Patric Rylander

Välkommen till min blogg! Här skriver jag om den "lilla" och den "stora" världen ur mitt perspektiv. Mitt liv handlar mycket om min fru Rakel, vår dotter Agnes, vår nyfödde kille Edvin, katterna Gösta och Sune och vårt radhus i Krusboda i Tyresö. Borgerlig och värdekonservativ kristdemokrat.

Namn:
Plats: Tyresö, Stockholm, Sweden

Snart 40 och sysslat med samhällsfrågor under större delen av mitt liv, genom kd, men också som ledarskribent vid flera landsortstidningar. Praktiserande katolik och stolt far. Numera kanslichef för kd i Stadshuset, men här skriver jag inte som tjänsteman utan som tyckare och kd-politiker.

13.4.05

Inte bara rötägg bakom försvarets problem

Enskilda rötägg eller en struktur som uppmuntrar mansgriseri? Vad beror egentligen kränkningarna inom försvaret på. ÖB och försvarsledningen tvår sina händer genom att peka finger åt enskilda officerare. När de flesta andra arbetsgivare brukar acceptera att de har ett ansvar för vad som händer i verksamheten glider ÖB undan genom att skylla ifrån sig på andra: underlydande, enskilda och stundom också på stygga journalister. Snack, mera snack och en och annan cd-skiva ser ut att vara Syréns lösning.

Mot detta har många med rätt reagerat, både inom och utanför försvaret. Men tyvärr gör de alltför ofta ett fel som är lika allvarligt. I stället för att bara skylla på ett gäng rötägg skyller de på själva strukturen. I deras värld räcker åsynen av en kaserngård för att förvandla män från hyggliga killar till svinaktiga kvinnoförtryckare.

Både ÖB och strukturkollektivisterna har naturligtvis helt fel. Det är aldrig en struktur som förtrycker. Det är enskilda människor, med mer eller mindre fri vilja, som gör det. En man är aldrig tvingad att slå sin fru, kladda på kvinnliga kollegor eller utdela grå bestraffningar, även om andra i omgivningen gör det. Däremot är det naturligtvis lätt att påverkas och få omdömet fördunklat.

Så länge man kör på rötäggs-spåret är det alltid lättare att se flisan i kollegans öga i stället för bjälken i det egna. Väljer man däremot att renodla struktur-linjen är det svårt att veta var man ska börja. När allt är fel blir ingenting gjort för att förbättra klimatet. Allmänna eländesbeskrivningar tjänar ingen på.

Huvudproblemet är att försvaret är en alltför enkönad arbetsplats. Det är aldrig bra när ett kön dominerar allt för mycket. När jag på 80-talet jobbade i vården insåg jag att det inte är särskilt mycket bättre ställt i landstingens fikarum. Däremot tar sig problemen andra uttryck.

Rötägg och struktur. Enskilda som misslyckas och en alltför grabbig jargong. Det är pudelns kärna.

En intressant notering: mycket av debatten handlar om hur kvinnor, homosexuella och invandrare behandlas. Men undersökningar som Officersförbundet gjort visar att grad och ålder kan vara nog så vanliga anledningar till diskriminering. Att vara troende är inte heller alltid så lätt.

I grund och botten verkar det vara en fråga om människosyn och hur försvarets anställda lever de demokratiska ideal de är satta att försvara.