Kandidat Rylander

Nu börjar listorna till höstens val vara klara. Här i Tyresö fastställdes kommunlistan av årsmötet förra veckan. Den toppas även i år av Leif Kennerberg, kristdemokraternas mångårige ordförande och starke man i kommunen. Leif står för kontinuiteten och erfarenheten.

Själv återfinns jag på andra plats, och borde ha goda chanser att komma in i fullmäktige. Jag är relativt ny i kommunen, flyttade hit hösten 2004, men har en relativt lång politisk erfarenhet från bland annat KDU, Västerbotten och Stockholm där jag till vardags jobbar som politisk sekreterare i Stadshuset. Innan flytten till Tyresö satt jag också med i idrottsnämnden och jagade på för fler hallar åt Stockholmsidrotten, boulebanor och för att rädda Projekt Supporter som sossarna la ner en sväng. Tack vare envis kamp från kd och mp svängde sossarna och nu kan Janne Grönqvist fortsätta att hjälpa ungdomar på glid.

De frågor som jag brinner för är naturligtvis först och främst en politik som myndigförklarar familjerna och ger rättvisa mellan olika barnomsorgsformer. Därför har det varit särskilt kul att som ledamot i barn- och utbildningsnämnden kunna driva på så att Tyresö blir den tredje kommunen i landet som genomför Nackamodellen, som gör det möjligt att vara dagbarnvårdare åt enbart egna barn.

Skolan är självklart också en käpphäst. Där kommer jag kämpa hårt för friskolornas rättigheter och som komplement och konkurrenter till den kommunala skolan. Ordning och arbetsro är förutsättningar för att det ska vara möjligt att nå högt satta kunskapsmål. Flexibel skolstart och tidigare kunskapskontroller och betyg är självklarheter.

Att kunna leva på sin lön är en tredje hjärtefråga. Skattetrycket måste pressas ner. Nationellt handlar det inte minst om att slopa den orättvisa och orättfärdiga fastighetsskatten. Här i Tyresö behövs det nya tag för att vända på slantarna. Målsättningen måste vara att så snart som möjligt sänka skatten. Höga kommunalskatter slår hårt mot medel- och låginkomsttagare.

Förutom andra platsen på kommunlistan var länets nomineringsstämma snällare mot mig än nomineringskommittén och placerade mig på en femtonde plats på riksdagslistan. Valberedarna hade inte alls med mig. Kul att finnas med, med det behövs nog en hel massa kryss för att jag ska ha chans att komma in. Så Mats Odell, Inger Davidson och Ingvar Svensson kan nog känna sig lugna ;)

Frimärket i högra hörnet ska föreställa mig :)

Slag mot sossig gyttjebrottning

Moderaterna kommer att fullfölja polisanmälan mot den person i sosseborgen på Sveavägen som drivit en förtalskampanj mot Fredrik Reinfeldt. Det är bra. En polisundersökning kan förhoppningsvis klargöra den exakta omfattningen och hur välorganiserad smutskastningen har varit. Överspänd knäppgök eller anförtrodd medarbetare spelar ganska stor roll.

Reinfeldt säger att han är chockad över avslöjandena. Det är artigt av honom. Sättet och omfattningen att sprida dynga, liksom att det har gjorts av en figur nära s-toppen, ger anledning att höja på ögonbrynen. Men mest av allt bekräftar den nu aktuella skandalen ett mönster.

Alla partier och de flesta partiaktiva gör sig då och då skyldiga till övertramp i stridens hetta. Ett förhastat omdöme, något väl hårt ord och en medveten feltolkning. Jag är säkert inte oskyldig jag heller. Men vad gäller omfattning och systematik är sossarna sedan länge experter på negative campaigning. Moderaterna återfinns på en avlägsen andra plats.

Det verkar finnas en kultur hos sossarna som säger att makten tillhör oss, allt annat är otänkbart. För Marita Ulvskog som idag är partisekreterare framstod en borgerlig valseger som något av en statskupp. Allt för långt maktinnehav skapar en osund inställning till uppdrag, väljare och politiska motståndare. Givetvis gäller inte detta alla sossar. Många är förträffliga människor. Men det finns en kultur som lätt smittar ner även den bäste.

I tidigare valrörelser har smutskastningsmejl med anonym avsändare även spridits om kristdemokrater. Jag har själv sett hur socialdemokratiska valarbetare systematiskt rivit ner motståndarpartiers valaffischer. På ett äldreboende i Västerbotten i slutet av åttiotalet bevittnade jag hur en sosse mot lag och regler stoppade "rätt" valsedel i åldringars valkuvert. Efter förra valet dömdes ett par s-aktivister i Stockholm för valfusk. För att inte nämna de fejkade affischer och liknande som diverse sosseorganisationer producerat för att ge intryck att kristdemokraterna sitter i knät på Livets ord och Ulf Ekman. Vill till och med minnas att någon (osäker på vem) jämförde Knutby med kristdemokraternas Sverige.

I bästa fall kan den aktuella skandalen sätta stopp för systematiska övertramp. Kanske kan det också hjälpåa oss andra att vakta tungan en aningen bättre.

Stort Tyresö-intresse för valfrihet i barnomsorgen

Nästa vecka sparkar Tyresö igång med Nackamodellen som gör det möjligt att vara dagbarnvårdare åt enbart egna barn. Det är ett viktigt steg mot valfrihet och rättvisa i barnomsorgen. Det är orimligt att de som väljer dagis ska få tiotusentals kronor i subventioner medan de som hellre vill vara hemma lite längre inte får någon ersättning alls från kommunen. Det har Tyresö, Nacka och Sollentuna nu börjat ändra på. För kristdemokraterna i Tyresö är det en stor framgång.

I går var jag och Agnes som vanligt på onsdagar på öppna förskolan. Där berättade en mamma som var där för första gången för en annan mamma om att hon hade tänkt använda sig av möjligheten till Nackamodellen. Hon hade ingen aning om vem jag är och jag avbröt inte heller samtalet. Men så mycket förstod jag att hon inte var någon hemmafru eller lyxhustru, som sossarna kallar alla som vill ha mer tid med sina barn. Hon var en helt vanlig mamma som hade ett barn som var infektionskänsligt. Vanligt dagis funkade helt enkelt inte. Hon förtjänar respekt för sitt val och förståelse för sin knepiga situation. Hon ska inte behöva bli hånad som på sosseoppositionsrådet Anders Bergerus blogg.

Nyfiken som jag är slog jag igår eftermiddag en signal till barn- och utbildningsförvaltningen för att kolla hur det ser ut med intresset. Trots att informationen knappt nått ut ringer mammor och pappor varje dag som är intresserade och vill veta mer. En person har redan till och med fått besök och grönt ljus från förvaltningens sida för att sparka igång som dagbarnvårdare åt enbart eget barn.

Om det blir fem eller 500 som hakar på Nackamodellen i Tyresö är inte det väsentliga. Det viktiga är att det ökar valfriheten och ger föräldrar möjlighet till mer tid för sina barn. Dagis är bra, men inte alltid för alla. Det måste sossar och kommunister lära sig förstå.

Billström gör en Reinfeldt

Vad är det egentligen som händer med Annika Billström, sossarnas finansborgarråd i Stockholm? I höstas gjorde hon helt om efter att ha förbjudit de borgerliga partierna att motivera sitt eget nej på nej-valsedeln i höstens folkomröstning om biltullarna och efter att under åratal blivit fullständigt rasande om någon pekat på det demokratiska svek det innebär att säga en sak i en valrörelse och sedan göra något helt annat. Den som över huvud taget knystade om att folkomröstningen borde genomförts innan fyra skattemiljarder plöjdes ner i ett halvårslångt försök kunde räkna med skäll och ovett från Billström.

Plötsligt började Billström själv prata om ett demokratisvek, men givetvis inte av henne själv utan av Göran persson och miljöpartiet. Låt vara att det ligger något i det. Men likväl var det Billström som stod i Vasaparken och lovade att tullarna aldrig skulle genomföras. Det är också hon som blivit tullarnas främsta förespråkare.

Plötsligt bröt hon också samarbetet med v och mp om valsedlarna. Nu fick inte bara borgerligheten skriva vad de vill på valsedeln. Varje parti ska ha sin egen sedel: så demokratiskt som möjligt. Den finstilta sanningen är att hon i annat fall hade blivit överkörd av kd, m och fp i allians med mp. Nu hänger frågan fortfarande i luften.

Häromveckan kom nästa omsvängning: nu kan sossarna tänka sig att öppna för omvandling till bostadsrätter i ytterstaden. I sak ett välkommet besked. Men som Claes Arvidsson påpekar i Svenskan i dag har Annika Billström inte ens sitt eget parti med sig. I åratal har Billström drivit på för lagar och tricksat med stiftelser och jättekooperativ för att hindra de boende att själva välja. Varför ändrar hon sig nu?

Arvidsson har en hel del intressanta resonemang. För egen del tror jag dock att Billström försöker göra en Reinfeldt. Inför öppen ridå vill hon förändra bilden av i första hand sig själv. Reinfeldt kämpade med att göra om moderaternas image. Billström har däremot anledning att vara orolig över bilden av det egna ledarskapet. Hon har mer och mer kommit att framstå som maktfullkomlig, grinig och ointresserad av att lyssna. Med ett antal lappkast hoppas hon ändra på detta. Omprövningarna skulle åtminstone hypotetiskt kunna visa på att Billström vågar tänka nytt och höja sig över käbbel och partiegoism, sådant som brukar känneteckna ett gott ledarskap.

Billströms har säkert lyssnat, men mer på sin nya kommunikationschef Eva Franchell än på väljarna och det egna partiet. Framför allt är hon för sent ute. Reinfeldts nybygge har gått för långt, men har ändå något slags trovärdighet. Det har inte Billströms. Ju fler omprövningar desto mer desperat verkar Billström vara.

Nog med "Allians"

Inför det borgerliga allianskonventet i morgon lanserar folkpartiledaren Lars Leijonborg idén om gemensamma valsedlar för de fyra partierna. Beteckningen skulle vara "Allians för Sverige". Samma tanke har tidigare förts fram av Svenska Dagbladets ledarsida.

Utspelet är smått komiskt och luktar faktiskt - partiegoism. Folkpartiet brukar nämligen vara det borgerliga parti som har lättast för att tänka på sig själv. Nu ser det ut som att Leijonborg vill vända de vikande siffrorna genom att framstå som den som är allra mest vänligt inställd till alliansen. Jag tar mig friheten att tvivla på hans uppriktighet. Leijonborg får trösta sig med att han i alla fall fick det mediala utrymme som han så gärna ville ha.

Alliansen har spelat en viss roll under de gångna åren. Nu finns det två tydliga alternativ som står mot varandra. För dem som högst av allt prioriterar ett maktskifte är det givetvis värdefullt. Opinionsmässigt tror jag dock att moderaternas ombyggnation har spelat större roll än alliansen som sådan.

I övrigt kan man undra:

Om nu enighet är det största av alla ting, varför då inte slå samman de fyra borgerliga partierna?

Lockas verkligen väljarna av färdigtuggade budskap, där man i praktiken inte kan påverka om tyngdpunkten ska ligga på fortsatt politikerstyre av barnomsorgen ( i första hand fp) eller den frihet och rättvisa som kristdemokraterna arbetar för?

Själv tycker jag att kompromisser och uppgörelser i första hand ska ske efter ett val när väljarna fått säga sitt. Politik handlar om idéer och påverkan. Därför måste också olikheter, även mellan de borgerliga partierna, få komma fram i debatten. Annars blir politik olidligt tråkig.

Nystart för bloggen

I dag sparkar jag igång bloggen igen, efter några månaders vinteride. Därför tänkte jag att det kunde passa bra att köra en favorit i repris. Här kommer det allra första inlägg som jag skrev här på bloggen i mars förra året. Det är en programförklaring som håller än.

--------------
Varför en blogg? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Visserligen använder jag ofta och gärna internet, men de riktigt intressanta samtalen och mötena sker alltid när människor träffas. Den som mejlat flitigt vet hur lätt det är att missförstå, förenkla och använda ett aningen för högt tonläge. Samma risk tror jag finns med en blogg. Samtidigt kan jag inte hålla mitt klåfingriga tangentbord borta från möjligheten att få tycka ocensurerat. Visserligen är jag politiker, och kommer att skriva en hel del om samhällsfrågor. Men under tiden som ledarskribent la jag mig till med ovanan att försöka tänka fritt utan att fråga partiprogram. Ofta sammanfaller mina åsikter med kristdemokraternas, men inte alltid, och jag kommer inte dra mig för att varna borgerligheten för att bli urvattnad. Jag tror att det finns ett värde i att visa att politiker är mer än programskrifter och partimegafoner. Först och främst är vi människor som har ett engagemang, som brinner för något som vi tror på. Vi påverkas också som alla andra av vår bakgrund, vår uppväxt, vår omgivning och människor som vi möter. Därför gillar jag inte den stereotypa bild som en del försöker ge av politiker. Å andra sidan är det inte helt orättvist. Politiker gör sig ibland dummare än vad de egentligen är... Politiker är människor av kött och blod och det måste få synas. Det måste få finnas åsiktsskillnader mellan och inom partierna, annars blir politiken dötrist. Jag kommer att skriva om allt mellan himmel och jord, bokstavligt talat. Exakt vad och hur det blir återstår att se, men några saker tänker jag inte be om ursäkt för:

Jag tror inte att familjen är död. För de flesta lever till och med kärnfamiljen, åtminstone som ett ideal.

Jag tycker inte om politiker som vill styra familjerna. Politiken ska stödja, inte styra och därmed många gånger stjälpa, familjelivet. Jag tror att barn har rätt till både en mamma och en pappa. Insemination för lesbiska kommer aldrig att få mitt stöd.

Jag är inte feminist. Ingen ska diskrimineras och lika lön för likvärdigt arbete är en självklarhet. Men kön är mer än en social konstruktion. Man och kvinna ska komplettera, inte kopiera, varandra.

Jag tror på Gud och är katolik. Tron är en självklar del av min vardag.

Jag är svensk. Det råkade bara bli så. Förankring i historia, kultur och tradition tror jag är ett av de effektivaste vaccinen mot främlingsfientlighet, det ger en grundtrygghet att möta andra kulturer och att våga vidga vyerna.

Jag tycker att det ska vara möjligt att leva på sin lön. Skatterna är på tok för höga. Höga skatter passiviserar medborgarna och ger politikerna alldeles för mycket resurser att "leka med".

Jag tycker att privat drift och ideellt engagemang har mervärden som det behövs mer av.

Jag gillar inte när polis, rättsväsende och försvar blir budgettekniska mjölkkossor. Statens hårda kärna kan bara skötas av staten, och då måste det göras bra och genomtänkt. Har jag redan retat upp dig? Vänta bara... :)

Bevara äktenskapet

Missa inte dagens Brännpunkt-artikel i Svenskan. Bland det mest läsvärda på länge och notera den bredd som undertecknarna representerar.

"En rörmokare diskrimineras inte därför att hon inte får jobba som läkare. En man är inte diskriminerad därför att han inte kan få barn.Föreningen man-man och kvinna-kvinna är inte identisk med föreningen man-kvinna. Bara i den senare kan barn bli till. Det är därför inte diskriminering att enbart föreningen mellan en man och en kvinna kallas äktenskap och får ett särskilt skydd."

Skriv gärna under uppropet. Hemsidan kommer upp under dagen:

www.bevaraaktenskapet.nu

Med fokus i den lilla världen

Hjälp vad tiden går fort. Nu har jag snart varit pappaledig i tre månader och det har börjat bli dags att gå tillbaka till Stadshuset. Under de här månaderna har det verkligen hänt massor. Och då tänker jag inte i första hand på att vi lyckats införa Nackamodellen för rättvis barnomsorg i Tyresö. Inte heller på KU-utfrågningarna om tsunamin eller den första partiledardebatten under året. Mina världshändelser har helt och hållet utspelat sig i den lilla världen. Agnes har fyllt ett år. Hon har börjat gå på allvar och har snart hela munnen full med tänder. Dessutom har hon börjat pussas :)

Då och då har jag fått frågor om när jag ska börja blogga igen. Andra har undrat varför jag inte kan vara med på kommunpolitiska beredningar och verksamhetsbesök på dagtid. För mig har det varit en fråga om vilket fokus jag har under de här tre månaderna. Den här tiden har varit unik, den kommer aldrig igen. Agnes växer bara upp en gång. Jag skulle gärna vara hemma mycket längre. Redan att jag bara är hemma i tre månader är en kompromiss med arbete och politik som svider.

Ändå har jag inställningen att det mesta går att göra när man har barn, men det blir lite mer komplicerat. Agnes har redan varit på en distriktsstämma. Kyrkan är ett annat exempel. Jag har bekanta som turas om att gå i mässan för att inte ta med sig barnen dit. Själv gör jag precis tvärtom. Agnes får följa med på vardagarna också. Visst blir det stökigt och lite svårare att koncentrera sig. Men att inte ta med henne till kyrkan skulle kännas fel. Att gå i mässan är en viktig del av livet i hennes familj, och barn är en naturlig del av livet. Låt vara att en del barn är stökigare än andra... men mycket är nog också en fråga om bekvämlighet och inställning hos föräldrarna.