Nystart för bloggen

I dag sparkar jag igång bloggen igen, efter några månaders vinteride. Därför tänkte jag att det kunde passa bra att köra en favorit i repris. Här kommer det allra första inlägg som jag skrev här på bloggen i mars förra året. Det är en programförklaring som håller än.

--------------
Varför en blogg? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Visserligen använder jag ofta och gärna internet, men de riktigt intressanta samtalen och mötena sker alltid när människor träffas. Den som mejlat flitigt vet hur lätt det är att missförstå, förenkla och använda ett aningen för högt tonläge. Samma risk tror jag finns med en blogg. Samtidigt kan jag inte hålla mitt klåfingriga tangentbord borta från möjligheten att få tycka ocensurerat. Visserligen är jag politiker, och kommer att skriva en hel del om samhällsfrågor. Men under tiden som ledarskribent la jag mig till med ovanan att försöka tänka fritt utan att fråga partiprogram. Ofta sammanfaller mina åsikter med kristdemokraternas, men inte alltid, och jag kommer inte dra mig för att varna borgerligheten för att bli urvattnad. Jag tror att det finns ett värde i att visa att politiker är mer än programskrifter och partimegafoner. Först och främst är vi människor som har ett engagemang, som brinner för något som vi tror på. Vi påverkas också som alla andra av vår bakgrund, vår uppväxt, vår omgivning och människor som vi möter. Därför gillar jag inte den stereotypa bild som en del försöker ge av politiker. Å andra sidan är det inte helt orättvist. Politiker gör sig ibland dummare än vad de egentligen är... Politiker är människor av kött och blod och det måste få synas. Det måste få finnas åsiktsskillnader mellan och inom partierna, annars blir politiken dötrist. Jag kommer att skriva om allt mellan himmel och jord, bokstavligt talat. Exakt vad och hur det blir återstår att se, men några saker tänker jag inte be om ursäkt för:

Jag tror inte att familjen är död. För de flesta lever till och med kärnfamiljen, åtminstone som ett ideal.

Jag tycker inte om politiker som vill styra familjerna. Politiken ska stödja, inte styra och därmed många gånger stjälpa, familjelivet. Jag tror att barn har rätt till både en mamma och en pappa. Insemination för lesbiska kommer aldrig att få mitt stöd.

Jag är inte feminist. Ingen ska diskrimineras och lika lön för likvärdigt arbete är en självklarhet. Men kön är mer än en social konstruktion. Man och kvinna ska komplettera, inte kopiera, varandra.

Jag tror på Gud och är katolik. Tron är en självklar del av min vardag.

Jag är svensk. Det råkade bara bli så. Förankring i historia, kultur och tradition tror jag är ett av de effektivaste vaccinen mot främlingsfientlighet, det ger en grundtrygghet att möta andra kulturer och att våga vidga vyerna.

Jag tycker att det ska vara möjligt att leva på sin lön. Skatterna är på tok för höga. Höga skatter passiviserar medborgarna och ger politikerna alldeles för mycket resurser att "leka med".

Jag tycker att privat drift och ideellt engagemang har mervärden som det behövs mer av.

Jag gillar inte när polis, rättsväsende och försvar blir budgettekniska mjölkkossor. Statens hårda kärna kan bara skötas av staten, och då måste det göras bra och genomtänkt. Har jag redan retat upp dig? Vänta bara... :)