Patric Rylander

Välkommen till min blogg! Här skriver jag om den "lilla" och den "stora" världen ur mitt perspektiv. Mitt liv handlar mycket om min fru Rakel, vår dotter Agnes, vår nyfödde kille Edvin, katterna Gösta och Sune och vårt radhus i Krusboda i Tyresö. Borgerlig och värdekonservativ kristdemokrat.

Namn:
Plats: Tyresö, Stockholm, Sweden

Snart 40 och sysslat med samhällsfrågor under större delen av mitt liv, genom kd, men också som ledarskribent vid flera landsortstidningar. Praktiserande katolik och stolt far. Numera kanslichef för kd i Stadshuset, men här skriver jag inte som tjänsteman utan som tyckare och kd-politiker.

26.11.06

Edvin Rylander...



23.11.06

I omloppsbana på Söder

30 minuter tog det idag att hitta parkeringsplats vid Södersjukhuset. 30 minuter av meningslöst körande. 30 minuter av onödiga avgasutsläpp på Södermalm.

Mellan irritationsattackerna kom jag ihåg det första kd-mötet som jag besökte. Det var i Umeå och bör ha varit 1984. Medverkade gjorde miljökämpen Björn Gillberg. Själv var jag inte ens medlem i partiet. Men Gillbergs upprördhet över avstägningar, enkelriktningar och underdimensionerade parkeringar minns jag mycket väl. Han förfasade sig över situationen i centrala Umeå och påtalade de negativa miljökonsekvenserna när man måste köra omvägar och det tar onödigt lång tid att förflytta sig från a till b.

En trafik som flyter och rimlig tillgång till parkeringsplatser är inte ett hot mot miljön, utan snarare en förutsättning. Fler parkeringsplatser skulle ha besparat Södermalm utsläppen från min och hundratals andra bilar som varje dygn gått i omloppsbana kring Södersjukhuset.

22.11.06

Recept för en trovärdigare miljörörelse


Klimatet och miljön har blivit en av höstens stora debattfrågor. På ena sidan står miljörörelsen som är djupt förälskad i paroller och slagord. Högtidligt formulerade målsättningar och internationella överenskommelser prisas och det blir lätt något verklighetsfrämmande över det hela. När en demonstration i klimatfrågan nyligen drog genom Stockholms gator löd parollen: "vad ska vi göra, sluta köra". Det är det lätt att tycka om man bor i innerstan med cykelavstånd till jobbet.

Att miljöfrågan åter är på agendan är naturligtvis bra. Det tror jag däremot inte att det är att klimatet diskuteras i alarmistiska termer. Det blir något av domedag över det hela. Och ställd inför frågan om miljön är viktig torde väl knappast någon svara nej. Det är ungefär som att välja mellan att vara rik och frisk eller fattig och sjuk.

Klart att alla hellre är välmående fysiskt och ekonomiskt och det är klart att alla vill ha frisk luft och rent vatten. Det kinkiga blir när det kokar ner till konkreta förslag. Högre elpriser och dyra miljöbilar svider, utom för de mest övertygade.

Vill miljörörelsen vara trovärdig gäller det att komma ner från molnen och inse vilken verklighet som människor faktiskt lever i. Det finns ett liv utanför Stockholms innerstad.

Utmaningen är tvåfaldig: dels att bli konkreta och begripliga. Tala på ett sätt som är förenligt med folks vardagsliv och som inte kräver att man ska göra om hela sin livsstil. Dels krävs det en satsning på morötter istället för piskor. I ett land med världens högsta skattetryck är det inte vettigt att bara höja skatter och avgifter.

Miljöbilspremien som regeringen har aviserat är helt rätt sätt att gå tillväga. Och hittills måste jag säga att miljöminister Andreas Carlgren har överraskat positivt. Han har visat på en positiv syn på företagande och tillväxt och slagit an en ton som visar att det finns hopp för en borgerlig miljöpolitik som inte kör i samma hjulspår som exempelvis miljöpartiet.

En till Rylander

Knappt hade jag bloggat färdigt det förra inlägget förrän hustrun meddelade att vattnet hade gått. Vid sju tiden på torsdagmorgonen var vi på Södra BB. Efter en dag av väntan, godisätande och tidningsbläddrande körde det igång på allvar runt 15. 18,10 föddes lille Edvin som inte är så liten: 4010 gram och 54 cm. Ett litet underverk som knappt öppnat ögonen. Ligger mest vid mammas bröst och sover. Storasyster är mäkta nyfiken och vill hjälpa till.

Tyvärr har vi inte fått digitalkameran att funka riktigt än så jag har inga bilder att visa upp. Återkommer med det.

15.11.06

Barbariskt tramsigt, Reinfeldt!

"Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån." Det sa statsminister Fredrik Reinfeldt efter att idag ha besökt invandrartäta Ronna i Södertälje.

Uttalandet blottar ett problem som Reinfeldt stundom har. Det händer då och då att det våta fingret sträcks lite väl högt i luften. Om han verkligen är korrekt citerad känns det som ett ganska fånigt och billigt försök att göra sig populär i ett område som domineras av utrikes födda.

Det skulle också vara intressant att höra exakt vad som är så barbariskt. Hur definierar Reinfeldt ursvenskhet? Jag har hittills inte hört någon som lyckats göra det på ett vettigt sätt. Sanningen är väl snarare att det mesta är synteser av ett slags teser och anti-teser, för att tala med gamle Hegel. Impulser utifrån, eller inifrån, påverkar förhållanden, attityder och omständigheter av äldre datum och som i sin tur är resultat av samma historiens växelspel. Så skapas något nytt som känns väldigt svenskt. Kåldolmarna till exempel. Känns numera "ursvenska" men är det ingalunda. Det är möjligen lingonen som äts till.

Det skulle också vara spännande att höra Reinfeldt utveckla varför allt "svenskt" per definition är dåligt medan allt "importerat" är bra. Det är ungefär lika osmart som att vända på kuttingen och påstå att allt är bra bara för att det har svensk ursprungsmärkning.

Rektorer som inte vågar låta barnen sjunga den blomstertid nu kommer, svenskar som skamset tittar åt sidan när de ser en folkdräkt och inte vågar tänka tanken att en litteraturkanon faktiskt kan tänkas ge en fingervisning om vårt kulturarv. Pust och suck! Men man hade åtminstone hoppats att slippa höra "barbariska" uttalanden från Sveriges statsminister och ledaren för det som en gång var Sveriges konservativa parti.

13.11.06

Svenska modellen undermineras

Tänk vad förskräckligt! Just nu gör regeringen något som vi inte är vana vid i Sverige: genomför den politik som man gick till val på. Förändringarna i a-kassan och omläggningen av arbetsmarknadspolitken var väl känd före valet och ingick i det paket som väljarna med god marginal röstade fram till regeringsmakten. Facket rasar och är i sin fulla rätt att bilda opinion.

Men när Syndikalisterna manar till strejk är en gräns passerad. Politiska strejker underminerar förtroendent för fackföreningsrörelsen och för hela den svenska modellen med kollektivavtal istället för lagstiftning.

12.11.06

Nystart - igen!

Tre månader har gått sedan jag bloggade förra gången - och det har sannerligen varit tre intensiva månader. Först spurtade valrörelsen. Så fort rösterna var räknade var det dags för majoritetsförhandlingar i Stadshuset, som omedelbart följdes av budgetarbetet. I onsdags presenterade den nya Stadshusmajoriteten sin budget "Ett friare Stockholm". Därmed är grunden lagd för de kommande fyra åren och den politiska vardagen kan ta vid.

För mig personligen innebär det att jag numera kan titulera mig borgarrådssekreterare vid äldreroteln. På hemmaplan i Tyresö kommer jag inom kort väljas till vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Stora förtroenden som det gäller att förvalta.

Erkännas ska att det har varit en tid av synnerligen kluvna känslor. Att så tydligt vinna valet och samtidigt förlora kräver en hel del analys och eftertanke. Kristdemokraterna gjorde en stark valrörelse och våra frågor dominerade. Ändå backade vi. Varför? Jag tror att många valde att rösta borgerligt på grund av exempelvis vårdnadsbidraget och fastighetsskatten men när valrörelsen utvecklades till ett "presidentval" mellan Persson och Reinfeldt valde många med kd-sympatier ändå att rösta på Alliansens lagledare. Jag får säkert anledning att återkomma om hur jag tror att detta kommer att påverka det borgerliga samarbetet i framtiden.

Anledningen till att jag över huvud taget tänker tanken att blogga vidare när arbetsuppgifterna blir fler och mer spännande samtidigt som familjen till veckan väntar tillökning är att jag tror att det behövs fler idéorienterade borgerliga röster i bloggosfären, i spalterna och i etern.

Borgerligheten måste under de kommande åren sträcka på sig och leverera - inte försöka kopiera socialdemokraterna. Som vanligt kommer jag försöka att vara outspoken... Med glädje noterar jag att Svenskans ledarsida håller fanan högt.

Läs PJ:s ledare härom söndagen och håll med om att regeringen kommer att behöva en blåslampa riktad mot ädlare delar.