Patric Rylander

Välkommen till min blogg! Här skriver jag om den "lilla" och den "stora" världen ur mitt perspektiv. Mitt liv handlar mycket om min fru Rakel, vår dotter Agnes, vår nyfödde kille Edvin, katterna Gösta och Sune och vårt radhus i Krusboda i Tyresö. Borgerlig och värdekonservativ kristdemokrat.

Namn:
Plats: Tyresö, Stockholm, Sweden

Snart 40 och sysslat med samhällsfrågor under större delen av mitt liv, genom kd, men också som ledarskribent vid flera landsortstidningar. Praktiserande katolik och stolt far. Numera kanslichef för kd i Stadshuset, men här skriver jag inte som tjänsteman utan som tyckare och kd-politiker.

30.7.06

Låt kyrkorna sköta religionen

"Moderaterna gör inte så mycket. Och kristdemokraterna motverkar, man säger nej till i stort sett varenda reform", säger RFSL-ordförande Sören Andersson med anledning av en granskning av partiernas insatser på det så kallade hbt-området som organisationen har genomfört.

Ja, kräver man att barn ska berövas en av sina biologiska föräldrar genom homosexuella adoptioner eller att kyrkorna ska styras från RFSL-högkvarteret, i stället för av de troende själva i enlighet med religionsfriheten kan inte "reformerna" bemötas med annat än ett nej.

Som Jan Guillou sa i Stockholms City i fredags: låt de kristna sköta sin religion själva.

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

"Ja, kräver man att barn ska berövas en av sina biologiska föräldrar genom homosexuella adoptioner ..."

Med ditt resonemang borde du ju tycka att "homosexuella adoptioner" (vilket roligt uttryck förresten) vore att föredra framför de adoptioner som idag genomgås då barnen "berövas" båda sina biologiska föräldrar... :)

12:33 fm  
Blogger Patric Rylander said...

Barn behöver en mamma och en pappa. Inbland funkar det inte på grund av dödsfall, skilsmässor eller andra anledningar. Men det är fel att bygga ett system som bygger på att barn inte ska ha rätt till en av sina biologiska föräldrar.

1:42 em  
Blogger Patric Rylander said...

...och om barnet inte har någon av sina biologiska föräldrar i livet, eller om de av annan anledning är ute ur bilden, tror jag att det bästa är att eftersträva att barnet får vuxenrelationer som är så lika de ursprungliga som möjligt, alltså uppväxt med en man och en kvinna.

2:02 em  
Anonymous Anonym said...

Jag delar inte din uppfattning om att just man/kvinna ska vara det enda kriteriet. Jag har själv ett exempel på en ensamstående kvinna i min bekantskapskrets som förra året blev adoptivförälder åt en flicka med kinesiskt ursprung. Jag är övertygad om att hon kommer att bli en underbar förälder, precis som min mor var åt mig då min far stack när jag bara var ett år.

Att sätta så snäva kriterier som du gör när den finns så många barn som far dåligt och av olika skäl kan behöva en ny uppväxtmiljö, är inte att se till barnets bästa.

Om man dessutom vill minska antalet aborter finns det ännu mindre orsak att tillmäta könstillhörighet så stor betydelse.

Förövrigt är det kul att debattera med en fd kollega från KDU:s Förbundsstyrelse... ;-)

5:58 em  
Blogger Nya Bergérusbloggen 3.0 said...

Vi brukar skoja i min bekantskapskrets och säga att jag och min fru tillhör en sexuell minoritet, för vi är hetrosexuella, nästan de enda som fortfarande är gifta med varandra och vi har bara barn tillsammans.

I de bästa av världar så förekommer inga adoptioner alls, oaktat de mottagande föräldrarnas sexuella läggning, för då klarar en eller båda föräldrarna av att ta hand om sitt barn.

Min bestämda uppfattning är att även barn som lever med båda sina biologiska föräldrar och har det bra där, behöver kontakter med andra kloka vuxna, för att få en "second opinion" om livet och i sin fostran att bli vuxna. Med tonåringar i familjen så märks det inte alltför sällan att de vill pröva föräldrarnas åsikter ganska ingående innan de tror på dem.

Varken jag eller min fru tror på gud, är inte med i någon kyrka, gifte oss borgerligt.
För en tid sedan så välsignade Tyresös kyrkoherde en ett homosexuellt par. De tror på gud och vill vara delaktiga i kyrkan och verifiera sin kärlek och så vidare. Det borde väl rimligen vara positivt för kyrkan att de medverkar istället för motverkar den kristna tron.
Jag lägger mig inte i kyrkans verksamhet, men jag tillåter mig att reagera på sådant som är reaktionärt, som kvinnoprästmotstånd och homofobi oavsett var i samhället det uppstår. Jag tror också att alla organisationer som strävar mot öppenhet och inte slutenhet har förutsättningar att bli framgångsrika.

För övrigt tycker jag att Mats Bloms inlägg var klokt.

4:57 em  

Skicka en kommentar

<< Home