Bergerus ute och cyklar om vårdnadsbidraget
Bloggkollegan och oppositionsrådet i Tyresö, Anders Bergerus (s), är inte oväntat ute och cyklar när han närmar sig familjepolitiken i en kommentar nyligen. Förutom att slänga sig med mindre begåvade uttryck som "onormal" om meningsmotståndare hävdar han:
"Det är väldigt få som drömmer om en hemmafrutillvaro finansierat av vårdnadsbidrag eller som vill prioritera skatteavdrag för hemhjälp om det ställs mot andra gemensamma insatser i samhället. "
Det är ett välbekant och klassiskt sätt att nedvärdera arbetet i hemmet. Av någon anledning anses det finare att svetsa på Volvo än att byta blöjor och ge sina barn en trygg uppväxt. Många vill kombinera svetsar och skitiga blöjor, men på vilket sätt, när och var tyngdpunkten ska ligga måste familjen själv få bestämma. Där ska inte Bergerus och hans partikamrater komma med pekpinnar.
Att tala om hemmafrutillvaro är bara tramsigt. Att vara hemma med barn är allt annat än att käka praliner och bada jacuzzi. Det är ett viktigt arbete som samhället borde visa större uppskattning för.
Vårdnadsbidraget som Bergerus häcklar... hur är det då? De månader som vårdnadsbidraget fanns under 1990-talet var intresset som allra störst i s-märkta områden, inte minst i Stockholm. Och så här skrev socialdemokraten Per Kågeson nyligen i Dagens Nyheter:
"Fyra olika opinionsmätningar utförda under senare år visar att det finns ett starkt stöd (60-80 procent) för åtgärder som gör det möjligt för föräldrar att stanna hemma med barnen till dess de fyllt tre år. Den flexibla linje som kristdemokraterna, moderaterna och miljöpartiet står för har mycket större stöd bland väljarna än den brist på valfrihet som kännetecknar de övriga partiernas politik."
För att bara nämna en av dem. I september 2002 frågade Skop tusen personer "idag bidrar skattebetalarna med i genomsnitt 87 000 kronor per år för varje barn i den kommunala barnomsorgen. Bör man ge ekonomiskt stöd också till de föräldrar som vill ordna sin barnomsorg på annat sätt?" Hela 75 procent svarade ja.
Att sossarna inte gillar valfrihet är ingen nyhet. Men när slutade de slåss för rättvisa...
"Det är väldigt få som drömmer om en hemmafrutillvaro finansierat av vårdnadsbidrag eller som vill prioritera skatteavdrag för hemhjälp om det ställs mot andra gemensamma insatser i samhället. "
Det är ett välbekant och klassiskt sätt att nedvärdera arbetet i hemmet. Av någon anledning anses det finare att svetsa på Volvo än att byta blöjor och ge sina barn en trygg uppväxt. Många vill kombinera svetsar och skitiga blöjor, men på vilket sätt, när och var tyngdpunkten ska ligga måste familjen själv få bestämma. Där ska inte Bergerus och hans partikamrater komma med pekpinnar.
Att tala om hemmafrutillvaro är bara tramsigt. Att vara hemma med barn är allt annat än att käka praliner och bada jacuzzi. Det är ett viktigt arbete som samhället borde visa större uppskattning för.
Vårdnadsbidraget som Bergerus häcklar... hur är det då? De månader som vårdnadsbidraget fanns under 1990-talet var intresset som allra störst i s-märkta områden, inte minst i Stockholm. Och så här skrev socialdemokraten Per Kågeson nyligen i Dagens Nyheter:
"Fyra olika opinionsmätningar utförda under senare år visar att det finns ett starkt stöd (60-80 procent) för åtgärder som gör det möjligt för föräldrar att stanna hemma med barnen till dess de fyllt tre år. Den flexibla linje som kristdemokraterna, moderaterna och miljöpartiet står för har mycket större stöd bland väljarna än den brist på valfrihet som kännetecknar de övriga partiernas politik."
För att bara nämna en av dem. I september 2002 frågade Skop tusen personer "idag bidrar skattebetalarna med i genomsnitt 87 000 kronor per år för varje barn i den kommunala barnomsorgen. Bör man ge ekonomiskt stöd också till de föräldrar som vill ordna sin barnomsorg på annat sätt?" Hela 75 procent svarade ja.
Att sossarna inte gillar valfrihet är ingen nyhet. Men när slutade de slåss för rättvisa...
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home