Patric Rylander

Välkommen till min blogg! Här skriver jag om den "lilla" och den "stora" världen ur mitt perspektiv. Mitt liv handlar mycket om min fru Rakel, vår dotter Agnes, vår nyfödde kille Edvin, katterna Gösta och Sune och vårt radhus i Krusboda i Tyresö. Borgerlig och värdekonservativ kristdemokrat.

Namn:
Plats: Tyresö, Stockholm, Sweden

Snart 40 och sysslat med samhällsfrågor under större delen av mitt liv, genom kd, men också som ledarskribent vid flera landsortstidningar. Praktiserande katolik och stolt far. Numera kanslichef för kd i Stadshuset, men här skriver jag inte som tjänsteman utan som tyckare och kd-politiker.

2.7.06

Lyssna inte på Wijkman

I dagarna tre har jag tillsammans med 700 kristdemokrater debatterat, viftat med röstkort och minglat på kristdemokraternas kongress. För mig var det första gången som jag var med på ett riksting med det här upplägget. Sedan några år tillbaka är det bara vartannat år som tinget behandlar förslag från medlemmarna (motioner). Övriga år är det partistyrelsens förslag som står i fokus. Så var det alltså i år.

Program om storstäder, ett hederligare Sverige och landsbygden antogs. Men det kan inte hjälpas: på något sätt gillar jag inte det här upplägget. Det känns som ett halvt riksting. Debatterna blir inte riktigt lika passionerade. Men psykologiskt och socialt är det alltid värdefullt att samlas, särskilt ett valår.

Politiskt gläds jag åt att tinget sa tydligt nej till kommunal polis. Vad Sverige behöver är fler synliga poliser, inte en ny stor polisreform. Det skulle bara ta kraft och resurser från det som polisen verkligen bör syssla med. Är det något som staten verkligen ska syssla med så är det inre (polis) och yttre (militär) försvar.

Rikstingets bottennapp stod Anders Wijkman för. Sin vana trogen har han svårt att öppna munnen utan att såga, kritisera och komma med nya förslag som skulle innebära ytterligare pålagor och krångligheter för ett av världens redan högst beskattade länder.

Kristdemokraterna och Alliansen har ingen anledning att lyssna på Wijkman. Miljöfrågan behöver inte drivas hårdare, bara annorlunda. Utmaningen gäller att hitta en mänsklig miljöpolitik som är realistisk och praktisk och som inte innebär att folk måste ställa hela sin livsstil på huvudet. Det kommer aldrig fungera.

Själv källsorterar jag gärna om det inte innebär att jag måste inrätta halva min vakna tid efter var jag hittar återvinningsstationer och försöka förstå de bristfälliga instruktionerna om vad som ska i vilken behållare. Jag skaffar gärna miljöbil om det inte innebär att jag måste betala 50-75 000 mer än för en bil av samma modell som går på vanlig bensin. Jag byter gärna från tvåglas till treglasfönster om det inte betyder att jag får högre fastighetsskatt. Och är villkoren de rätta köper jag gärna luftvärmepump, men att bara piska oss med direktverkande el med högre elpriser är korkat och verklighetsfrämmande. Storhandla måste också vara möjligt utan att drabbas av stolliga biltullar som slår hårdast mot ensamstående som inte kan släpa kassar och barnvagn på buss och tunnelbana.

Miljöfrågan är för viktigt för att överlåtas åt experter och extremister. Vad som behövs är mer sunt förnuft, inte mer av Anders Wijkman.

6 Comments:

Blogger Magnus said...

Jag stoppar gärna svälten i afrika bara de inte betyder att jag måste skänka pengar...

1:18 em  
Blogger Patric Rylander said...

Grejen är att delar av mijörörelsen ställer orimliga krav på vanliga människor. Är det däremot praktiskt att vara miljövänlig är jag övertygad om att väldigt många fler skulle vara det. Men att trakassera gamla tanter med sopspioner och dryga böter är inte så listigt.

Jag ger gärna pengar mot svälten i Afrika. Där är det människor som är i centrum. Om miljörörelsen hade mer av det perspektivet i stället för att göra miljön till ett självändamål tror jag att den skulle lyckas bättre.

Och förresten är det väl inte i första hand mer pengar och högre bistånd som Afrika behöver, utan en fungerande handel och ett reformerat jordbruk.

9:30 em  
Blogger Lucas Carlsson said...

Jag förstår inte orimliga i att folket i ett av världens rikaste länder ska minska sin miljöpåverkan, med tanke på tex den globala uppvärmingen, oljebrist, utfiskning, luftföroreningar, övergödning och alla de krig och konflikter som skapas av kampen om resurser.

Jag tror nog att du skulle klara att sopsortera utan att använda halva din vakna tid, återvinningsstationen behöver du bara lokalisera en gång, du kan gå till samma nästa gång också. Om du inte förstår instruktionerna om hur man sopsorterar så titta på http://www.sopor.nu/

Apropå biltullar så är motståndet mot dem störst i de rikaste kranskommunerna, jag antar att det inte beror på att det bor många fler ensamstånde där...

Att påstå att miljöfrågan är för viktig för att överlåtas till experter är som att säga att sjukvård är för viktigt för att överlåtas till läkare.

10:40 em  
Blogger Patric Rylander said...

Jag är övertygad om att de flesta gärna bidrar till en bättre miljö - om det låter sig förenas med livspusslet i övrigt. Men innebär det bara mer pålagor, högre avgifter och fler tidstjuvar kommer det bli svårt att mobilisera den breda allmänheten att leva mer miljövänligt.

Det måste vara praktiskt att ta miljöhänsyn.

Med din logik gissar jag att du tycker att det är självklart att försvarsfrågan är något som ska skötas av militärer...

1:54 fm  
Blogger Lucas Carlsson said...

Om det är dyrt och besvärligt att förstöra miljön så kommer fler att undvika miljöförstöring.

Försvarsfrågan bör skötas av de som vill ha fred.

12:52 em  
Blogger Patric Rylander said...

Ja så kan man ju naturligtvis resonera om man inte tycker att det finns någon gräns för hur mycket ett av världens högst beskattade folk kan beskattas.

Varför inte använda morot istället för piska?

9:19 em  

Skicka en kommentar

<< Home