Påskharen och korset

Men mamma dog påskharen? Den frågan fick en bekant från sin lilla son för några år sedan. Hur han än vred och vände på allt som hör påsken till fick han inte ihop det. Jesus, korset, påskharen och påskkärringarna. Till slut trodde grabben att det var påskharen som blivit korsfäst.

Det är inte lätt att veta när man är liten. Numera har de stora högtiderna en ganska svag koppling till sitt ursprung. Kors och krubba har fått konkurrens, inte sällan av affärsmän som vill att vi ska köpa mer och bättre. "Ha" har kommit att bli viktigare än att "vara". Därmed har också högtiderna förlorat lite av sin plats som andningshål i tillvaron, som några dagar när vi kliver av ekorrhjulet, umgås med familj och vänner, läser en god bok och funderar en aning över vår stund på jorden.

För oss katoliker är fastan varje år en stor hjälp. Då försöker vi leva lite enklare och tänka mer på Gud och våra medmänniskor. Man behöver inte vara troende för att starta en motståndsrörelse i det lilla, att inte handla så mycket som man borde, minska ner på alla måsten och i stället ta en extra stund med nära och kära.

I kväll inleds påskfirandet med nattvardens instiftande, i morgon är korset i fokus, på söndag uppståndelsen och den glädje som det innebär. Påskdagarna är en påminnelse om att Gud och tron inte är en livsprincip, utan en levande relation. Gud blev människa och bodde ibland oss...

Får du lust att gå i kyrkan rekommenderar jag varmt påsknattens mässa, en fantastisk upplevelse av liturgi och gudstjänstliv... Här kan du kasta ett öga om du vill hitta en kyrka nära dig.

Trevlig helg - och glad påsk när det blir dags!