Med fokus i den lilla världen

Hjälp vad tiden går fort. Nu har jag snart varit pappaledig i tre månader och det har börjat bli dags att gå tillbaka till Stadshuset. Under de här månaderna har det verkligen hänt massor. Och då tänker jag inte i första hand på att vi lyckats införa Nackamodellen för rättvis barnomsorg i Tyresö. Inte heller på KU-utfrågningarna om tsunamin eller den första partiledardebatten under året. Mina världshändelser har helt och hållet utspelat sig i den lilla världen. Agnes har fyllt ett år. Hon har börjat gå på allvar och har snart hela munnen full med tänder. Dessutom har hon börjat pussas :)

Då och då har jag fått frågor om när jag ska börja blogga igen. Andra har undrat varför jag inte kan vara med på kommunpolitiska beredningar och verksamhetsbesök på dagtid. För mig har det varit en fråga om vilket fokus jag har under de här tre månaderna. Den här tiden har varit unik, den kommer aldrig igen. Agnes växer bara upp en gång. Jag skulle gärna vara hemma mycket längre. Redan att jag bara är hemma i tre månader är en kompromiss med arbete och politik som svider.

Ändå har jag inställningen att det mesta går att göra när man har barn, men det blir lite mer komplicerat. Agnes har redan varit på en distriktsstämma. Kyrkan är ett annat exempel. Jag har bekanta som turas om att gå i mässan för att inte ta med sig barnen dit. Själv gör jag precis tvärtom. Agnes får följa med på vardagarna också. Visst blir det stökigt och lite svårare att koncentrera sig. Men att inte ta med henne till kyrkan skulle kännas fel. Att gå i mässan är en viktig del av livet i hennes familj, och barn är en naturlig del av livet. Låt vara att en del barn är stökigare än andra... men mycket är nog också en fråga om bekvämlighet och inställning hos föräldrarna.