Ridå för en borgerlig familjepolitik
Avgiftsfri förskola från tre år och skolstart vid fem. Så ser moderaternas nya politik ut. Fantastiskt. Jag är glad att min dotter hann födas innan hon blev inskriven i pedagogisk verksamhet och fick sig tilldelad en utvecklingsplan av någon annan än sina föräldrar. Snart är det väl dags för oss mammor och pappor att stämpla ut för gott och lämna över ansvaret till de som är utbildade och har politikernas förtroende, för vi verkar då inte ha det.
Många gånger har det funnits anledning att höja på ögonbrynen över moderaternas (eller är det mest Reinfeldts) omprövningar. Men detta tar nog ändå priset. Folkpartiet som knappast kan beskyllas för att älska familjer och verklig valfrihet i familjepolitiken talar om m-förslaget som supermaxtaxa. Ett av de partier som var allra mest tveksamma till maxtaxan har nu inte bara accepterat den motvilligt. Moderaterna vill dessutom utöka den och därigenom förstärka orättvisan mellan dem som väljer förskola och de som i stället försöker snåla och kämpa för att kunna vara hemma några månader extra.
Här i Stadshuset presenterade de borgerliga partierna sina budgetar häromdagen. På det här området accepterar moderaterna sossarnas förskolesatsning på 262 nya miljoner och lägger samtidigt i sin välvilja hela 14 miljoner på föräldrar som vill vara dagbarnvårdare åt sina egna barn. 262 nya miljoner samtidigt som flera stadsdelar har överskott på förskolan.
Kristdemokraterna säger: sure, det behövs mer pengar till förskolan för att minska barngrupperna. Men inte så mycket och ska rättvisa och flexibilitet kunna skapas behövs det ett nytänkande och en omfördelning. Därför köper vi att 150 miljoner satsas på förskolan i Stockholms stad. Men samtidigt lägger vi 165 miljoner på föräldrar som vill vara dagbarnvårdare åt enbart sina egna barn, enligt Nacka/Sollentuna-modellen. En "mer tid för barnen"-reform.
Ska det inte bara bli pannkaka behövs mer än 14 miljoner. Erfarenheten från vårdnadsbidragets dagar och en rad opinionsundersökningar tyder på att det skulle kunna bli en populär reform. I tisdags försökte jag ändå se det positiva och gladde mig åt att moderaterna gläntar på dörren en aning för ett slags kommunalt vårdnadsbidrag.
Nu är frågan snarare vad som händer med Stockholmsmoderaternas 14 miljoner när kalaset för den avgiftsfria förskolan ska betalas. I ljuset av Reinfeldts DN-artikel är det tydligt var moderaterna har prioriteringarna och hjärtat i familjepolitiken. För de nya moderaterna väger tydligen valfriheten och rättvisan lätt.
Ridå för moderaterna. Ridå för förhoppningen att en borgerlig regering snabbt ska lägga om kursen mot en borgerlig familjepolitik.
Många gånger har det funnits anledning att höja på ögonbrynen över moderaternas (eller är det mest Reinfeldts) omprövningar. Men detta tar nog ändå priset. Folkpartiet som knappast kan beskyllas för att älska familjer och verklig valfrihet i familjepolitiken talar om m-förslaget som supermaxtaxa. Ett av de partier som var allra mest tveksamma till maxtaxan har nu inte bara accepterat den motvilligt. Moderaterna vill dessutom utöka den och därigenom förstärka orättvisan mellan dem som väljer förskola och de som i stället försöker snåla och kämpa för att kunna vara hemma några månader extra.
Här i Stadshuset presenterade de borgerliga partierna sina budgetar häromdagen. På det här området accepterar moderaterna sossarnas förskolesatsning på 262 nya miljoner och lägger samtidigt i sin välvilja hela 14 miljoner på föräldrar som vill vara dagbarnvårdare åt sina egna barn. 262 nya miljoner samtidigt som flera stadsdelar har överskott på förskolan.
Kristdemokraterna säger: sure, det behövs mer pengar till förskolan för att minska barngrupperna. Men inte så mycket och ska rättvisa och flexibilitet kunna skapas behövs det ett nytänkande och en omfördelning. Därför köper vi att 150 miljoner satsas på förskolan i Stockholms stad. Men samtidigt lägger vi 165 miljoner på föräldrar som vill vara dagbarnvårdare åt enbart sina egna barn, enligt Nacka/Sollentuna-modellen. En "mer tid för barnen"-reform.
Ska det inte bara bli pannkaka behövs mer än 14 miljoner. Erfarenheten från vårdnadsbidragets dagar och en rad opinionsundersökningar tyder på att det skulle kunna bli en populär reform. I tisdags försökte jag ändå se det positiva och gladde mig åt att moderaterna gläntar på dörren en aning för ett slags kommunalt vårdnadsbidrag.
Nu är frågan snarare vad som händer med Stockholmsmoderaternas 14 miljoner när kalaset för den avgiftsfria förskolan ska betalas. I ljuset av Reinfeldts DN-artikel är det tydligt var moderaterna har prioriteringarna och hjärtat i familjepolitiken. För de nya moderaterna väger tydligen valfriheten och rättvisan lätt.
Ridå för moderaterna. Ridå för förhoppningen att en borgerlig regering snabbt ska lägga om kursen mot en borgerlig familjepolitik.
posted by Patric Rylander | 16:00
1 Comments:
Varför har de borgerliga accepterat, till 99 procent, den rent socialistiska familjepolitiken som sossarna införde, inspirerade av kommunisten Alexandra Kollontaj? Vill de krossa familjen, för att skapa lydiga socialister? Detta borde diskuteras.
Skicka en kommentar
<< Home