Patric Rylander

Välkommen till min blogg! Här skriver jag om den "lilla" och den "stora" världen ur mitt perspektiv. Mitt liv handlar mycket om min fru Rakel, vår dotter Agnes, vår nyfödde kille Edvin, katterna Gösta och Sune och vårt radhus i Krusboda i Tyresö. Borgerlig och värdekonservativ kristdemokrat.

Namn:
Plats: Tyresö, Stockholm, Sweden

Snart 40 och sysslat med samhällsfrågor under större delen av mitt liv, genom kd, men också som ledarskribent vid flera landsortstidningar. Praktiserande katolik och stolt far. Numera kanslichef för kd i Stadshuset, men här skriver jag inte som tjänsteman utan som tyckare och kd-politiker.

28.4.05

Modiga Maud har rätt om maxtaxan

"Maxtaxan tvingar ju barnfamiljerna att välja offentlig omsorg, helst på heltid", säger centerns Maud Olofsson i en kommentar till att partiet nu är ensamt om att ta striden mot maxtaxan. Moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet har inga planer på att riva upp maxtaxan, än så länge i varje fall.

Tror jag det... rent taktiskt är det kanske inget genidrag. Föräldrarna skulle få bära en större del av barnomsorgskostnaderna själva och de som tjänar bra skulle inte längre få samma subvention. Poppis skulle det inte bli, eller snarare skulle det bli en stor pedagogisk utmaning att visa att maxtaxan är dyr och orättvis.

Maxtaxan är konstruerad för att få fler att börja jobba så snart som möjligt efter graviditeten. Den är en smocka mot alla som vill försöka få mer tid för barnen och gärna hankar sig fram på halvtaskiga löner och deltidsarbete för att få se mer av sina barn än vad dagispersonalen annars får göra.

Maxtaxan ger dessutom mest för dem som tjänar mest. Det är en orättvisa som borde få ideologiska sossar att kippa efter andan.

Maxtaxan förstärker orättvisan med rejäla subventioner till en barnomsorgsform (närmare 100 000 per barn) medan de som själva vill stanna hemma lite längre inte får en spänn.

Borgerligheten måste våga diskutera maxtaxans framtid. Inriktningen måste vara att ge familjerna en ärlig chans att välja mellan dagis, andra omsorgsformer eller att själv stanna hemma åtminstone tills barnet fyller tre år, själv ser jag gärna att det är möjligt ända till skolstarten.

I den bästa av världar skulle det inte behövas subventioner till någon barnomsorg över huvud taget. Där skulle skatterna vara anpassade efter försörjningsbörda så att mamma och pappa kan leva på sina löner och välja det omsorgsalternativ som passar bäst.