Pust - det blev Ella!

Med röstsiffrorna 79-76 valdes Ella Bohlin för en liten stund sedan till ny förbundsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet. Stort grattis! Vi är många kristdemokrater runt om i landet som drar en lättnadens suck. Att valberedningen över huvud taget nominerade Charlie Weimers vittnar om desperation och bristande omvärdsanalys.

Charlie är en flitig skribent och aktiv politiker. Säkert stämmer det också att han tänkt om i en rad frågor sedan han var chefsideolog för det nationalromantiska och smått främlingsfientliga Engelbrekt. Men det räcker inte. Det är trots allt bara fyra år sedan, och även om det kan kännas som en evighet när man är i 20-års åldern behöver han längre karantän än så. Om urstädningen av den unkna garderoben är uppriktig kan han kanske vara redo för tyngre uppdrag om så där tio år.

Ett politiskt ungdomsförbund ska vara en ideologisk spjutspets och blåslampa. Kristdemokraterna som utpräglat idéparti behöver det mer än de flesta. Därför borde valberedningen ha insett det omöjliga i att lansera en förbundsordförandekandidat som för några ynka år sedan slogs för åsikter som är helt främmande för kristdemokratin (och även för en sund och demokratisk konservatism).

Weimers och hans vänner kommer säkert att skylla nederlaget på stygga medier, och visst fick han sina fiskar varma. Men det har ingalunda varit utan grund. Den journalist som låtit bli att nämna Engelbrekt-tiden och avstått från obekväma frågor om Weimers politiska positionering har gjort sig skyldig till tjänstefel. Det borde även valberedningen ha begripit. Om Weimers hade blivit vald hade det kommande året handlat mer om vad han sagt och tyckt än om kristdemokraternas politik. Det hade varit förödande för KDU, men också för hela partiet.

Att Weimers ändå fick 76 röster visar att KDU är ett splittrat förbund. Valberedningen misslyckades totalt med att hitta en samlande kandidat som kunde ena Erik Slottners och Andreas Olofssons anhängare. Att man över huvud taget trodde att det skulle vara möjligt genom att lansera ett tredje och ännu kontroversiellare namn är obegripligt. Ett friskhetstecken är att ombuden visade sig vara klokare än valberedningen.

Ella Bohlin blir intressant att följa. Hennes påstådda "liberalism" verkar tack och lov vara klart överdriven. Ellas största utmaning blir att försöka ena förbundet. Hon förtjänar definitivt en ärligare chans än vad Amanda Agestav fick när hon för snart tio år sedan tvingades avgå efter ett knappt år vid förbundsrodret.

Bästa sättet att lyckas är att höja sig över maktkamp och internt tjafs. Vad som behövs är ett KDU som syns och inte bara sparkar på Göran Persson. Även moderpartiet kan då och då må bra av en känga...