Recept för en trovärdigare miljörörelse

Klimatet och miljön har blivit en av höstens stora debattfrågor. På ena sidan står miljörörelsen som är djupt förälskad i paroller och slagord. Högtidligt formulerade målsättningar och internationella överenskommelser prisas och det blir lätt något verklighetsfrämmande över det hela. När en demonstration i klimatfrågan nyligen drog genom Stockholms gator löd parollen: "vad ska vi göra, sluta köra". Det är det lätt att tycka om man bor i innerstan med cykelavstånd till jobbet.

Att miljöfrågan åter är på agendan är naturligtvis bra. Det tror jag däremot inte att det är att klimatet diskuteras i alarmistiska termer. Det blir något av domedag över det hela. Och ställd inför frågan om miljön är viktig torde väl knappast någon svara nej. Det är ungefär som att välja mellan att vara rik och frisk eller fattig och sjuk.

Klart att alla hellre är välmående fysiskt och ekonomiskt och det är klart att alla vill ha frisk luft och rent vatten. Det kinkiga blir när det kokar ner till konkreta förslag. Högre elpriser och dyra miljöbilar svider, utom för de mest övertygade.

Vill miljörörelsen vara trovärdig gäller det att komma ner från molnen och inse vilken verklighet som människor faktiskt lever i. Det finns ett liv utanför Stockholms innerstad.

Utmaningen är tvåfaldig: dels att bli konkreta och begripliga. Tala på ett sätt som är förenligt med folks vardagsliv och som inte kräver att man ska göra om hela sin livsstil. Dels krävs det en satsning på morötter istället för piskor. I ett land med världens högsta skattetryck är det inte vettigt att bara höja skatter och avgifter.

Miljöbilspremien som regeringen har aviserat är helt rätt sätt att gå tillväga. Och hittills måste jag säga att miljöminister Andreas Carlgren har överraskat positivt. Han har visat på en positiv syn på företagande och tillväxt och slagit an en ton som visar att det finns hopp för en borgerlig miljöpolitik som inte kör i samma hjulspår som exempelvis miljöpartiet.