Taskigt mot Tyresö

I veckans nummer av Mitt i Tyresö sågas kommunens hemsida www.tyreso.se, den hamnar sist i ett test av kultur- och evenemangsinfo på länets kommunala webbplatser. Hårda bud i Mellerud. Läs gärna Annika Röeds uppgörelse med bladet.

Visst. Alla hemsidor kan bli bättre, I know...jag har ju själv ansvar för en till vardags, www.officersforbundet.se

Men som relativt ny i Tyresö har jag lärt mig uppskatta tyreso.se som en sida med bra och snabb information. Där finns till och med en debattplats som inte riktigt är lika rapp som bloggandet, men den får klart godkänt.

Lindex - nej tack!

Aftonbladet.se bedriver just nu en förtjänstfull kampanj mot klädjättarnas sexualisering av småbarn:

"Lindex säljer vadderade barn-behåar i höst. Ytterst små storlekar, märkta Disney och dekorerade med Mimmi Pigg-figurer och andra sagomotiv. Vadderingen gör att även de som ännu knappt fått små knoppar kan se ut som om hon hade riktiga bröst. Den minsta storleken är 65 AA. Den ser ut att passa en nio-tio-elvaåring. "

Efter ett antal artiklar ser Lindex ut att backa från den mest extrema modellen, en bikini med överdel i trekantsmodell - för ettåringar. Men det övriga sortimentet ser ut att bli kvar.

För oss konsumenter återstår att rösta med fötter och plånbok. Det finns andra ställen att köpa kläder på till oss själva och till våra barn. Om Lindex beslutsfattare saknar egen etisk kompass får vi hjälpa dem att skaffa sig en. Vikande vinst brukar svida...

Billström biltullarnas bästa vän

Klartecken från regeringsrätten, men tummen ner från stockholmarna. Annika Billström förlitar sig tydligen mer på juridiken och vad som är lagligt genomförbart än på vad stockholmarna tycker och vad som är praktiskt möjligt. Miljoner och åter miljoner kommer nu att kastas bort på ett försök som inte är något annat än ett våghalsigt experiment med trafiken i hela Stockholms-området. Viljan att göra Göran Persson, miljöpartiet och samarbetsingenjörerna på riksnivå glada är tydligen starkare än insikten att det behövs morötter i stället för piskor för att förbättra trafiksituationen i Stockholm. Att straffa bilisterna är ingen lösning. Bygg ut kollektivtrafiken i stället, och satsa på fungerande och billiga infartsparkeringar.

Sällan har någon brutit ett vallöfte med sådan entusiasm som Annika Billström. Inför valet 2002 lovade hon att det aldrig skulle bli några biltullar i Stockholm. Antagligen lurade det tillräckligt många stockholmare att rösta på henne för att det skulle bli maktskifte i Stockholms stadshus. Direkt efter valet nickade Billström snällt när Göran Persson sydde ihop sitt regeringsunderlag och miljöpartiet krävde biltullar. Nu framstår Billström mer och mer som biltullarnas främsta förespråkare.

I ett pressmeddelande skriver Ewa Samuelsson som är kristdemokraternas gruppledare i Stockholms stad:

"- Nu måste socialdemokraterna ge besked om folkomröstningen. Det är dags att kalla till gruppledaröverläggningar i Stadshuset för att diskutera valsedlarnas utformning. Hur anser (s) att valsedlarna ska utformas? Kan vi förvänta oss mer trixande med folkomröstningen efter sveket mot väljarna i valet 2002?
- Kan (s) neka andra kommuners medborgare i stockholmsregionen att påverka utfallet? Alla som har ärende genom eller in till staden berörs ju av trängselskatterna. Det vore rimligt att samordna en folkomröstning med de övriga kommunerna."

Kasta ut politikerna från SVT

Sossen Lars Engqvist efterträder sossen Allan Larsson som ordförande för Sveriges television. Så överraskande... Den socialdemokratiska utnämningspolitiken är en uppvisning i ryggkliande och kompiskramande. Möjligen är en förmildrande omständighet att Engqvist har bakgrund i mediavärlden. Men det har många andra också, som säkerligen bättre än Lars Engqvist kan ta matchen med partietablissemanget när Göran Persson kör fingret i magen på nitiska journalister.

Kasta ut politikerna ur SVT-styrelsen. En TV som vill vara fri mer än till namnet behöver en styrelse fri från gamla ministrar och andra partipotentater.

Blotta misstanken om att utbudet i SVT styrs av politiska preferenser är tillräckligt för att ersätta partiböckerna med kompetens och känsla för TV och kultur. Skickliga journalister och kulturpersonligheter saknas inte direkt.

Påskharen och korset

Men mamma dog påskharen? Den frågan fick en bekant från sin lilla son för några år sedan. Hur han än vred och vände på allt som hör påsken till fick han inte ihop det. Jesus, korset, påskharen och påskkärringarna. Till slut trodde grabben att det var påskharen som blivit korsfäst.

Det är inte lätt att veta när man är liten. Numera har de stora högtiderna en ganska svag koppling till sitt ursprung. Kors och krubba har fått konkurrens, inte sällan av affärsmän som vill att vi ska köpa mer och bättre. "Ha" har kommit att bli viktigare än att "vara". Därmed har också högtiderna förlorat lite av sin plats som andningshål i tillvaron, som några dagar när vi kliver av ekorrhjulet, umgås med familj och vänner, läser en god bok och funderar en aning över vår stund på jorden.

För oss katoliker är fastan varje år en stor hjälp. Då försöker vi leva lite enklare och tänka mer på Gud och våra medmänniskor. Man behöver inte vara troende för att starta en motståndsrörelse i det lilla, att inte handla så mycket som man borde, minska ner på alla måsten och i stället ta en extra stund med nära och kära.

I kväll inleds påskfirandet med nattvardens instiftande, i morgon är korset i fokus, på söndag uppståndelsen och den glädje som det innebär. Påskdagarna är en påminnelse om att Gud och tron inte är en livsprincip, utan en levande relation. Gud blev människa och bodde ibland oss...

Får du lust att gå i kyrkan rekommenderar jag varmt påsknattens mässa, en fantastisk upplevelse av liturgi och gudstjänstliv... Här kan du kasta ett öga om du vill hitta en kyrka nära dig.

Trevlig helg - och glad påsk när det blir dags!

25 år av energiförvirring

På dagen 25 år efter kärnkraftsomröstningen har minnet av Harrisburg och Tjernobyl bleknat. Kärnkraftens risker känns avlägsna och vi har vant oss vid att el är något som vi får genom två hål i väggen, om inte vädret är blåsigt eller snöigt förstås. Då vet man aldrig.

För 25 år sedan sålde en knappt fjunig 12-åring ja-knappar på Sergels torg. För 10 år sedan skrev han debattartiklar och krävde lagstadgad sista användnings-dag för kärnkraften. Nu sitter han i ett radhus som värms upp med direktel och önskar en begriplig energipolitik. Men min egen vinglighet i kärnkraftsfrågan bleknar i jämförelse med virrigheten hos riksdag och regering.

Först var kärnkraften lösningen på alla problem. Sedan kom ett antal år av panik. Då ungefär inträffade dessutom Harrisburg som fick folkomröstningsalternativen att splittras till obegriplighet. Och just obegripligt blev det att tolka valresultatet. Sossarna fortsatte att hoppa mellan tuvorna. Ena ögonblicket lyssnade partipamparna på fackets reaktorkramare. Nästa gång skulle det gröna folkhemmet byggas, och v och mp charmas. För dagen tycks regeringen köra en hård avvecklingslinje, medan opinionen är tillbaka där allt en gång började, med kärnkraften som alltings lösning. Pust!

Gärna avveckling. Det finns ingen helt säker kärnkraft och avfallshanteringen är fortfarande inte löst på ett acceptabelt sätt. För att inte nämna uranbrytningen... Men avveckling förutsätter alternativ och ska någon våga satsa på alternativ behövs tydlighet - och en smula sunt förnuft. Det är inte vettigt att stänga reaktorer i Sverige för att i stället köpa kolkraftsel från Danmark eller från smustiga kärnkraftverk i Östeuropa.

Kanske kan en ny folkomröstning bringa ordning i kärnkraftsröran...?

Vår i Krusboda

Snön ligger fortfarande vit på taken i Krusboda, men nu känns det äntligen som att våren närmar sig. Börjar bli dags att rengöra braskaminen för sista gången för säsongen och i stället plocka fram pensel och hammare.

För Krusbodabor i renoveringstagen och för andra mer eller mindre frivilliga hemmahantverkare kan tipsas om en kanonsida där det finns svar på allt, Bygga hus.

Ett tips bara: ta det med en nypa salt, annars kommer du snart börja drömma mardrömmar om mögel och tvångsmässigt sniffa i hörnen. Tro mig... :)

Oroande ungdomsfylleri i Tyresö

85 procent av eleverna dricker alkohol regelbundet. Av dessa berusar sig 65 procent varje gång eller nästan varje gång de dricker. Det visar en drogenkät som genomförts om elevers tobaks-, alkohol- och narkotikavanor i årskurs 2 vid Tyresö gymnasium. Resultatet presenterades för barn- och utbildningsnämnden i måndags.

Vi sitter på en tickande bomb. Fler dricker mer och oftare i hela landet och det har blivit lättare att få tag på alkohol, inte minst smuggelsprit och hembränt. Samtidigt har Systembolaget förlängt sina öppettider och riksdag och regering bedriver en missriktad politik för att rädda skatteintäkter till staten.

Det är som att hälla bensin på en brasa. Ju tillgängligare och billigare alkoholen blir, desto mer ökar konsumtionen. Följden blir att fler kommer att drabbas av sjukdomar och kriminalitet på grund av alkoholen.

Tyresöenkäten visar på ett förändrat mönster: de som dricker är helt vanliga "Svensson"-killar och tjejer som sitter hemma i villan och super när mamma och pappa är borta. Föräldrafria-fester har många gånger ersatt det tidigare drickandet vid exempelvis luciafiranden.

Föräldrarna har en nyckelroll för att minska ungdomsfylleriet. Antagligen har många en ganska diffus bild av vad som händer i villan när mamma och pappa är borta. I Tyresö kommer kristdemokraterna därför att arbeta för ett stärkt samarbete mellan hem och skola. Föräldrarna behöver få stöd och information så att de bättre kan ta sitt vuxenansvar. I skolorna behöver ANT-undervisningen ses över. Ibland är den förlegad och verkningslös.

Resultatet av Drogenkäten visar att alkoholen är det särklassigt största problemet bland gymnasieungdomarna i Tyresö. Men även narkotika är lätt och billigt att få tag på. 27 procent av eleverna i årskurs två på gymnasiet har någon gång använt narkotika. Den vanligaste drogen är cannabis.

Tänkvärt på Brännpunkt

Svenskans Brännpunkt idag rekommenderas. Där skriver utvecklingskonsulten Per Binbach:

"I dag råder en obalans mellan kunskap och fostran. Vi har satt fokus på kunskap och lämnat barnens fostran åt dem själva. Om vi inte ser sammanhanget, om vi inte systematiskt, strukturerat och ämnesövergripande balanserar kunskap med värden och fostran, blir det ännu svårare att nå de pedagogiska målen. (---) Det största sveket mot våra barn är att föräldrar ägnar allt mindre tid åt dem för samtal. Barnen hänvisas till ett tv-spel eller till datorn. Våra barn har aldrig haft det så bra materiellt som i dag, men aldrig mått så dåligt."

Gammal käpphäst: skolan ska fostra och förmedla kunskaper. Föräldrarna måste tillåtas att fostra och ge barnen en trygg start i livet. Idag är det svårt. Skattepolitik och familjepolitik tvingar föräldrarna att börja jobba tidigare än de vill och arbeta mer än vad familjelivet egentligen orkar med.

Som lök på laxen kommer ett samhällsklimat som gjort barn till en lyx, ett tillval som vi kanske kostar på oss vid 35. Innan dess ska vi hinna med en massa livsprojekt och "förverkliga oss själva".

Det får inte vara fult att vara vuxen i ordets egentliga bemärkelse. Och ordet fostra måste återupprättas. Alla påverkas vi, framför allt som små. Frågan är bara av vad... medvetna och sunda värderingar, eller något annat...

Staten och Ryanair i samma båt

Apropå kollektivavtal: för några månader sedan tog arbetslivsminister Hans Karlsson fajten för kollektivavtalen med anledning av skolbygget i Vaxholm. Samtidigt begärde sossarna i riksdagen för första gången en aktuell temadebatt för att visa att de fortfarande står på arbetarnas sida.

Men tydligen är det skillnad på arbetare och arbetare. Byggjobbare ska naturligtvis ha rätt till kollektivavtal. Men detsamma borde gälla för officerare i internationell tjänst. Byggställningar, hammare och sågar i all ära, om oturen är framme eller handhavandet felaktigt kan de förorsaka smärta. Men kulor och krut är minst lika hälsovådliga...

Sedan mitten av 1990-talet har Officersförbundet försökt få till ett avtal för utlandsstyrkan. Men gång på gång har det stupat på arbetsgivarens ovilja. Trots en regering som säger sig värna kollektivavtalen har ingen satt press på ÖB och hans kompisar. Tvärtom.

Häromåret beslutade riksdagen att införa internationell tjänstgöringsskyldighet för officerare. Avtal saknas som reglerar villkor och trygghet, men ut ska man, annars kan man bli av med jobbet.

Likheten med Ryanair är slående... inte undra på att staten hade tänkt anlita det kritiserade flygbolaget för vissa utrikesresor.

Kollektivavtalens dödgrävare

Kollektivavtalens vara eller inte vara och dess lämplighet har debatterats flera varv under vintern. Nu senast var det en arbetsförmedlare i Södermanland som hotade med repressalier om inte arbetssökande tog sig till Stockholm för att delta i en facklig demonstration till kollektivavtalens försvar. Vilken orsaken än är (utförligare förklaring ska visst komma idag) visar det att gränsen mellan stat, fack och parti är på väg att luckras upp. Arbetsförmedlare agerar fackombudsmän och ger därmed draghjälp åt socialdemokraternas främsta finansiärer och stödtrupper (LO-facken).

Kyrka och stat skildes åt för några år sedan. Nu är det dags för stat och s-parti att gå skilda vägar. Så länge arbetsförmedlare lånar sig till ren fackpropaganda och facket villigt lånar ut sin organisation till den socialdemokratiska valrörelsen är risken överhängande att kollektivavtal uppfattas som ytterligare ett sätt för socialdemokraterna att sätta tvångströja på näringslivet. För alla som inte är födda med partibok (s) blir konsekvensen lätt att ordet kollektivavtal ger dålig smak i munnen.

Det är synd. Problemet är inte kollektivavtalen som sådana, utan i vissa fall innehållet, men framför allt hur främst LO-facken använder kollektivavtal som politiskt slagträ. De flesta inser nog att avtalen behövs. Utan kollektivavtal är det alltid arbetsgivaren som kan peka med hela handen när det kärvar till sig. Hyggliga och ansvarstagande företagare behandlar förhoppningsvis sina anställda schysst även då. Men som anställd får man förlita sig på turen. Drar man en nitlott råkar man ut för en arbetsgivare som kör med en slit och släng-mentalitet som inte hör hemma i en social marknadsekonomi.

Kollektivavtalen förtjänar fler och bättre vänner än de LO-förbund som demonstrerade förra veckan.

Bergerus ute och cyklar om vårdnadsbidraget

Bloggkollegan och oppositionsrådet i Tyresö, Anders Bergerus (s), är inte oväntat ute och cyklar när han närmar sig familjepolitiken i en kommentar nyligen. Förutom att slänga sig med mindre begåvade uttryck som "onormal" om meningsmotståndare hävdar han:

"Det är väldigt få som drömmer om en hemmafrutillvaro finansierat av vårdnadsbidrag eller som vill prioritera skatteavdrag för hemhjälp om det ställs mot andra gemensamma insatser i samhället. "

Det är ett välbekant och klassiskt sätt att nedvärdera arbetet i hemmet. Av någon anledning anses det finare att svetsa på Volvo än att byta blöjor och ge sina barn en trygg uppväxt. Många vill kombinera svetsar och skitiga blöjor, men på vilket sätt, när och var tyngdpunkten ska ligga måste familjen själv få bestämma. Där ska inte Bergerus och hans partikamrater komma med pekpinnar.

Att tala om hemmafrutillvaro är bara tramsigt. Att vara hemma med barn är allt annat än att käka praliner och bada jacuzzi. Det är ett viktigt arbete som samhället borde visa större uppskattning för.

Vårdnadsbidraget som Bergerus häcklar... hur är det då? De månader som vårdnadsbidraget fanns under 1990-talet var intresset som allra störst i s-märkta områden, inte minst i Stockholm. Och så här skrev socialdemokraten Per Kågeson nyligen i Dagens Nyheter:

"Fyra olika opinionsmätningar utförda under senare år visar att det finns ett starkt stöd (60-80 procent) för åtgärder som gör det möjligt för föräldrar att stanna hemma med barnen till dess de fyllt tre år. Den flexibla linje som kristdemokraterna, moderaterna och miljöpartiet står för har mycket större stöd bland väljarna än den brist på valfrihet som kännetecknar de övriga partiernas politik."

För att bara nämna en av dem. I september 2002 frågade Skop tusen personer "idag bidrar skattebetalarna med i genomsnitt 87 000 kronor per år för varje barn i den kommunala barnomsorgen. Bör man ge ekonomiskt stöd också till de föräldrar som vill ordna sin barnomsorg på annat sätt?" Hela 75 procent svarade ja.

Att sossarna inte gillar valfrihet är ingen nyhet. Men när slutade de slåss för rättvisa...

(S)täda bort mygelkulturen

Är det dumhet, slarv eller något annat som gör att socialdemokraterna så ofta drabbas av anklagelser om mygel och fusk? Fråga Marita Ulvskog och du får säkert till svar att det är stygga medier och ännu styggare politiska motståndare som vill komma åt regeringspartiet. Men med sådana medlemmar och vänner behöver socialdemokraterna inga fiender.

På 80-talet såg jag själv hur socialdemokratiska valarbetare "hjälpte" pensionärer på ett äldreboende utanför Umeå att stoppa s-märkta valsedlar i kuvertet. Vid förra valet uppdagades en rad mer eller mindre tydliga exempel på valfusk i Stockholm. Och nu är det alltså SSU:s bidragsfusk som står i rampljuset, och att döma av vissa uppgifter myglade skolministern till sig en plats i ungdomsförbundets styrelse.

Det håller inte att skylla på glömska eller ungdomligt oförstånd. Alltför långt maktinnehav korrumperar. Socialdemokraterna behöver hjälp att städa bort lössen i den röda fanans veck. Bästa sättet att göra det är att rösta bort s-regeringen 2006. S i opposition skulle vara bra för alla - inte minst socialdemokraterna själva.

Orimligt med ettåringar i skolbänken

I slutet av 2004 fattades beslut i riksdagen om att göra dagis till skola. Beslutet kom till efter ett förslag från socialdemokraterna om att göra förskolan till en egen skolform. Det innebär att verksamheten för barn mellan ett och fem år ska kallas undervisning, föreståndaren vara rektor och förskolan vara en nödvändig grundutbildning för de allra minsta. I det ursprungliga förslaget skulle även barnen i förskolan kallas elever men det mötte så kraftig kritik att s inte vågade föreslå det.

Frågan som måste ställas är vem som har efterfrågat den här utvecklingen? Det är knappast barnen själva eller deras föräldrar, snarare är det ytterligare ett steg att socialisera familjen och stärka det politiska greppet över familjelivet.

Omsorgen om barnen är den viktigaste uppgiften i samhället. Barnomsorgen i alla dess former, allt från föräldrarnas omsorg i det egna hemmet till familjedaghem, förskolor, öppna förskolor och fritidshem måste prioriteras och kvaliteten ständigt förbättras. Men att förbättra kvaliteten är inte detsamma som att göra förskolan allt mer lik skolan. Den barnomsorg som finns utanför hemmet måste vara av högsta kvalitet så att föräldrarna kan känna sig trygga i förvissningen att deras barn får bästa möjliga omsorg under deras frånvaro. Barnomsorg ska självklart innehålla pedagogisk verksamhet men det viktigaste för de allra minsta är inte undervisning utan trygghet, omsorg och fri lek.

När barnomsorgen byggdes ut under 1970-talet var målsättningen att daghemmen skulle vara hemliknande och att barnen skulle tas om hand i små grupper av välutbildad, omsorgsinriktad personal. Det fanns tydliga regler för hur stora grupperna skulle vara, hur lokalerna skulle vara utformade och så vidare. Ordet ”daghem” sammanfattade väl vad det handlade om. Idag finns inte mycket kvar av detta.

Alla andra omsorgsformer än förskola som till exempel dagmammorna har fått allt sämre villkor och konkurrerats ut av förskolorna som i sin tur blivit allt mer lika skolan. Det finns mängder av bra förskolor och barnskötare och förskollärare som gör ett fantastiskt arbete för att ge barnen en trygg omsorg. Den utveckling som socialdemokraterna tvingar fram kommer att förändra förskolornas verksamhet på ett sätt som varken barn, föräldrar eller personal efterfrågar.

Kristdemokraterna vill stärka barnomsorgens kvalitet både genom att öka möjligheterna för föräldrar att själva stanna hemma med sina barn men också genom en ekonomisk kvalitetssatsning på förskolan och genom att stärka familjedaghemmens ställning. På så sätt kan vi utveckla barnomsorgen till att bli en trygg och lärorik plats för våra allra minsta.

Varför en blogg?

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Visserligen använder jag ofta och gärna internet, men de riktigt intressanta samtalen och mötena sker alltid när människor träffas. Den som mejlat flitigt vet hur lätt det är att missförstå, förenkla och använda ett aningen för högt tonläge. Samma risk tror jag finns med en blogg. Samtidigt kan jag inte hålla mitt klåfingriga tangentbord borta från möjligheten att få tycka ocensurerat. Visserligen är jag politiker, och kommer att skriva en hel del om samhällsfrågor. Men under tiden som ledarskribent la jag mig till med ovanan att försöka tänka fritt utan att fråga partiprogram. Ofta sammanfaller mina åsikter med kristdemokraternas, men inte alltid, och jag kommer inte dra mig för att varna borgerligheten för att bli urvattnad.

Jag tror att det finns ett värde i att visa att politiker är mer än programskrifter och partimegafoner. Först och främst är vi människor som har ett engagemang, som brinner för något som vi tror på. Vi påverkas också som alla andra av vår bakgrund, vår uppväxt, vår omgivning och människor som vi möter. Därför gillar jag inte den stereotypa bild som en del försöker ge av politiker. Å andra sidan är det inte helt orättvist. Politiker gör sig ibland dummare än vad de egentligen är... Politiker är människor av kött och blod och det måste få synas. Det måste få finnas åsiktsskillnader mellan och inom partierna, annars blir politiken dötrist.

Jag kommer att skriva om allt mellan himmel och jord, bokstavligt talat. Exakt vad och hur det blir återstår att se, men några saker tänker jag inte be om ursäkt för:

Jag tror inte att familjen är död. För de flesta lever till och med kärnfamiljen, åtminstone som ett ideal.

Jag tycker inte om politiker som vill styra familjerna. Politiken ska stödja, inte styra och därmed många gånger stjälpa, familjelivet.

Jag tror att barn har rätt till både en mamma och en pappa. Insemination för lesbiska kommer aldrig att få mitt stöd.

Jag är inte feminist. Ingen ska diskrimineras och lika lön för likvärdigt arbete är en självklarhet. Men kön är mer än en social konstruktion. Man och kvinna ska komplettera, inte kopiera, varandra.

Jag tror på Gud och är katolik. Tron är en självklar del av min vardag.

Jag är svensk. Det råkade bara bli så. Förankring i historia, kultur och tradition tror jag är ett av de effektivaste vaccinen mot främlingsfientlighet, det ger en grundtrygghet att möta andra kulturer och att våga vidga vyerna.

Jag tycker att det ska vara möjligt att leva på sin lön. Skatterna är på tok för höga. Höga skatter passiviserar medborgarna och ger politikerna alldeles för mycket resurser att "leka med".

Jag tycker att privat drift och ideellt engagemang har mervärden som det behövs mer av.

Jag gillar inte när polis, rättsväsende och försvar blir budgettekniska mjölkkossor. Statens hårda kärna kan bara skötas av staten, och då måste det göras bra och genomtänkt.

Har jag redan retat upp dig? Vänta bara... :)