Tack, JP II

Klockan 21.37 i går kväll lämnade påven Johannes Paulus jordelivet. Det känns tomt, som att förlora en nära vän. Men minnet är ljust.

När konklaven hade utsett den tämligen okände Karol Wojtyla till påve var ett av hans första budskap till kyrkan: "Var inte rädda!". I en av de sista bulletinerna från Rom före påvens död rapporterades om hans uppmaning till de ungdomar som skanderade hans namn på Petersplatsen. Från dödsbädden hälsade han: "Var glada!"

Kanske kan man säga att det var Johannes Paulus i ett nötskal. En hängiven och överlåten tro, och en glädje i Kristus och över värdigheten och nåden att som människa vara medskapare med Gud.

Påven var rakryggad och gav inte efter för trender och politisk korrekthet. Inte för att det var ett självändamål att gå emot strömmen, utan för att det handlade om att slå vakt om de svaga, de mest utsatta: ofödda barn, sjuka, döende, flyktingar, fattiga och utslagna...