25 år av energiförvirring
På dagen 25 år efter kärnkraftsomröstningen har minnet av Harrisburg och Tjernobyl bleknat. Kärnkraftens risker känns avlägsna och vi har vant oss vid att el är något som vi får genom två hål i väggen, om inte vädret är blåsigt eller snöigt förstås. Då vet man aldrig.
För 25 år sedan sålde en knappt fjunig 12-åring ja-knappar på Sergels torg. För 10 år sedan skrev han debattartiklar och krävde lagstadgad sista användnings-dag för kärnkraften. Nu sitter han i ett radhus som värms upp med direktel och önskar en begriplig energipolitik. Men min egen vinglighet i kärnkraftsfrågan bleknar i jämförelse med virrigheten hos riksdag och regering.
Först var kärnkraften lösningen på alla problem. Sedan kom ett antal år av panik. Då ungefär inträffade dessutom Harrisburg som fick folkomröstningsalternativen att splittras till obegriplighet. Och just obegripligt blev det att tolka valresultatet. Sossarna fortsatte att hoppa mellan tuvorna. Ena ögonblicket lyssnade partipamparna på fackets reaktorkramare. Nästa gång skulle det gröna folkhemmet byggas, och v och mp charmas. För dagen tycks regeringen köra en hård avvecklingslinje, medan opinionen är tillbaka där allt en gång började, med kärnkraften som alltings lösning. Pust!
Gärna avveckling. Det finns ingen helt säker kärnkraft och avfallshanteringen är fortfarande inte löst på ett acceptabelt sätt. För att inte nämna uranbrytningen... Men avveckling förutsätter alternativ och ska någon våga satsa på alternativ behövs tydlighet - och en smula sunt förnuft. Det är inte vettigt att stänga reaktorer i Sverige för att i stället köpa kolkraftsel från Danmark eller från smustiga kärnkraftverk i Östeuropa.
Kanske kan en ny folkomröstning bringa ordning i kärnkraftsröran...?
För 25 år sedan sålde en knappt fjunig 12-åring ja-knappar på Sergels torg. För 10 år sedan skrev han debattartiklar och krävde lagstadgad sista användnings-dag för kärnkraften. Nu sitter han i ett radhus som värms upp med direktel och önskar en begriplig energipolitik. Men min egen vinglighet i kärnkraftsfrågan bleknar i jämförelse med virrigheten hos riksdag och regering.
Först var kärnkraften lösningen på alla problem. Sedan kom ett antal år av panik. Då ungefär inträffade dessutom Harrisburg som fick folkomröstningsalternativen att splittras till obegriplighet. Och just obegripligt blev det att tolka valresultatet. Sossarna fortsatte att hoppa mellan tuvorna. Ena ögonblicket lyssnade partipamparna på fackets reaktorkramare. Nästa gång skulle det gröna folkhemmet byggas, och v och mp charmas. För dagen tycks regeringen köra en hård avvecklingslinje, medan opinionen är tillbaka där allt en gång började, med kärnkraften som alltings lösning. Pust!
Gärna avveckling. Det finns ingen helt säker kärnkraft och avfallshanteringen är fortfarande inte löst på ett acceptabelt sätt. För att inte nämna uranbrytningen... Men avveckling förutsätter alternativ och ska någon våga satsa på alternativ behövs tydlighet - och en smula sunt förnuft. Det är inte vettigt att stänga reaktorer i Sverige för att i stället köpa kolkraftsel från Danmark eller från smustiga kärnkraftverk i Östeuropa.
Kanske kan en ny folkomröstning bringa ordning i kärnkraftsröran...?
posted by Patric Rylander | 09:41
2 Comments:
Kanske det är dags att satsa på alternativ istället? Något man skulle ha gjort för 25 år sedan...
Du är nämnd hos mig förresten.
http://web.telia.com/~u87219511/blog/
Instämmer. Det som verkligen behövs är alternativ, och det måste fram innan man börjar stänga reaktorer annars blir det mer utsläpp från olja, kol och fortsatt användning av dåliga kärnkraftverk i Östeuropa.
Tack för omnämnandet. Lovar att alltid lyssna, men jag kan inte garantera att jag alltid håller med :) Men en av fördelarna med bloggeriet är att det just är möjligt att ha en dialog. Det lär väl kanske dröja innan besökarna blir riktigt många, men det behövs verkligen fler kontaktytor mellan valda och väljare.
Skicka en kommentar
<< Home