonomiska resurser är inte ointressant, men det finns ingen direkt koppling mellan högt skattetryck och kvaliteten på offentlig verksamhet. Om det gjorde det skulle landet med världens högsta skattetryck också ha världens bästa skola och sakna vårdköer.

Det är dags för Reinfeldt och moderaterna att göra halt. Just nu känns det som att allt flyter. Det är inte bra och riskerar på sikt att urholka förtroendet för moderaternas vilja till en politisk kursomläggning efter valet nästa höst.

Feministisk reträtt

2005-08-23T12:43:00.000+02:00

Det var bara en tidsfråga. Idag kom beskedet att Ebba Witt Brattström och en medsyster lämnar Feministiskt initiativ. I Dagens eko förklarar hon att styrelsen lidit av demokratiskt underskott.

Månne har hon drabbats av någon av de härskartekniker som män brukar tillskrivas, exempelvis osynliggörande eller marginalisering. Eller är det helt enkelt en gammal hederlig maktkamp som vi ser konsekvenserna av?

Tyvärr är min bistra erfarenhet från politiken att kvinnors värsta motståndare är - andra kvinnor. När det väl kommer till kritan är kvinnor tyvärr ofta manligare än männen själva. De ställer extremt höga krav på sina medsystrar och har svårt att se en kvinnlig konkurrent lyckas. Inte alla naturligtvis, men det är rätt så vanligt.

Fi:s ledning har hittills också varit en samling starka personligheter med tämligen extrema åsikter. Det är två komponenter som blir explosiva om de förenas.

Räkna alltså med fortsatt sönderfall och en feministisk reträtt. Fi kommer inte göra det lättare att föra en vettig diskussion om jämställdhet och relationen mellan män och kvinnor.

Dags för "skoluniform"

2005-08-23T09:48:00.000+02:00

Varje dag går tiotusentals barn till skolan med vetskapen om att de kommer att bli mobbade. Var tionde elev känner obehag av att gå till skolan.

En orsak till det hårdnade klimatet är att jakten efter ”rätta” klädmärken har ökat. När skolorna börjar efter sommaren är det många som frågar sig vad som gäller den här terminen. Hur ska jag vara klädd för att vara inne och inte bli mobbad? Fel kläder, fel frisyr eller någon missad detalj innebär risk att hamna utanför.

Att vara förälder är inte lätt. Antingen ska man glatt ställa upp som finansiär, fastän pengarna ofta inte finns. Eller säga ifrån och riskera att barnen får problem med kompisarna. Kläderna har i allt större utsträckning blivit en av de koder som stämplar ut vissa som annorlunda. Klädhetsen drar skarpa skiljelinjer och slår hårt, särskilt mot barn från fattiga familjer.

Gemensam skolklädsel skulle kunna vara ett sätt att minska märkeshysterin och förstärka skolan som en plats för lärande, inte för uppvisning av statusprylar. Om alla har likadana tröjor, jackor eller vad nu kan vara blir det svårare att mobba någon på grund av klädseln.

I dag saknas ett tydligt regelverk. Från politiskt håll kan vi skapa möjligheter för kommunala och fristående skolor att införa skoldräkt för att minska stress och mobbning bland barn och ungdomar. Men det konkreta beslutet måste fattas på varje enskild skola i samverkan mellan främst föräldrar och lärare.

Låt hela länet rösta om biltullarna

2005-08-22T15:48:00.000+02:00

Låt alla rösta om biltullarna, inte bara dem som väljer mellan tunnelbana och ett antal busslinjer. Även kranskommunerna måste ha rätt att säga sin mening nu när hotet är verkligt. Frågorna i folkomröstningen måste dessutom vara enkla och tydliga. Det får inte råda någon tvekan om vad vi röstar om.

De kraven riktar Ewa Samuelsson som är kristdemokraternas gruppledare i Stockholms stad till alla kommunstyrelseordföranden och vice ordföranden i Stockholms län inför ett möte som Annika Billström sammankallat till på onsdag. Jag instämmer. Omröstning i hela länet och enkla frågor är ett legitimitetskrav - annars blir folkomröstningen värdelös.

Så här skriver Ewa Samuelsson:

"Stockholm den 19 augusti 2005

Inför överläggningen om trängselavgifter med Stockholms stadStrax före valet 2002 lovade Annika Billström att inte genomföra trängselavgifter. Sedan dess har frågan genomsyrats av ett genomgående svek gentemot väljarna. Stockholmsförsöket ska genomföras med start den 3 januari och avslutas den 31 juli 2006. Stockholms stads kommunfullmäktige har beslutat att hålla en folkomröstning i frågan på valdagen den 17 september 2006.

Eftersom Stockholmsförsöket är just ett försök innebär folkomröstningen ett avgörande om trängselavgifter ska permanentas i Stockholms stad. Vi kristdemokrater tycker att väljarna behandlats på ett ovärdigt sätt i den här frågan. Detta svek kan nu komma att fullföljas genom att folkomröstningen läggs upp på ett felaktigt sätt. Därför skriver jag till Dig för att peka på de för oss helt avgörande frågorna om en trovärdig folkomröstning ska kunna komma till stånd.

1. Medborgarna i hela länet måste få möjlighet att rösta.
Folkomröstningar bör hållas i samliga länets kommuner med samma frågor som de som ställs i Stockholms stad. När Kommunfullmäktige i staden ska sammanträda efter valet för att ta ställning till trängselavgifternas framtid, måste folkomröstningens legitimitet vara stor. Länets medborgare är minst lika berörda som de som bor i Stockholms stad. Detta bevisas inte minst genom den satsning som nu görs på kollektivtrafik med direktbussar utifrån andra kommuner i länet.

Länets samtliga medborgare har en demokratisk rätt att också få påverka frågan om trängselavgifternas framtid. Om det inte blir så saknar folkomröstningen trovärdighet.

2. Frågorna i folkomröstningen måste vara enkla och tydliga.
För att Kommunfullmäktige i Stockholms stad ska kunna göra en entydig tolkning av resultatet av folkomröstningen får den inte innehålla mer än en Ja-linje och en Nej-linje. Allt annat innebär att folkviljan i denna fråga blir mycket svårtolkad och att medborgarna när de röstar inte kan förutse effekten av att de deltar i folkomröstningen. Krav kan komma att ställas på att de olika linjerna ska räknas samman på olika sätt. Utan att dessa båda krav uppfylls menar vi att folkomröstningen saknar trovärdighet och legitimitet. Denna har då utformats för att uppfylla majoritetens i Stockholms stads krav på att få sina interna partiproblem avgjorda – inte för att utgöra grund för hur en för regionen viktig trafik- och miljöfråga ska avgöras.

Frågan om trängselavgifter i Stockholm har kantats av brutna vallöften, politisk kohandel och juridiska processer. Den är också ett exempel där det kommunala självstyret körts över på ett flagrant sätt. Låt nu inte också folkomröstningen präglas av de partitaktiska hänsynen utan leda till ett tydligt och lättolkat resultat där alla som är berörda får möjlighet att avgöra denna fråga.

Jag vill uppmana Dig som företrädare för Ditt parti och Din kommun att agera så att dessa båda krav kan uppfyllas.

Ewa Samuelsson
Gruppledare
Kristdemokraterna i Stockholm Stad"

Fler SL-resenärer argument mot biltullarna

2005-08-22T15:38:00.000+02:00

I dag sparkar SL:s charmoffensiv mot stockholmarna igång. Mängder med nya busslinjer och avgångar. Däribland den helt nya linjen 815X från Tyresö kyrka till Vattugatan i centrala Stockholm.

Varje minskning av biltrafiken och varje nyinsatt buss som blir välfylld kommer med rödgröna glasögon att tolkas som en framgång för trängselskatten. I själva verket är det tvärt om. Satsningen på kollektivtrafik är bra och behövs. Minskar bilresandet visar det snarare att det är möjligt få bukt med trängsel och utsläpp utan att tvinga på stockholmarna nya, orättvisa skatter. Morötter är ofta bättre än piskor.

I kranskommunerna skulle många gärna lämna bilen hemma bara det fanns vettiga alternativ. Fråga bara stackarna i Nynäshamn. Röran med pendeln är inte kul, och för en del i Tyresö har inte heller resandet varit särskilt roligt. Kanske kan det bli bättre nu.

Gärna bättre kollektivtrafik, men inte som lite socker för att lättare lura stockholmarna att svälja den beska trängselskatten.

Perspektiv på palestinsk misär

2005-08-18T06:39:00.000+02:00

Dagens guldstjärna går till Dagens Nyheters Niklas Ekdal som slår ett slag mot historielösheten i den svenska synen på Mellanöstern-konflikten. Allt han skriver håller jag inte med om men artikeln öppnar perspektiv som är alltför bortglömda i vårt land.

Det fanns en tid när Gaza och Västbanken kontrollerades av arabstaterna och palestinierna kunde ha fått sitt land, men intresset från Egypten och Jordanien var obefintligt. Misären är inget som israelerna uppfunnit eller skapat, den fanns redan tidigare.

Så här skriver Ekdal:

"Vem är ansvarig för palestiniernas sorgliga belägenhet i flyktingläger och ockuperade områden? Eftersom Israel är en öppen demokrati och i vissa avseenden västvärldens förlängda arm i Mellanöstern tenderar FN-resolutioner och debattörer att ensidigt placera skulden i Jerusalem och Tel Aviv.Israels roll som ockupationsmakt väcker plågsamma minnen av både europeisk kolonialism och antisemitism. Ju hårdare kritik, desto mer kan kritikern distansera sig från sin egen nedärvda skuld. Israel avfyrade de första skotten 1967 men det var Egyptens beslut att stänga Akabaviken för israelisk sjöfart och uppmaning till FN-trupperna att lämna Sinai som var de utlösande faktorerna.

Om arabvärlden bara erkänt Israels rätt att existera hade landet fortfarande legat inom 1966 års gränser. Under de decennier som Egypten och Jordanien kontrollerade Gaza och Västbanken förblev de palestinska flyktingarna sittande i hopplösa läger. Bilden har varit densamma i Libanon. Medan Europa under åren efter andra världskriget integrerade tiotals miljoner flyktingar, och Israel integrerade hundratusentals judiska flyktingar från arabvärlden, gjordes inget för att skapa en framtid för palestinierna.

Till och med kung Hussein av Jordanien medgav på sin tid att flyktingarna exploaterades i konflikten med Israel: 'Sedan 1948 har arabiska ledare utnyttjat det palestinska folket för politiska syften. Detta är ... brottsligt.'

Om de onda cirklarna ska brytas krävs insikt om detta delade ansvar för misären i Gaza. "

Byt politik - eller byt parti, Baylan!

2005-08-17T10:07:00.000+02:00

Hallå? Vad är det som händer?

"Det är bra att föräldrarna får möjlighet att göra den bedömningen. Ingen känner barnen lika bra som föräldrarna, säger Ibrahim Baylan"

Citatet är hämtat ur dagens Svenskan och ger skolministerns motiv till varför han tycker att barn ska kunna börja skolan när de är sex, sju eller åtta år gamla. En öppning för viss flexibilitet alltså. Det intressanta är motiveringen. Menar Baylan allvar borde han antingen byta parti eller sossarna politik.

Samma parti och samme skolminister gör vad de kan för att göra livet surt för friskolor i allmänhet och konfessionella i synnerhet. Där är det tydligen inte mycket värt med föräldrarnas bedömning och kännedom om sina egna barn.

Fortfarande blockerar sossarna, med det alltid lika liberala folkpartiets hjälp, en verklig flexibel skolstart som inte tvingar barnen att börja skolan på hösten.

Familjepolitiken är ju verkligen också en uppvisning i förtroende för föräldrarna. Alla ska tvingas eller lockas med hjälp av maxtaxa att lämna ifrån sig barnen till kommunal barnomsorg så snabbt som möjligt efter nedkomsten. Heltidsomsorg är det som premieras och den som vill stanna hemma några månader extra ska straffas. Som lök på laxen har vi pappamånader som en del vill utöka ytterligare. Regeringen (med assistans av s-märkta nickedockor i många kommuner) tvingar föräldrarna att välja en viss barnomsorg och tvingar föräldrarna att göra uttaget av ledigheten på ett visst sätt. Fine... det stämmer ju bra med Baylans nyvunna insikter om föräldrarnas kapacitet.

Kom igen Baylan! Byter du parti eller byter ni politik? Eller blir det en pudel när du har pratat med Göran?

När skatt blir viktigare än folkhälsa

2005-08-16T15:23:00.000+02:00

Sänkt spritskatt. Det är ett av få riktigt skarpa förslag som Göran Persson kan prestera så här snart ett år före valet. Tanken är att göra Systembolagets varor billigare för att rädda försäljningsmonopolet.

Jag har rätt svårt att hänga med i logiken. Danskar, tyskar och finnar säljer alltså starka varor billigare än vad vi gör. Vi säljer i vår tur spånken billigare än norrmännen. För att klara konkurrensen ska vi sänka alkoholskatten för alla i hela Sverige, alltså inte bara där gränshandeln är ett verkligt problem. Kontentan måste bli att det är okej att kröka hejdlöst och billigt, bara man köper flaskorna på rätt ställe.

Vad hände med folkhälsoaspekten och den sociala alkoholpolitiken? Nu är det tydligen kampen om skatteintäkterna det gäller. Att hålla totalkonsumtionen nere och begränsa alkoholskador och missbruk verkar för länge sedan vara något som sossarna har glömt.

Det spännande ska bli att se vad Reinfeldt säger. Alkoholpolitiken är ett område där en moderat omprövning skulle välkomnas.

Stockholm sviker - dags för Tyresö att ta över Skrubba

2005-08-12T13:05:00.000+02:00

Husvagnslägret blir kvar i Skrubba. Hur länge är oklart. Men längre än till 31 augusti blir det i alla fall, trots löften från Stockholms socialborgarråd, Margareta Olofsson (v).

Det börjar bli svårt att hålla räkningen på alla gånger hon svikit löften eller missat att ta initiativ för att hjälpa de hemlösa. När någon har fräckheten att påpeka det uppenbara svarar Olofsson med högt och förorättat tonläge i talarstolar eller på insändarsidan. Men verkligheten talar sitt tydliga språk: majoriteten i Stockholm klarar inte av att ge hemlösa det stöd de behöver. I stället avvisas de gång på gång från plats efter plats. Nu behövs en långsiktig lösning, inte bara att husvagnarna rullar vidare mot nya destinationer.

"Lägret har tillåtits växa, och det uppsökande arbetet har inte bedrivits i den omfattning som lovades i våras", säger Berit Assarsson (m) till DN idag. Hon, i likhet med de flesta andra partier i Tyresö, är upprörd över att Stockholm inte tagit sitt ansvar och att lägret i värsta fall kan vara på väg att permanentas.

Det försvårar byggplanerna för området. Men det är också lätt att få känslan att Stockholm skjuter över sina egna problem på andra kommuner. Skrubba tillhör förvisso Stockholm, men till närmaste bostadsbebyggelse på den sidan kommungränsen är det långt. På Tyresösidan däremot finns flera stora områden där inbyggarna är allt annat än lyckliga över lägrets existens.

Personligen tror jag att förutsättningarna att göra något bra och framtidisinriktat av Skrubba skulle öka radikalt om det överfördes till Tyresö kommun. För Stockholm är det utmarker som endast passeras på vägen till en av flera kranskommuner. För Tyresö är Skrubba ett naturligt utvecklingsområde, med närhet till befintlig bebyggelse och centrum. Skrubba kan inte fortsätta vara en plats där Stockholm dumpar sina problem.

Sluta lappa - avskaffa fastighetsskatten!

2005-08-11T14:53:00.000+02:00

Vänstern och miljöpartiet kräver lindringar i fastighetsskatten i de kommande budgetförhandlingarna. Himla bussigt! Men ett system som är i grunden sjukt blir inte bättre av att lappas och lagas. Riv och bygg nytt! Det är fel att man ska betala skatt på pengar som man inte har. Ett hus som man bor i år efter år ger inga inkomster, bara utgifter. Får man betala en slant när man flyttar är det en helt annan sak. Då har man pengarna i handen och ett kapital att ta av.

Bort med fastighetsskatten och ersätt den med en kommunal avgift på max ett par, tre tusen. Pengar som kan användas till investeringar för att förbättra för de boende - i stället för att finanisera nya feministmyndigheter och sminka arbettslöshetssiffrorna med mer eller mindre meningsfulla åtgärder.

Folkomrösta mera!

2005-08-10T13:09:00.000+02:00

I samband med valet 2006 kommer Eskilstuna att folkomrösta om kommundelning, meddelade TT igår. Samtidigt röstar stockholmarna (bosatta i huvudkommunen) om biltullarnas framtid. Sedan 1977 har ett 70-tal kommunala folkomröstningar genomförts, ofta om kommundelningar, men under senare år då och då även om rättvisa i familjepolitiken.

Vid kristdemokraternas riksting tidigare i somras gjordes tummen ner för både folkavstämningar om de ändringar som planeras för att göra äktenskapsbalken könsneutral och för en omröstning om den EU-stadga som för tillfället lagts på is. Tråkigt och fegt tycker jag. Folkomröstningar är inte det värsta som kan hända. Tvärtom behövs det fler i Sverige, framför allt på kommunal nivå. Det måste bli svårare för oss politiker att neka folkomsröstningar.

Varför? Dels är folkomröstningar ett slags demokratisk ventil eller säkring om man så vill, dels har de ett symboliskt värde som inte bör underskattas. Det är en markering av att makten faktiskt i första hand ligger hos medborgarna och inte på partikanslierna. Bara vetskapen om att namninsamlingar lättare kan tvinga fram kommunala folkomröstningar skulle göra politikerna mer lyhörda. Det skulle bli svårare att köra över lokala opinioner.

Sanningen är ju också att många åsiktsströmningar går rakt igenom partierna, eller åtminstone deras väljargrupper. Familjepolitiken är en sådan. Erfarenheterna från den korta perioden med vårdnadsbidrag under 1990-talet visade att de som flitigast utnyttjade möjligheten var just väljare i traditionella vänsterområden. En del personer som till exempel vill förändra familjepolitiken tar steget fullt ut och byter parti. Men för åtskilliga väger bördan från födsel och ohejdad vana tungt. Det är många spörsmål som ska vägas och synas.

På det kommunala planet blir det ännu tydligare. Så länge vi har gemensam valdag är det knepigt för kommunala frågor och opinioner att slå igenom. Det krävs mycket för att s i Tyresö ska kunna kompensera en dålig insats av Göran Persson i TV:s partiledardebatt.

Fler kommunala folkomröstningar är ett sätt att renodla, förtydliga och ge kommunala och lokala frågor en chans i kommunpolitiken, en väg att förhindra att arbetet i fullmäktigeförsamlingar och nämnder reduceras till dåliga kopior av rikspolitiken. Just det tror jag skrämmer en del politruker som vill fortsätta att dra i trådarna och ha lojala företrädare i kommunerna som fungerar som megafoner och handläggare. Det blir bara krångligt med lokala opinioner. I synnerhet om väljarna har fräckheten att i folkomröstningar säga ja till kommunala vårdnadsbidrag eller nej till biltullar, stick i stäv med regeringens politik.

Även på den borgerliga sidan verkar det alltså finnas en oro för att demokratin ska bli för demokratisk och att den representativa ordningen ska urholkas. Men i min värld har inte folkstyret råd att monopoliseras av partierna. De behövs, men det måste också finnas större utrymme för opinioner och initiativ som går rakt igenom parti- och blockgränser.

Mångfald bättre än borgerlig enfald

2005-08-09T09:57:00.000+02:00

Så har då Göran Persson gjort come back. I helgen framträdde han inte bara i sörmländska Björkvik. S-partiets juniorer förärades också ett oväntat besök. Statsministerns budskap har redan analyserats till minsta beståndsdel. Här räcker det att konstatera att intet nytt presenterades. Samma övertro på politikerfixade jobb som vi vant oss vid under årtionden av socialdemokratiskt maktinnehav och samma underskattning av betydelsen av att skapa goda villkor för företagande. Att höra Klas Eklund, tidigare statssekreterare (s), såga Persson på TV i går kväll var faktiskt smått underhållande.

Det intressanta med helgens statsministerbravader är själva fenomenet. Persson har tydligen lyssnat på kritikerna. Genom att besöka SSU-kongressen visade han större intresse för Rörelsen än för den egna hängmattan. Och genom att närma sig frågan om hur Sverige ska sättas i arbete kan han åtminstone i några dagar ge intryck av att återigen prioritera jobben.

Borgerligheten kan inte längre räkna med att fortsätta sparka på den s-regering som ligger. Erfarenhetsmässigt vet vi att socialdemokraterna är bäst när det gäller. Då drar valmaskinen igång. LO:s propagandaapparat ställer oftast upp lojalt och ministrarna turnerar riket runt för att presentera nya bidrag och presenter.

Samtidigt är moderaterna bäst på träning. När valet närmar sig brukar de krokna. Risken finns att Reinfeldt och hans kompisar prickat in formtoppen för tidigt. "Maud-eraterna" verkar bli det nya partiet för Timbrohögern, för de gnälliga marknadsliberaler som tycker att m har blivit för snälla mot facket. Frågan är bara hur det centerpartistiska fotfolket reagerar. Än så länge har inte centerns nyorientering inneburit några opinionsmässiga jättekliv. Folkpartiet tappar väljarstöd och kristdemokraterna befinner sig på alliansbyggets skuggsida.

Kort sagt: det är för tidigt att ropa hej! Rosenbad är långt borta, även om det kan skönjas en viss medvind. Det enda som duger är att spotta i nävarna och jobba hårt. Min övertygelse är att borgerligheten förvisso tjänar på att uppträda som vänner som kan samarbeta och vill ta över makten. Men de borgerliga partierna förlorar på om alla leker följa Reinfeldt, som i sin tur då och då ser ut att skugga Göran Persson. Likriktning innebär att viktiga nyanser i den borgerliga buketten går förlorade. Därmed kan exempelvis mer idéorienterade liberaler och kristdemokrater finna större lockelse i soffan än att lägga sin röst på ett blaskigt alternativ som är sönderkompromissat redan på valdagen.

Ska enheten vara en verklig tillgång måste det vara i så fall vara en enhet som bejakar de fyra partiernas olika ideologier, bakgrund och kultur. Annars är jag nog inte ensam om att betacka mig för alliansen...

Bloggreklam i Smålandsposten

2005-08-05T10:47:00.000+02:00

Martin Tunström, politisk chefredaktör på Smålandsposten, var som många andra samhällsintresserade i Almedalen under årets politikervecka. Ett av seminarierna som han besökte handlade om bloggosfären. Fenomenet med bloggar har visat sig vara mer än en fluga, skrev han i sin tidning häromveckan:

"Korta snabba kommentarer utmanar traditionella medier. Informationen blir fri - inga grindvakter i form av nyhetsredaktörer som sovrar och stoppar informationen. Typiskt nog är det på Dagens Nyheters kultursidor som de mest avundsjuka kommentarerna dyker upp. En besviken kulturvänster börjar konstatera att den inte längre ligger i opinionsbildarnas frontlinje."

Tunström menar att liberaler, moderater och kristdemokrater, till skillnad från vänsterradikaler har varit snabba att ta efter utvecklingen "over there". Trots att vi bloggare sägs vara bra på att framhäva mediets förträfflighet, menar herr chefredaktör, att bloggarna inte kommer att ersätta andra medier på åsiktsmarknaden. Men de kommer att komplettera de traditionella och ge dem en match om läsarna.

"De mest politiskt intresserade har bråda dagar när bara några av alla bloggar dagligen ska läsas. Högerbloggen erixon.com följs av liberala bloggen sodertankar.blogspot.com och varför inte av den i den kristdemokratiska högern patricrylander.blogspot.com som kontrasteras av kristdemokratiska vänsterbloggen syskonskap.blogspot.com"

Tack och bock för omnämnandet, säger jag. Om jag är höger eller inte får läsaren av min blogg själv bedöma.

Martin Tunström slår som ofta huvudet på spiken när han avslutar med att framhålla att bloggflugan kommer att överleva, men att allt inte är stjärnor som glimmar: "Men åsiktstorget blir större. Debatten blir friare. Och den konformism som lagt en våt filt kring det politiska samtalet utmanas en gång för alla"

Skattefinansierade blöjor inte självklart

2005-08-04T10:09:00.000+02:00

Mario och Magdalena Cruz i Nacka är upprörda. Kommunen har beslutat att förändra barnomsorgschecken så att förskolorna själva får besluta om de exempelvis vill lägga resurserna på fria blöjor till barnen eller fler anställda och mindre barngrupper.

Gläntans förskola som lille Camillo går på har bestämt att barnen måste ha med sig blöjor hemifrån. Dels för att frigöra resurser som kan läggas på annat. Dels för att slippa den knöliga hanteringen när mammor och pappor har speciella önskemål om specifika blöjmärken.

"Familjen betalar varje månad 1 300 kronor för Camillos förskolegång och tycker att det skulle räcka", skriver Dagens Nyheter idag. Bara blöjorna kostar 600 kronor per månad, enligt Marios och Magdalenas egna beräkningar. Kvarstår alltså hela 700 kronor som familjen betalar för övriga kostnader som är förenade med förskolans verksamhet. Och det skulle alltså räcka?

En förskoleplats subventioneras idag med närmare 100 000 kronor per barn och år. Det exakta beloppet varierar från kommun till kommun. Men problemet är egentligen inte att Cruz´betalar för mycket, utan raka motsatsen. De betalar alldeles för lite. Särskilt i jämförelse med att de familjer som kämpar och snålar med pengar och föräldraledighet för att kunna vara hemma tills barnet fyller två eller tre år inte får en krona extra. Däri ligger orättvisan, inte i att de som väljer skattesubventionerad förskola får betala blöjorna själva. Med maxtaxan har det blivit ännu svårare att se de verkliga kostnaderna och lättare att kräva mer och mer utan att inse att någon måste stå för fiolerna.

Nacka har gjort helt rätt. Det är bra att verksamheterna får större frihet, utan pekpinnar från kommunen. Nacka har dessutom en väl utbyggd barnomsorg med många alternativ, såväl kommunala som fristående. Om blöjor är en så avgörande fråga för familjen Cruz som det verkar i dagens tidning är det bara att byta förskola. Det stöter knappast på några större hinder.

Kanske finns det någon förskola i närheten som tycker att "fria" blöjor är en konkurrensfördel. Annars är det bara att ta ett snack med de andra föräldrarna på Gläntan. Tycker alla att blöjor är viktigare än personal går det säkert att få ledningen att ändra sig.

Odemokratiskt försök att strypa debatten

2005-08-03T13:06:00.000+02:00

Gör det förbjudet att säga att barn har rätt till sina föräldrar, till en mamma och en pappa. Det är innebörden av ett förslag som Prideveckan till ära presenteras av journalisten (?) Emma Sahlman som gjort en studie för Forum för levande historia.

Enligt henne behandlas homosexualitet som en åsikt i medierna. Därmed ges utrymme för kränkande diskussioner. Man kan undra hur många minuter hon över huvud taget jobbat på en redaktion. Min erfarenhet som insändar- och debattredaktör säger mig att kränkande diskussioner inte har någon plats i spalterna över huvud taget. Bortsett från den gyttjebrottning som då och då utspelar sig i kvällstidningarna finns ett relativt välfungerande filter på redaktionerna och genom lagar och pressetiska regler. Personangrepp, tarvligheter och övertramp refuseras regelmässigt.

Vad Emma Sahlman säger är något annat. Vad hon är ute efter är att strypa debatten. Alla ska inte bara tolerera homosexualitet och samtliga uttryck för homosexuell utlevnad, utan även acceptera och utdela uppmuntrande ryggdunkningar till killar som gillar killar och tjejer som gillar tjejer. Det är inte bara orimligt. Det är också odemokratiskt.

Det är gayrörelsen som drivit på för registrerat partnerskap, adoptioner och könsneutrala äktenskap - krav som i högsta grad är politiska och som framförts på debattsidor och från riksdagens talarstol. Därmed är det inte längre bara en fråga om sexuell läggning. Kraven är just åsikter och som sådana måste de få brytas i ett demokratiskt samtal. Debatten blir ganska så märklig om vi som tycker annorlunda tvingas hålla truten för att inte behöva skaka galler.

Är det månne argumenten som tryter? Den som saknar tyngd i argumenten brukar höja rösten eller kräva att motparten på ett eller annat sätt ska tystas. Jag tänker i varje fall fortsätta hävda att barn har rätt till en mamma och en pappa.

Staten ska stödja, inte styra

2005-08-01T10:21:00.000+02:00

Inrätta en ny jämställdhetsmyndighet, föreslås idag från den jämställdhetspolitiska utredningen, vars arbete har letts av Gertrud Åström från vänsterorganisationen Ordfront.

Egentligen är det ganska märkligt att ingen har kommit på den briljanta lösningen tidigare. I Sverige har fler och fler myndigheter blivit opinionsbildare och kampanjmakare. PR- och lobbyföretag kan numera tjäna storkovan på skattebetalarnas pengar. I Sverige styr sossarna och sossar älskar myndigheter och politiska beslut. Allt kan beslutas på politisk väg och skulle de fina besluten möta motstånd går det alltid att dra till med en käck kampanj eller ytterligare lagstiftning, eller varför inte locka med projektmedel eller bidrag. Allt går att köpa med mördande reklam, lagstiftning eller nya bidrag. Därför skulle det förvåna om inte regeringen gör tummen upp för Gertruds förslag.

Det finns något parodiskt över svensk jämställdhetsdebatt. Gränsen mellan privat och offentligt tycks helt ha utraderats, och vad folk faktiskt tycker ser ut att vara av underordnat intresse. Allt kan offras på jämställdhetens altare, inte minst barnen som ofta betraktas som ett tillfälligt hinder på vägen tillbaka till arbetslivet. Självklart finns en rad osakliga löneskillnader som måste rättas till, för att nämna ett område som jämställdhetsdebatten gör rätt i att uppmärksamma. Men när det kommer till familjelivet är det dags att säga stopp.

Staten ska stödja, inte styra familjerna. Därför är det oacceptabelt med alla former av "individualiserad föräldraförsäkring". Att vara förälder är allt annat än individuellt. Få saker kan vara så gemensamma som att bli föräldrar. Därför måste också de som satt barnet till världen gemensamt få avgöra vem som ska göra vad och när. Personligen begriper jag mig inte på pappor som inte stannar hemma, om det bara finns ekonomiska och praktiska möjligheter. Men varje familj är unik och bäst lämpad att avgöra vad som passar bäst i just deras situation. Jag och min fru vet definitivt bättre än Gertrud Åström, Jens Orback och jämställdhetsmentor Winberg i Brasilien vad Agnes behöver.

Gärna jämställdhet, men med förnuft och måtta. Om inte föräldrarna vill ha millimeterrättvisa om vem som byter blöjor, klipper gräsmattan, tar hand om disken eller byter däck på bilen ska de slippa det. Är någon missnöjd över arbetsfördelningen är köksbordet rätt plats att ta diskussionen och ändra på spelreglerna - inte korridorerna på en skattefinansierad jämställdhetsmyndighet.

Kondomer i den röda fanans veck

2005-07-27T11:15:00.000+02:00

När jag ändå är inne på sexuella bokstavskombinationer kan jag inte låta bli att notera att RFSU var närvarande under årets Almedalsvecka. You know, organisationen som uppfattats som folkhemmets sexualupplysare som alltid bidrar med objektiv fakta och som anlitas som sakkunnig i alla möjliga tänkbara och otänkbara sammanhang...

Lördag som var Vänsterpartiets dag hade RFSU lägligt bokat in sig i en av träkioskerna i Almedalen, nära scenen och med Ung Vänster och andra vänsterpartistiska organisationer som grannar i de andra. Under röda fanor (RFSU:s eller vänsterns?) delade två tjejer ut kondomer ungefär som det var smågodis. Det var inga större problem att ta till sig budskapet: allt är okej bara man använder kondom...

En slump. Det råkade bara bli den här dagen som vi fick stå här, försökte tjejerna förklara när jag frågande undrade om sambandet mellan RFSU och Vänsterpartiet.

Sure säger jag... dra den om Rödluvan också.

RFSL och de sex miljonerna

2005-07-27T10:38:00.000+02:00

Som väntat mjuknade socialminister Morgan Johansson. Klart jag ska fixa stålar till RFSL:s brottsofferjour, förklarar han idag i Svenska Dagbladet. En helomvändning från förra veckan. Johansson är trendkänslig och att ens knysta att gaylobbyn skulle få mindre pengar skulle kunna förvandla honom från kompis till homofob, ett öde som ingen politiskt korrekt sosse vill bli utsatt för. Vi andra börjar vara ganska vana vid det här laget.

Debatten om RFSL-jouren ger anledning till några reflektioner:

Sverige måste vara projektens förlovade land. Land skall med lag byggas hette det fordom i en kungs valspråk. Så är det inte numera i mellanmjölkens land. Nu byggs riket med allehanda projekt som politikerna beslutar om och föreningslivet djupdyker snällt i blanketthögar och anpassar verksamheten efter vad som ger mest bidrag. Det blir lätt ganska absurt. När pendeln svänger och det plötsligt är något annat som ska prioriteras dras pengarna in oavsett vad saken gäller. Projekt är ett tämligen osympatiskt sätt att politiskt styra det civila samhället.

För det andra: alltid mer aldrig nog! Jag tror att jag vågar påstå att få bidragsansökningar ifrågasätts så lite nuförtiden som de som kommer från RFSL och besläktade organisationer. Sex miljoner får förbundet per år, men anser tydligen inte att man kan ta av dessa pengar för att finansiera en verksamhet som enligt dem själva bokstavligen är livsviktig. Om den nu är det: varför har man i så fall byggt upp hela brottsofferjouren på projektpengar? Verksamhet som sägs vara så pass viktig borde finansieras på annat sätt, via ordinarie budget.

Slutligen kan man undra om det verkligen är rimligt att skattebetalarnas pengar ska gå till alla möjliga jourer, hur angelägna de än kan vara. Ingen ska behöva bli utsatt för brott eller våld, oavsett om man är homosexuell, katolik, villaägare, hundägare eller svampplockare. Brottsoffer som brottsoffer. Det är lika illa. Vad som behövs är en brottsofferjour. Punkt. Allt därutöver måste vara en utbildningsfråga. Behövs särskild "HBT-kompetens" på jourerna får man väl helt enkelt utbilda personalen.

Känner RFSL för att ge extra uppbackning till sina medhomosexuella får man väl göra det men det bör inte belasta skattebetalarna, utöver de miljoner som lobbyorganisationen redan får.

Sommartider!

2005-06-17T15:43:00.000+02:00

65 inlägg på tre månader, beröm i Svenskan, två artiklar i Kristdemokraten och ett nytt orosmoln i kommunpolitiken i Tyresö. Så ser mitt bloggfacit ut efter tre månader. Det är väl ganska okej.

Kul har det i alla fall varit. Även om jag ibland tycker att jag borde ha varit lite flitigare med tangentbordet. Kanske borde det ha varit lite mer om den lilla världen också, men som gammal ledarskribent är jag väl yrkesskadad. Det blir lätt kommentarer om dagsaktuella händelser. Just mötet mellan det dagsaktuella och det ideologiska/värderingsmässiga är det som roar mig allra mest att skriva om. Värderingar som inte tillämpas i vardagen blir lätt till floskler.

Några gånger har jag fått pisk för att jag varit för stygg mot partikamrater och andra borgerliga företrädare. Such is life! Även jag kan bli för het på gröten, och ibland kanske ett och annat ord skulle ha varit oskrivet. Men själva vitsen med en blogg är just att ta ut svängarna och vara lite mer outspoken. Annars kan man ju mejla partiprogram och sönderkompromissade dokument till varandra. Känsla och engagemang måste få finnas i politiken, och i bloggar i synnerhet. Jag gillar inte allt som mina partikamrater hittar på, inte heller allt som allianssyskonen gör - och det är ömsesidigt. Trots det kan vi i regel samexistera. Dessutom: en sosse kan faktiskt ha rätt och en kristdemokrat fel. Hemska tanke men så är det faktiskt :)

Jag tror på en fri och öppen debatt, mellan partier och inom partier. För mig är det en fråga om mental hälsa, men också om ärlighet. Vad ska väljarna tro om de bara möter färgglada tillrättalagda pamfletter som förmedlar exakt samma konsultfixade formuleringar? Det måste finnas plats för att vara och tycka annorlunda.

Säg till om jag blir för mesig på min blogg, om jag blir för politisk eller alltför svävande i det blå. Jag vill gärna ha dialog och reaktioner. Skriv här eller mejla: patric.rylander@kristdemokraterna.se

Nu tänker jag ta semester. Därav alla ord om bloggvåren. Då och då kommer det kanske bli något inlägg. Jag vet inte. Nu tänker jag först ägna en vecka åt att förkovra mig i tro och filosofi, en kurs som jag går varje år. Därefter väntar kristdemokraternas riksting och Almedalsveckan. Resten av juli delas mellan gräsklippare, färgburkar och bullkäkande med familjen. Farmor fyller 90 så en sväng till Norrland blir det också.

Trevlig sommar!

Fler mångsysslare - färre heltidspolitiker

2005-06-14T09:55:00.000+02:00

Kristdemokraternas Mats Odell och moderaternas Anne-Marie Pålsson är som flera andra riksdagskamrater mångsysslare, enligt en sammanställning som Aktuellt presenterade i går kväll. De nöjer sig inte med riksdagsuppdraget. De har andra järn i elden, och värst av allt verkar vara att de tjänar pengar på det också.

Mångsyssleri och bisysslor är fult. Men förankring är fint och bra. Det är inte lätt att balansera för den politiker som vill vara trovärdig. Min glasklara uppfattning är att det behövs fler, inte färre, mångsysslare i de folkvalda församlingarna. Verkliga heltidspolitiker som skalar bort allt annat för att helhjärtat kunna köra ner huvudet i pappershögar och låsa in sig i sammanträdesrum behöver det däremot bli färre av.

Det är farligt när politiker blir ett yrke, och inte ett förtroendeuppdrag. Tendensen har varit tydlig under ganska så många år. Arbetsbördan ökar, det är svårt att hinna med, politiker tvingas specialisera sig och får allt svårare att klara livet utanför riksdagshuset. Till och med på kommunal nivå är det en betydande uppoffring att tacka ja till ett nämnduppdrag. Pappersbuntar som dimper ner med jämna mellanrum, och sammanträden långt in på kvällarna, ökar risken att kontakten med det "civila" yrket och vänner som är måttligt politiskt intresserad försvagas. Politikerna blir en klass, en "stat i staten".

Även om jag själv har lång bakgrund i partipolitiken känner jag djupt främlingskap för de personer som bygger upp sina liv och sin försörjning kring politiken. I alla partier finns personer som börjat sin bana i juniorarbetet och med tiden helt formats i rörelsens sätt att tänka. Partiet har rätt och andra fel, och utrymmet och intresset för egen reflektion har blivit begränsat. Vännerna finns i partiet och fritiden organiseras tillsammans med partikamraterna. Jobben finns inom partiet eller i dess absoluta närhet.

Naturligtvis finns hela skalan, allt från självständiga personer som simmar mot strömmen till de vattenkammade politrukerna. Men politiseringen, klassbildningen och likriktningen är tilltagande och bekymmersam.

Därför välkomnar jag människor som Mats Odell och Anne-Marie Pålsson med flera som har ett liv utanför riksdagskorridorerna och som inte är beroende av valresultatet för att klara sitt uppehälle. Sådana politiker står med ena benet i "verkligheten". De kan tillföra åtskilligt av kompetens och erfarenhet till en verksamhet som hela tiden riskerar att reduceras till löst tyckande.

Naturligtvis är det inte oproblematiskt. Det finns en gråzon. Engagemang i näringslivet och stora aktieinnehav kan i vissa lägen skapa jävsliknande förhållanden. Risken med "mångsyssleri" är också att något uppdrag hamnar i kläm. Men risken är inte större än att någon av dem som är heltidspolitiker i ordets bokstavliga mening somnar i riksdagsbänken eller tappar sugen och bara glider med i partiets och utskottskamraternas tyckande. Det gäller bara att vara allert och medveten om riskerna, vad man än sysslar med.

Kasta förresten ett öga på partiernas valsedlar, i synnerhet socialdemokraternas, när det blir val igen. Jag lovar att du hittar mängder av kandidater som titulerar sig industriarbetare, målare, murare, sjuksköterska, lärare etcetera, fastän de under fem, tio, femton, tjugo år snarare varit kommunalråd, landstingsråd, riksdagsledamot eller liknande. Partierna har förstått att väljarna värdesätter förankring och koppling till ett "vanligt" jobb.

Varför då peka finger åt politiker som verkligen försöker ha kontakt med människor, företag och organisationer utanför den sfär som skattefinansieras av partistöd?

Slottsdag i Tyresö med mersmak

2005-06-13T15:10:00.000+02:00

I lördags var det slottsdag på Tyresö slott. Hantverkskammaren var öppen, liksom handelsträdgården. Notholmen lockade säkert också många. Men tyvärr var det inte så många som hittat själva slottet. Inte när vi var där på visning i varje fall. Delvis kanske det berodde på otydligheter i annonseringen. En bekant som vi mötte vände i dörren när hon fick klart för sig att visningen kostade 80 kronor i stället för att vara gratis.

För oss kom inte betalningen som någon överraskning. Vi hade räknat med inträde. Och vi ångrar verkligen inte att vi tog oss en timme innanför slottsmurarna. Besöket var över förväntan och kan verkligen rekommenderas. Förutom slottets samlingar är det ett utmärkt tillfälle att lära känna markis Lagergren, bonnpojken från Närke som blev påvlig kammarherre och "mentor" till det moderna Tyresö.

Som katolik och Tyresöbo är det extra spännande att inse att Clas Lagergren på Tyresö slott fanns i den absoluta närheten av fyra påvar från Leo XIII och framåt.

Leo XIII som blev känd som "arbetarnas påve" med introduktionen av den katolska socialläran och dess rakryggade budskap om människans och arbetets värde i dragkampen med kapitalet - men också om rätten till privat ägande.

Efterträdaren Pius X kom bland annat att prioritera trosundervisning (katekes). Han betonade också nåden i att ta emot eukaristin ("nattvarden") oftare än vad tidigare varit vanligt.

Om Benedikt XV, som kom efter Pius, har den nyvalde påven Bendikt XVI sagt:

"Jag valde namnet för att betona bandet till den vördnadsvärde påven Benedikt XV, som ledde kyrkan genom de turbulenta åren under första världskriget. Han var en uppriktig och modig fredsprofet som ihärdigt och modigt kämpade först för att undvika kriget, och sedan för att begränsa dess fruktansvärda konsekvenser. Övertygad om att verklig fred mer än något annat är en god gåva från Gud, en ömtålig och dyrbar gåva att be om, säkra och genom varje människas bidrag, bygga upp dag efter dag, vill jag gå i hans fotspår, till tjänst för försoning och samförstånd mellan folk."

Och slutligen Pius XI. Bland mycket annat var han den påve som 1937 skrev encyklikan "Mit brenneder sorge" som kraftfullt fördömde judeförföljelserna. Då var Clas Lagergren död sedan sju år. Påven hade fått en ny kammarherre. Men för svenska katoliker och Tyresökatoliker i synnerhet är det lite speciellt att få reda på banden mellan vår kommun och den heliga stolen.

Även den som är måttligt intresserad av påvar kan fascineras av Lagegrens intresse för den avrättade franska drottningen Marie Antoinette, och hans egen "klassresa". Tårtorna på slottskaféet är inte heller fy skam :)

I sommar händer det mycket vid Tyresö slott. Missa inte att göra ett besök.

Förvägra inte barnen skolavslutning i kyrkan!

2005-06-10T15:05:00.000+02:00

Det här tydliga och välgörande pressmeddelandet kom, skolavslutningarna till ära, idag från kristdemokraternas Inger Davidson. Heja, säger jag!

---------------------

Förvägra inte barnen skolavslutning i kyrkan!

- Ibland beskrivs Sverige som landet lagom. Så var det kanske en gång i tiden, men inte nu längre. Det verkar snarare som om vi deltar i ett världsmästerskap i extremism och dumhet. Nu anser vissa att en av våra finaste traditioner, skolavslutning i kyrkan, ska betraktas som olaglig. Den kristna kyrkans symboler och bilder uppfattas tydligen som skadliga för barnen. Det är ingenting annat än rent trams.

Det sa Inger Davidson, kristdemokratisk riksdagsledamot, på fredagen med anledning av DN:s artikel om att skolavslutningar i kyrkan kan betraktas som lagbrott.

- I tider när TV pumpar ut vålds- och alkoholromantisk underhållning på barnprogramstid, när Internet svämmar över av pornografi fritt tillgänglig för barn, så är det skolavslutningar i kyrkan som ska förbjudas. Det finns ingen rim och reson i detta.

- ”Barnen får inte utsättas för ensidig påverkan för den ena eller andra trosinriktningen”, säger Skolverket. Nu är kristendomen emellertid inte den ”ena eller andra trosinriktningen”. Kristendomen är den enskilt viktigaste delen av Sveriges kulturella arv. Ska man överhuvudtaget ha möjlighet att förstå vår kultur och historia, vår litteratur, människosyn och rättsuppfattning måste man förstå kristendomen. Men hur ska våra barn komma i kontakt med vårt kulturarv om det till och med är förbjudet att fira skolavslutning i kyrkan?

- Både svenskar och invandrare behöver förstå den kultur de lever och verkar i. Att beröva dem den möjligheten leder till onödiga motsättningar och ökad segregation. Om det är så skadligt att en gång per år vistas i en kyrkolokal så är vår kulturhistoria rena dynamiten.