Good luck, Junilistan!

Så har då Junilistan bestämt sig för att ställa upp i riksdagsvalet. Good luck, säger jag. Konkurrens är bra, inte minst inom politiken. Med några årtionden i backspegeln är det knappast för många partier som har begåvat svensk politik med sin närvaro, snarare tvärt om. Nu har det blivit lite av en ketchupeffekt.

Risken är att de etablerade partierna svarar med att satsa ännu mer på att vräka ut pressmeddelanden och hitta på nya cirkusartarde utspel. Men den risken finns alltid när val närmar sig, oavsett om vi bara har två eller 25 partier som kandiderar till riksdagen. Fördelen är att de etablerade partierna måste ta sig i kragen, lyssna lite mer på gräsrötterna och vårda det partiunika lite bättre.

Är det något som präglat det politiska landskapet det senaste året är det just en flykt från kärnfrågorna och kända positioner. Moderaterna är det tydligaste exemplet, men även folkpartiet har genomgått ett rejält förvandlingsnummer sedan förra mandatperioden. Torbjörn Fälldins eftetänksamma, jordnära och värdekonservativa centerparti är numera tillhåll för Timbroliberalerna. Vänsterpartiet har återupptäck k:et och sossarna har helt tappat ryggraden. Miljöpartiet känner man däremot igen, liksom kristdemokraterna. Problemet är bara att man så sällan ser något av kd över huvd taget. Det är en utmaning för oss all partiaktiva.

Med Junilistans flås i nacken blir det kanske mer av back to basics, vilket jag inte direkt skulle beklaga. Partier är för mig i första hand bärare av värderingar och idéer inte röstmaskiner som ska maximera med dagliga utspel och mediala omprövningar.

Marita Ulvskog jämför Junilistan med kristdemokraterna. Den jämförelsen gör hon med allt hon tycker är ont och dåligt. Stormen Gudrun, påven, liktornar och punkteringar. Allt är givetvis kd:s fel. Själv tror jag att hon och andra kraxande korpar har fel som tror att Junilistan blir kristdemokraternas död. En och annan kommer säkert att lockas, men det är i så fall väljare av det mer flyktiga slaget som antingen redan lämnat partiet eller som ändå skulle ha gjort det inom kort.

Själv kan jag känna sympati för delar av Junilistans EU-kritik, men som de flesta kristdemokrater tycker jag att mer tid för barnen och gammal hederlig etik och moral är fundamental för partivalet. EU-frågan är viktig men toppar inte de kristdemokratiska väljarnas agenda, och är över huvud taget ganska off som politiskt spörsmål just nu. Därför tror jag också att Junilistan kommer att ha svårt att lyckas.

Mycket utspel kommer det att bli, men med tiden bli det antagligen ett elitparti som kastar loss från sina väljare, eller så kommer Junilistan likt Ny demokrati att falla sönder i sina beståndsdelar. Var finns ideologin, den genomtänkta människosynen och allt sådant som fungerar som ett sammahållande kitt? Det räcker inte med ett antal sakfrågor för att förena folk från vänster till höger. Det blocköverskridande har både kd och mp provat och det blev pannkaka. På sikt är det svårt att inte landa i blockpolitiken, även om man har dimensioner som går på tvärs med höger-vänstertänkandet.