Staten ska stödja, inte styra

Inrätta en ny jämställdhetsmyndighet, föreslås idag från den jämställdhetspolitiska utredningen, vars arbete har letts av Gertrud Åström från vänsterorganisationen Ordfront.

Egentligen är det ganska märkligt att ingen har kommit på den briljanta lösningen tidigare. I Sverige har fler och fler myndigheter blivit opinionsbildare och kampanjmakare. PR- och lobbyföretag kan numera tjäna storkovan på skattebetalarnas pengar. I Sverige styr sossarna och sossar älskar myndigheter och politiska beslut. Allt kan beslutas på politisk väg och skulle de fina besluten möta motstånd går det alltid att dra till med en käck kampanj eller ytterligare lagstiftning, eller varför inte locka med projektmedel eller bidrag. Allt går att köpa med mördande reklam, lagstiftning eller nya bidrag. Därför skulle det förvåna om inte regeringen gör tummen upp för Gertruds förslag.

Det finns något parodiskt över svensk jämställdhetsdebatt. Gränsen mellan privat och offentligt tycks helt ha utraderats, och vad folk faktiskt tycker ser ut att vara av underordnat intresse. Allt kan offras på jämställdhetens altare, inte minst barnen som ofta betraktas som ett tillfälligt hinder på vägen tillbaka till arbetslivet. Självklart finns en rad osakliga löneskillnader som måste rättas till, för att nämna ett område som jämställdhetsdebatten gör rätt i att uppmärksamma. Men när det kommer till familjelivet är det dags att säga stopp.

Staten ska stödja, inte styra familjerna. Därför är det oacceptabelt med alla former av "individualiserad föräldraförsäkring". Att vara förälder är allt annat än individuellt. Få saker kan vara så gemensamma som att bli föräldrar. Därför måste också de som satt barnet till världen gemensamt få avgöra vem som ska göra vad och när. Personligen begriper jag mig inte på pappor som inte stannar hemma, om det bara finns ekonomiska och praktiska möjligheter. Men varje familj är unik och bäst lämpad att avgöra vad som passar bäst i just deras situation. Jag och min fru vet definitivt bättre än Gertrud Åström, Jens Orback och jämställdhetsmentor Winberg i Brasilien vad Agnes behöver.

Gärna jämställdhet, men med förnuft och måtta. Om inte föräldrarna vill ha millimeterrättvisa om vem som byter blöjor, klipper gräsmattan, tar hand om disken eller byter däck på bilen ska de slippa det. Är någon missnöjd över arbetsfördelningen är köksbordet rätt plats att ta diskussionen och ändra på spelreglerna - inte korridorerna på en skattefinansierad jämställdhetsmyndighet.