Bra att Thorwaldsson är tydlig

I helgen presenterade regeringens utredare av föräldraförsäkringen sin senaste känga mot barnfamiljerna. Karl-Petter Thorwaldsson vill att föräldrar bara ska kunna ta ut föräldrapenningen tills barnet fyller fyra år, inte åtta år som det är idag. Varför? Kvinnorna ska snabbare komma ut i arbetslivet igen efter graviditeten.

Det är bra att Thorwaldsson är tydlig. Det visar var skiljelinjen går i svensk familjepolitik, mellan dem som tycker att det är okej att använda ett-åringar som slagträ för att uppnå arbetsmarknadspolitiska mål och de som anser att familjen är kompetent att fatta egna beslut.

Häromveckan tog även Dagens Nyheter bladet från munnen i en ledarartikel med den famösa rubriken "Vad är poängen med hemmafrupengen?". Där fick alla som vill ha en rättvisare fördelning av stödet till barnomsorgen veta att de egentligen är bakåtsträvare.

Syftet med familjepolitiken ska alltså inte vara att ge föräldrarna tid för barnen, utan raka motsatsen: att se till så att föräldrarna så snabbt som möjligt lämnar ifrån sig barnen och anmäler sig för tjänst på arbetsmarknaden som lojalt skatteunderlag.

I den värld som Thorwaldsson och hans DN-kompisar lever i verkar föräldrarna vara oumbärliga på sina jobb, men utbytbara hemma. I själva verket är det precis tvärt om. Småbarnsåren kommer aldrig tillbaka. Det är då vi som mest vill och behöver ha kontakt med våra barn. Ingen kan ersätta föräldrarna, oavsett hur mycket pedagogisk utbildning de än har.

Exakt hur man löser familjepusslet är en fråga för köksbordet, inte för klåfingriga sossar eller ledarskribenter som tycks tro att hemmet är ett väntrum där man väntar på nästa arbetsdag.