Perspektiv på palestinsk misär
Dagens guldstjärna går till Dagens Nyheters Niklas Ekdal som slår ett slag mot historielösheten i den svenska synen på Mellanöstern-konflikten. Allt han skriver håller jag inte med om men artikeln öppnar perspektiv som är alltför bortglömda i vårt land.
Det fanns en tid när Gaza och Västbanken kontrollerades av arabstaterna och palestinierna kunde ha fått sitt land, men intresset från Egypten och Jordanien var obefintligt. Misären är inget som israelerna uppfunnit eller skapat, den fanns redan tidigare.
Så här skriver Ekdal:
"Vem är ansvarig för palestiniernas sorgliga belägenhet i flyktingläger och ockuperade områden? Eftersom Israel är en öppen demokrati och i vissa avseenden västvärldens förlängda arm i Mellanöstern tenderar FN-resolutioner och debattörer att ensidigt placera skulden i Jerusalem och Tel Aviv.Israels roll som ockupationsmakt väcker plågsamma minnen av både europeisk kolonialism och antisemitism. Ju hårdare kritik, desto mer kan kritikern distansera sig från sin egen nedärvda skuld. Israel avfyrade de första skotten 1967 men det var Egyptens beslut att stänga Akabaviken för israelisk sjöfart och uppmaning till FN-trupperna att lämna Sinai som var de utlösande faktorerna.
Om arabvärlden bara erkänt Israels rätt att existera hade landet fortfarande legat inom 1966 års gränser. Under de decennier som Egypten och Jordanien kontrollerade Gaza och Västbanken förblev de palestinska flyktingarna sittande i hopplösa läger. Bilden har varit densamma i Libanon. Medan Europa under åren efter andra världskriget integrerade tiotals miljoner flyktingar, och Israel integrerade hundratusentals judiska flyktingar från arabvärlden, gjordes inget för att skapa en framtid för palestinierna.
Till och med kung Hussein av Jordanien medgav på sin tid att flyktingarna exploaterades i konflikten med Israel: 'Sedan 1948 har arabiska ledare utnyttjat det palestinska folket för politiska syften. Detta är ... brottsligt.'
Om de onda cirklarna ska brytas krävs insikt om detta delade ansvar för misären i Gaza. "
Det fanns en tid när Gaza och Västbanken kontrollerades av arabstaterna och palestinierna kunde ha fått sitt land, men intresset från Egypten och Jordanien var obefintligt. Misären är inget som israelerna uppfunnit eller skapat, den fanns redan tidigare.
Så här skriver Ekdal:
"Vem är ansvarig för palestiniernas sorgliga belägenhet i flyktingläger och ockuperade områden? Eftersom Israel är en öppen demokrati och i vissa avseenden västvärldens förlängda arm i Mellanöstern tenderar FN-resolutioner och debattörer att ensidigt placera skulden i Jerusalem och Tel Aviv.Israels roll som ockupationsmakt väcker plågsamma minnen av både europeisk kolonialism och antisemitism. Ju hårdare kritik, desto mer kan kritikern distansera sig från sin egen nedärvda skuld. Israel avfyrade de första skotten 1967 men det var Egyptens beslut att stänga Akabaviken för israelisk sjöfart och uppmaning till FN-trupperna att lämna Sinai som var de utlösande faktorerna.
Om arabvärlden bara erkänt Israels rätt att existera hade landet fortfarande legat inom 1966 års gränser. Under de decennier som Egypten och Jordanien kontrollerade Gaza och Västbanken förblev de palestinska flyktingarna sittande i hopplösa läger. Bilden har varit densamma i Libanon. Medan Europa under åren efter andra världskriget integrerade tiotals miljoner flyktingar, och Israel integrerade hundratusentals judiska flyktingar från arabvärlden, gjordes inget för att skapa en framtid för palestinierna.
Till och med kung Hussein av Jordanien medgav på sin tid att flyktingarna exploaterades i konflikten med Israel: 'Sedan 1948 har arabiska ledare utnyttjat det palestinska folket för politiska syften. Detta är ... brottsligt.'
Om de onda cirklarna ska brytas krävs insikt om detta delade ansvar för misären i Gaza. "
posted by Patric Rylander | 06:39
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home